• Anonym (Dotter)

    Flytta till mindre boende som äldre?

    Min pappa är ensamstående sedan mamma gick bort för nästan 10 år sedan. Han bor i ett 2-planshus på 130 kvm med alla sovrum och badrummet på övervåningen. Han är än så länge i rätt gott skick även om det tar emot att klippa gräset och ut och gå någon längre sträcka funkar inte pga meniskskada. Han tar sig runt med bil.

    Han verkar vanligtvis vilja blunda för att hälsan går utför som äldre och att det kan vara bra att vidta åtgärder innan man exvis blir tvingad till att flytta akut pga hälsoproblem. Han tror att han alltid ska vara i typ dagens skick och sen ska han bara dö knallfall vilket inte är vad som händer för majoriteten. 

    Han har ändå börjat titta på lägenheter och står i kommunens seniorkö. Får han lägenhet via kommunen kommer han få en 2:a i sämre skick med balkong och den ligger nära lokala centrummet, sjukhus och vårdcentral. Då får han också loss pengar från husförsäljningen även om han knappast lär spendera dom.
       Dom lägenheter vi tittat på själva har varit 3:or i bostadsrättsparhus med egen uteplats och liten gräsmatta. Dom kräver bil/skjuts för att komma till lokala centrummet. Dom ligger dock bara nån km från mitt hus så jag och familjen kan snabbt komma förbi.

    Jag tycker det är svårt att resonera om vad som är bäst för min pappa för jag är lite rädd för att om det blir fel så kommer han ångra en ev. flytt.

    Hur har era äldre resonerat vad gäller bostadsbyte när dom blivit äldre? Vad är/var viktigt för dom? Ångrade dom sig?

  • Svar på tråden Flytta till mindre boende som äldre?
  • Anonym (så)
    Goneril skrev 2025-06-02 17:03:10 följande:

    Märklig tråd där många tycks vara irriterade på sina gamla föräldrar, och som svar på alla påhopp på mig så har jag beskrivit min far och inte mig själv. Här talas om hur oerhört jobbigt många har det med arbete och barn, man lever på olika ställen geografiskt och är skild från partnern till exempel. Jag förstår det och har respekt för det, men någon gång i månaden, eller varannan månad kan man väl hälsa på? Jag brukade besöka min far en gång var fjortonde dag och då skrev vi upp vad han skulle göra tills nästa gång vi skulle ses. Det kunde vara sotarn eller fönsterputsgänget, eller städfirman.                                                                                                                     Nu var min far skärpt, ända upp i hög ålder och det gör naturligtvis skillnad. Han deklarerade för grannarna i byn, var kassör i vägföreningen och god man. Snål var han heller inte utan betalade gärna för tjänster. Det största problemet är äldre som tycker allt är onödigt, de ska ju snart dö ändå. I kombination med gaggighet kan det bli jobbigt och där får man väl lirka och fjäska lite med åldringen. Jag har ingen lösning på detta och det är väl ingen annan som har heller. Å andra sidan får man ha det precis som man vill på ålderns höst, det är ens lagliga rättighet. 
                                                                                                                      


    Varför är det märkligt att bli irriterad på föräldrar som vägrar inse sin situation och sen kräver orimligt mycket av sina anhöriga? Hur är det påhopp på dig att ställa frågor om det du skriver?

    För mig skulle det vara orimligt att hålla reda på tider och sköta saker åt mina föräldrar. De bor inte i samma stad som mig, de bor i varsin stad. Jag har egen familj, med barn som faktiskt är mitt ansvar, med heltidsjobb. 

    Om de väljer att bo i ett hem de inte klarar av att sköta, låter det hemmet förfalla, vägrar rensa och slänga något och sen förväntar sig att jag ska sköta deras hus, och sen ägna mig åt att renovera och rensa det som de inte orkade göra. Ja, då blir jag irriterad. 

    Att hälsa på är inte frågan här. Frågan är om äldre ska bo kvar där de inte klarar sig och sen kräva hjälp av andra. 
  • Anonym (H)

    På många äldre biter inte alla logiska argument. 

    Personligen har jag redan som 60-åring döstädat. Inte bara rensat grejer utan styrt upp framtidsfullmakter och ändrat testamentet för att undvika konflikter vid min bortgång. Att dumpa en massa fysisk och mental skit i knät på mina barn är fel.

