Hon gråter för AAAAAAALLT

Har ni frågat hur hon mår?

Har ni frågat hur hon mår?

Vi har en ny tjej på jobbet sedan lite drygt en månad. Jag fick lite konstiga vibbar redan från första stund. Det har visat sig att hon inte kan tappa en knappnål utan att börja gråta. 

Hon undviker oss andra rätt mycket. Ibland kan hon sitta "i utkanten" på rast och lunch, men det slutar alltid med att hon går iväg med tårarna rinnandes. Pratar man direkt med henne, spelar ingen roll om vad, så börjar on gråta. Jag har sett henne genom fönstret in till hennes kontor, och hon sitter och jobbar och gråter. En gång slog hon i en av jobbets kaffekoppar i bänkkanten och hon började böla på riktigt. Den gick inte sönder och det var inget i den som hon spillde och brände sig eller något.

Ibland får jag intrycket att hon är livrädd för allt och alla. Hon är väldigt "liten", "spirituellt" eller hur jag ska förklara det. 

Det blir så konstigt. Jag vet inte riktigt hur jag ska bete mig runt henne. Hjälp!

Om denna historien är sann har hon förmodligen förlorat någon som är viktig i hennes liv nyligen. Då har man väldigt lätt till tårar och borde egentligen inte jobba. 

Min spontana känsla är att hon verkar gå igenom något väldigt tufft, antingen personligt eller kanske till och med något psykiskt som påverkar henne djupt. Gråtreaktioner på småsaker, isolering och rädsla kan vara tecken på att hon mår riktigt dåligt.

I såna lägen är det ofta bra att hålla sig till det enkla och respektfulla: visa med små gester att du bryr dig, ett "hej", ett leende, kanske erbjuda en kopp kaffe eller fråga om hon vill sitta med (även om hon kanske tackar nej).

I längden är det dock chefen eller HR som har störst ansvar här. Om ingen tagit upp detta med dem än, så kanske det är dags. Inte för att "skvallra"! Utan för att någon med rätt kompetens (och mandat) kan erbjuda henne det stöd hon kan behöva. Det är faktiskt omtanke, både för henne och för arbetsmiljön i stort.