Kan du leva (med en med) en alternativ livsstil (ej kriminell eller ngt)

Hon lever min dröm så jag skulle absolut kunna tänka mig en relation med en man som lever så. 

Om du kan leva med henne kan ju bara du avgöra men jag tycker att hon låter fantastisk - självständig, driven, kreativ med integritet och samtidigt kapabel att ha ett modernt jobb och försörja sig. 

Fler borde leva som hon. 

Den viktigaste frågan är väl om ni kan synka era liv och mötas nånstans på mitten och leva i samförstånd sida vid sida utan att tvinga på varandra era liv?

"Kulturkrockar " kommer det garanterat bli till en början. 

Sen beror det ju också på vad ni har för framtidsplaner och vad där som är förhandlingsbart vs dealbreakers . 

Sen utan att lägga för mycket värderingar men alternativa människor lever oftast sina liv som dom gör av en anledning... ideologiska,  religiösa eller pga diagnoser... med medföljande svårigheter och utmaningar oavsett anledning.... var medveten om det
.. 

Personligen tycker jag hon verkar fantastisk med en härlig och avslappnad livsstil. Jag och min bästa vän bor grannar ensligt i varsitt hus på landet, jobbar deltid för ingen av oss mår bra av heltidsarbete, odlar väldigt mycket, har precis skaffat höns och är på G med matkaniner för att komma ner i matkostnader. Har mindre inkomst men mår så mycket bättre !

Skulle inte orka leva som du, som henne däremot? Japp, fast inte utan körkort och bil.

Om personen är öppen att man själv vill leva ett annat liv, ha bil, mobil/dator och andra bekvämligheter och om man kan enas kring hur mycket tid respektive livsstil ska få ta och vad som man kan kräva av den andre etc kan det funka men jag tror att det i längden kan bli slitningar (helst om någon har gjort valen av ideologiska skäl), helst om det blir barn inblandade.

Generellt nej, spcifikt i din situation nej.

Hon kommer nog att hitta användning för din bil, och egenhushåll tar mycket tid. Det kommer nog att ligga på dig om ni ska hinna ses. Om hon inte sover över konstant hos dig då, så hon får nära till jobbet. Var det verkligen en slump ni träffades kan man undra.

Ja, eller så är man så indoktrinerad i att det bara finns ett ?normalt? sätt att leva så att allt som avviker från det måste misstänkliggöras och sjukdomsförklaras. 

Det är mycket med den s.k. normala livsstilen som är sjukt - överkonsumtion, materialism, beroende av sociala medier, informationsstress etc. 

Vilka är det som blir sjukskrivna för utbrändhet? De som försöker hantera ovanstående företeelser eller personer som tar avstånd från på desamma? 

Man behöver inte ha någon diagnos eller vara någon form av religös/ideologisk extremist för att inse det. 

Det beror väl på vad man lägger in i begreppet "leva med"... i er ålder så skulle jag säga att jag tänker/tänkte då i termer av; om det känns bra relationsmässigt att man också avser att bo ihop, "leva ihop", dvs ett samboskap i en förlängning. Kanske familjebildning... 

Då tror jag att det skulle bli tufft. Främst kanske utifrån stadsliv kontra "bo-på-landet". Sen kan det även bli slitningar utifrån hur man ser på arbete och (avlönad) arbetstid, vad man spenderar tid på, vad man spenderar pengar på...

Nu är jag avsevärt äldre och den relation jag är i nu (särbo) behöver inte nödvändigtvis leda till att man "bor ihop". Men även då så skulle för olika livsstilar möjligen kunna sätta käppar i hjulet.

Ska en relation utvecklas och framförallt hålla så tror jag att man bör ha ett antal gemensamma "saker" som förenar en... om det så är intresseområden, saker man gillar att göra, i såväl vardag som "fest". Annars tror jag risken finns att man drar åt olika håll sett över tid... när den initiala attraktionen, spänningen, lusten har lagt sig...