  • Anonym (så)
    Anonym (123) skrev 2025-06-02 19:55:38 följande:
    Det frustrerande kanske ligger i att man ser att ens förälder kanske inte är riktigt nöjd med situationen som den är och troligen skulle må bättre i ett mindre boende men att den inte själv inser det. 

    Jag hade inte det problemet utan mina föräldrar flyttade till mindre när de blev pensionärer (pigga pensionärer, men de såg inte någon mening med att ha 200 kvm hus ensamma). Och sedan när pappa dog flyttade min mamma direkt till en trea med uteplats (för det var ju inte kul att bo ensam i hus och hon vill inte ha större än att hon tycker det är ett nöje att ordna med det som behöver ordnas).

    Det är så många som blir uppätna av att de inte klarar av att sälja huset. Pensionärer som inte klarar av att ta hand om det och får bevittna förfallet, ensamstående som egentligen inte har råd men tror att barnen mår sämre av att flytta utan att tänka på hur ens egna mående med tyngden av att klara räkningarna påverkar. 
    Min mans föräldrar har gjort precis så. När de insåg att de inte orkade med hus och trädgård, så flyttade de till en bekväm lägenhet som var väl anpassad att åldras i. Och de såg till att rensa allt gammalt skräp som de samlat på sig i huset.

    Mina föräldrar tänker tyvärr precis tvärtom, de bor kvar i dåligt anpassade boenden och kräver än det andra. Och spar på sitt skräp så att jag och mina syskon kommer att få lägga avsevärd tid på att rensa upp efter dem nr de går bort. 
  • Anonym (C)

    Hur många kräver hjälp egentligen, inte så vanligt tror jag.

  • Anonym (Anonym)
    Anonym (C) skrev 2025-06-03 21:06:09 följande:

    Hur många kräver hjälp egentligen, inte så vanligt tror jag.


    Man tvingas ju ändå att hjälpa till , man kan inte bara se på när allt förfaller. Är det något fel i fastigheten ringer hemtjänsten också till anhöriga som förväntas hjälpa till. Hemtjänsten sköter inget som har med fastigheten att göra. 
  • Anonym (Elin79)
    Anonym (C) skrev 2025-06-03 21:06:09 följande:

    Hur många kräver hjälp egentligen, inte så vanligt tror jag.


    Alla jag känner i min ålder (från 35-55 är väl vårt umgänge) har mer eller mindre samma kommunikation med sina föräldrar kring det här.
    Ett fåtal har på eget initiativ antingen skaffat hjälp med det de förstår att de inte kan fixa själva längre eller flyttat innan situationen blivit övermäktig.
    Men majoriteten sitter i den här sitsen.

    Och jag förstår att man inte bara flyttar hipp som happ från ett boende man kanske ägt sen 80-talet.
    Men det är som vi försökte förklara när mina föräldrar flyttade, ni har haft det här huset och ni har haft massor av goda år i huset med trädgården, garaget och allt det andra. Det försvinner inte. Det är fina minnen ni/vi skapat här.
    Nu går huset vidare i sin historia, det står fritt ifrån er. Nya människor kommer skapa nya minnen i huset. 
    Och ni flyttar vidare.
  • Anonym (Anonym)

    Jag hoppas att vi kan bo kvar länge, vi är nu 57 och 60 år. Räknar med att bo kvar i vårt hus i 20 år till, minst.
    Då planerar vi att köpa de tjänster vi sen när vi blir äldre inte orkar med. Många äldrei vårt område prenumererar tex på snöskottning. Man kan ha trädgårdsfirma som hjälper till med trädgården. Samt renoveringar. 
    Det kostar ju lite men å andra sidan bor vi ju relativt billigt i ett avbetalt hus. Om vi skulle flytta till något trygghetsboende eller liknande skulle ju månadskostnade minst dubbleras. De pengar vi sparar på att bo kvar i huset kan vi lägga på tjänster, tänkte jag. 

    Men det beror ju helt på hur frisk man är och vilken ekonomi man har. 
    Risken är ju att man blir mindre klarsynt som äldre, och inte vill inse att hälsan och ekonomin inte längre räcker till för att bo kvar. 

  • Anonym (H)

    En del äldre förstår inte förfallet i huset och de anhöriga kan inte med att se det som till slut blir misär. 

  • Anonym (Bo kvar)
    Anonym (Anonym) skrev 2025-06-04 10:39:55 följande:

    Jag hoppas att vi kan bo kvar länge, vi är nu 57 och 60 år. Räknar med att bo kvar i vårt hus i 20 år till, minst.
    Då planerar vi att köpa de tjänster vi sen när vi blir äldre inte orkar med. Många äldrei vårt område prenumererar tex på snöskottning. Man kan ha trädgårdsfirma som hjälper till med trädgården. Samt renoveringar. 
    Det kostar ju lite men å andra sidan bor vi ju relativt billigt i ett avbetalt hus. Om vi skulle flytta till något trygghetsboende eller liknande skulle ju månadskostnade minst dubbleras. De pengar vi sparar på att bo kvar i huset kan vi lägga på tjänster, tänkte jag. 

    Men det beror ju helt på hur frisk man är och vilken ekonomi man har. 
    Risken är ju att man blir mindre klarsynt som äldre, och inte vill inse att hälsan och ekonomin inte längre räcker till för att bo kvar. 


    Pratade med min granne för många år sedan om precis detta. Vi bor i en mindre ort nära en hyfsat stor stad. 

    Allt var avbetalt. De byggdes nya 65+ bostäder i ett nytt område en bit bort som kommunen hade en önskan om att befintliga villaägare skulle flytta till (inte muntligt uttryckt men alla vet det då få säljer, man bör hellre kvar som äldre och kommunen vill få in barnfamiljer). 

    Skulle min granne,  med hund dessutom,  sätta sig i en pensionärslägenhet som hon var tvungen att köpa? Hon skulle behöva betala mer i månaden än hon gjorde nu pga lån och månadsavgift. 

    Dessutom få längre till vårt lilla centrum med serviceutbud som tandläkare, vårdcentral och mataffär bland annat. 

    Det är få som flyttat från hus in i dessa boenden från orten. Istället har det blivit nyinflyttade som flyttat dit. Och de äldre bor kvar i sina billiga och avbetalade hus. 
  • Anonym (så)
    Anonym (Bo kvar) skrev 2025-06-04 12:05:08 följande:
    Pratade med min granne för många år sedan om precis detta. Vi bor i en mindre ort nära en hyfsat stor stad. 

    Allt var avbetalt. De byggdes nya 65+ bostäder i ett nytt område en bit bort som kommunen hade en önskan om att befintliga villaägare skulle flytta till (inte muntligt uttryckt men alla vet det då få säljer, man bör hellre kvar som äldre och kommunen vill få in barnfamiljer). 

    Skulle min granne,  med hund dessutom,  sätta sig i en pensionärslägenhet som hon var tvungen att köpa? Hon skulle behöva betala mer i månaden än hon gjorde nu pga lån och månadsavgift. 

    Dessutom få längre till vårt lilla centrum med serviceutbud som tandläkare, vårdcentral och mataffär bland annat. 

    Det är få som flyttat från hus in i dessa boenden från orten. Istället har det blivit nyinflyttade som flyttat dit. Och de äldre bor kvar i sina billiga och avbetalade hus. 
    Det där är ju en tråkig effekt av vår bostadsmarknad. Och så länge man orkar med huset och är frisk nog att gå i trapporna etc så är det ju inget problem.

    Problemen blir ju när man inte orkar, när huset förfaller eller man behöver en massa hjälp med trädgården och annat. Och då ännu mer problem om man kräver/förväntar sig att den hjälpen ska komma från de vuxna barnen.

    Andra problem kan vara att man inte tar sig ut på grund av trappor, eller inte klarar att leva normalt inomhus med trappor, trösklar, illa anpassad dusch osv. Då kan det ju bli riktigt riskabelt om man ramlar och inte tar sig upp, eller bryter sig. 
  • Anonym (Anonym)
    Anonym (så) skrev 2025-06-04 12:38:09 följande:
    Det där är ju en tråkig effekt av vår bostadsmarknad. Och så länge man orkar med huset och är frisk nog att gå i trapporna etc så är det ju inget problem.

    Problemen blir ju när man inte orkar, när huset förfaller eller man behöver en massa hjälp med trädgården och annat. Och då ännu mer problem om man kräver/förväntar sig att den hjälpen ska komma från de vuxna barnen.

    Andra problem kan vara att man inte tar sig ut på grund av trappor, eller inte klarar att leva normalt inomhus med trappor, trösklar, illa anpassad dusch osv. Då kan det ju bli riktigt riskabelt om man ramlar och inte tar sig upp, eller bryter sig. 
    Om man bor i ett modernt hus är det oftast handikappanpassat. Vårt hus är det. Det är byggt 2000 och följer Svensk byggstandard, Tex så skall man kunna leva på bara bottenvåningen om en i familjen blir rullstolsbunden, vilket går bra i vårt hus. Badrummen är båda två stora och rejäla så att man kommer in med rullstol. 
    Det finns olika firmor som erbjuder hjälp med trädgård och annat. I vårt hus kan man nog bo kvar tills det är dags att flytta till ålderdomshem, eller kanske hela livet. 
  • Anonym (så)
    Anonym (Anonym) skrev 2025-06-04 13:11:37 följande:
    Om man bor i ett modernt hus är det oftast handikappanpassat. Vårt hus är det. Det är byggt 2000 och följer Svensk byggstandard, Tex så skall man kunna leva på bara bottenvåningen om en i familjen blir rullstolsbunden, vilket går bra i vårt hus. Badrummen är båda två stora och rejäla så att man kommer in med rullstol. 
    Det finns olika firmor som erbjuder hjälp med trädgård och annat. I vårt hus kan man nog bo kvar tills det är dags att flytta till ålderdomshem, eller kanske hela livet. 
    Ja, men nu är ju inte alla hus så, och inte alla äldre som bor i ett sånt hus. Även jag bor i ett hus byggt på 2000-talet, men det är sannerligen inte anpassat. Massa trappor och trösklar, trappa upp till entrén, den enda anpassningen är lite större utrymme kring toaletten. 

    Som sagt, är det inga problem så är det inga problem. Det är när det INTE fungerar som tråden handlar om.
  • Anonym (Anonym)
    Anonym (så) skrev 2025-06-04 13:54:05 följande:
    Ja, men nu är ju inte alla hus så, och inte alla äldre som bor i ett sånt hus. Även jag bor i ett hus byggt på 2000-talet, men det är sannerligen inte anpassat. Massa trappor och trösklar, trappa upp till entrén, den enda anpassningen är lite större utrymme kring toaletten. 

    Som sagt, är det inga problem så är det inga problem. Det är när det INTE fungerar som tråden handlar om.
    Håller med om att man bör flytta om det inte fungerar.
  • Goneril
    Anonym (så) skrev 2025-06-04 12:38:09 följande:
    Det där är ju en tråkig effekt av vår bostadsmarknad. Och så länge man orkar med huset och är frisk nog att gå i trapporna etc så är det ju inget problem.

    Problemen blir ju när man inte orkar, när huset förfaller eller man behöver en massa hjälp med trädgården och annat. Och då ännu mer problem om man kräver/förväntar sig att den hjälpen ska komma från de vuxna barnen.

    Andra problem kan vara att man inte tar sig ut på grund av trappor, eller inte klarar att leva normalt inomhus med trappor, trösklar, illa anpassad dusch osv. Då kan det ju bli riktigt riskabelt om man ramlar och inte tar sig upp, eller bryter sig. 
    Just det, när man inte orkar. I så hög grad som möjligt kunna bo kvar i det område man trivs i och i den bostad som känns trygg är förstås det bästa och då måste man köpa tjänster, alla upptänkliga gällande boendet, städning, röjning, hjälp med trädgård. All går att köpa, även personliga såsom fotvård. Har man trappor i sitt hus kan man sträcka ut tiden för rörlighet, lite i alla fall, med hjälp av en personlig tränare. De är inte jättedyra och dessutom får man RUT.                                                                                                                                                       Tjänster, där har vi knuten. En del äldre är för snåla och hur är det med arvingarna, uppmuntrar de alltid till köp av tjänster? Det naggar ju arvet i kanten!  Det finns säkert många som verkligen unnar sina äldre all hjälp de kan köpa, men alla gör det inte. Ett fall jag sett på nära håll är "Nej, farsan, vi kommer och storstädar på lördag". Ja, och sen kommer de aldrig. Så kan det också se ut, något att tänka på. 
  • Anonym (så)
    Goneril skrev 2025-06-04 16:01:48 följande:
    Just det, när man inte orkar. I så hög grad som möjligt kunna bo kvar i det område man trivs i och i den bostad som känns trygg är förstås det bästa och då måste man köpa tjänster, alla upptänkliga gällande boendet, städning, röjning, hjälp med trädgård. All går att köpa, även personliga såsom fotvård. Har man trappor i sitt hus kan man sträcka ut tiden för rörlighet, lite i alla fall, med hjälp av en personlig tränare. De är inte jättedyra och dessutom får man RUT.                                                                                                                                                       Tjänster, där har vi knuten. En del äldre är för snåla och hur är det med arvingarna, uppmuntrar de alltid till köp av tjänster? Det naggar ju arvet i kanten!  Det finns säkert många som verkligen unnar sina äldre all hjälp de kan köpa, men alla gör det inte. Ett fall jag sett på nära håll är "Nej, farsan, vi kommer och storstädar på lördag". Ja, och sen kommer de aldrig. Så kan det också se ut, något att tänka på. 
    Allt du skriver låter så otroligt världsfrånvänt. 

    Man undrar om du lever i samma verklighet som andra. 
  • Anonym (Ulla)
    Goneril skrev 2025-06-04 16:01:48 följande:
    Just det, när man inte orkar. I så hög grad som möjligt kunna bo kvar i det område man trivs i och i den bostad som känns trygg är förstås det bästa och då måste man köpa tjänster, alla upptänkliga gällande boendet, städning, röjning, hjälp med trädgård. All går att köpa, även personliga såsom fotvård. Har man trappor i sitt hus kan man sträcka ut tiden för rörlighet, lite i alla fall, med hjälp av en personlig tränare. De är inte jättedyra och dessutom får man RUT.                                                                                                                                                       Tjänster, där har vi knuten. En del äldre är för snåla och hur är det med arvingarna, uppmuntrar de alltid till köp av tjänster? Det naggar ju arvet i kanten!  Det finns säkert många som verkligen unnar sina äldre all hjälp de kan köpa, men alla gör det inte. Ett fall jag sett på nära håll är "Nej, farsan, vi kommer och storstädar på lördag". Ja, och sen kommer de aldrig. Så kan det också se ut, något att tänka på. 

    Kände en åldring som gjorde så, bodde kvar i huset in i det längsta och köpte in tjänster. Känner även två par som låtit barn ta över huset och flyttat till lägenhet. 


    Alla andra åldringar jag känner gör som min pappa gjorde, bor kvar i stora huset och tror de kan fixa allt i hemmet med städning och underhåll. Men det kan de inte. Barn och barnbarn hjälper en del men tjatar om att åldringarna ska köpa tjänster, vilket de inte gör för de tycker att det blir för dyrt. Hellre 2m på banken isf att satsa 30k på att laga taket eller några hundralappar på städhjälp. Röja? Nej den där gamla krukan som bara är lite trasig kanske plötsligt behövs efter 40 år. 


    De anhöriga vill att åldringarna ska ha det bra. Dessutom vore det bättre för de anhöriga att lägga mindre av deras tid på service och att inte ärva ett förfallet hus som dessutom ska röjas. Klart bättre än att ärva några tusenlappar mindre. 

  • Anonym (Liv)
    Anonym (Ulla) skrev 2025-06-04 16:50:15 följande:

    Kände en åldring som gjorde så, bodde kvar i huset in i det längsta och köpte in tjänster. Känner även två par som låtit barn ta över huset och flyttat till lägenhet. 


    Alla andra åldringar jag känner gör som min pappa gjorde, bor kvar i stora huset och tror de kan fixa allt i hemmet med städning och underhåll. Men det kan de inte. Barn och barnbarn hjälper en del men tjatar om att åldringarna ska köpa tjänster, vilket de inte gör för de tycker att det blir för dyrt. Hellre 2m på banken isf att satsa 30k på att laga taket eller några hundralappar på städhjälp. Röja? Nej den där gamla krukan som bara är lite trasig kanske plötsligt behövs efter 40 år. 


    De anhöriga vill att åldringarna ska ha det bra. Dessutom vore det bättre för de anhöriga att lägga mindre av deras tid på service och att inte ärva ett förfallet hus som dessutom ska röjas. Klart bättre än att ärva några tusenlappar mindre. 


    Ja ett hus ksn förfalla väldigt mycket om klimatskyddet som tak o.dyl. inte fungerar. Är också känsligt för läckage av vatten och avlopp. Det är ingen bra lösning att bo kvar om man inte orkar ta hand om huset.

    Man får försöka sig på övertalning. Dilemmat är ibland att personen inte har energi att söka upp en ny lämplig bostad, planera och genomföra försäljning av den gamla och rensa och flytta samt sedan ordna i den nya bostaden.

    Här behöver barnen hjälpa och stötta. 
Svar på tråden Flytta till mindre boende som äldre?