• Anonym (Tvivelig)

    Precis plussat - Tvivlar på allt

    Har bott med sambo och hans 2 barn ca ett halvår. ( varit tillsammans snart 2 år)  Älskar honom och har känt att han är mannen i mitt liv. Dock har vi haft extremt kämpiga perioder med tjafs där vår kommunikation brister och vi beter oss som barn. Går i parterapi för detta som hjälpt lite men duster uppstår fortfarande. Mycket av våra bråk handlar om att vi har olika behov ( tex av egentid / kvalitetstid med varandra) samt olika intressen, och för min del utmaningen från att ha levt själv och bara tänkt på mig till att leva som bonusmamma i ett hus jag inte känner mig riktigt hemma i än. 

    Vi har hela tiden varit inställda på att skaffa ett gemensamt barn, men ville resa och uppleva lite ihop innan.  Jag är 36 och känner att jag inte vill vänta allt för länge med barn. MEN till saken, plussade för några dagar sen trodde aldrig det skulle gå så fort. Nu är min tvivel större än någonsin. inte så mycket kring barnet ( jag vet att jag vill ha barn) utan vem jag skaffar barn med?? 


    - kommer han tycka det här är lika kul som jag? Bli bitter för att han inte kan hänga lika mycket på krogen som innan? Kommer han sätta mina känslor/ behov först efter sina barn eller är det hans intressen / vänner som kommer styra? tänk om vi bråkar om allting?  
    Från att ha längtat känner jag nu att jag överväger abort Då vi varit inne i en så tjafsig period. Vet dock att jag säkert kommer ångra  mig :(  gör jag en abort känns det lika med att säga att det här livet med honom inte är för mig . 

    så förvirrad bara gråter och gråter. Inget val känns bra. Tänker också på allt jag tvingas avstå som långa resor och vandringar. Kan ju också va hormoner och att jag slutat snusa - men tänkte att det här skulle vara den bästa tiden i mitt liv :(  ville nog mest skriva av mig?. 


    några kloka tankar elller någon som verkligen velat ? 

  • Svar på tråden Precis plussat - Tvivlar på allt
  • Anonym (Megafon på relationen.)

    Allt som är ett problem nu blir 10 gånger större med bebis, sömnbrist, noll egentid, inget sex och begränsat socialt umgänge. Om han gärna festar nu så kommer han göra det sen också men du kommer störa dig mer på det sen. Om han prioriterar dig och tar hela ansvaret/jobbet för sina barn nu så har ni bättre förutsättningar att lyckas. 


    Du får ha realistiska förväntningar bara. Du kan inte förvänta dig samma upplevelse som andra förstagångsföräldrar. Han har redan gjort detta förut, ni får ingen bebisbubbla, och han kommer inte prioritera dig och barnet framför allt utan måste kompensera och undvika utanförskap för de andra barnen.
    Ni har också minimal chans att hålla ihop statistiskt så du får vara beredd på en stjärnfamilj med nya styvmammor och halvsyskon. Men det kan ju också bli bra! Alla vill inte ha en kärnfamilj.

  • Anonym (S)

    Inte mkt som känns bra i den relationen. Om det inte fungerar nu, hur ska det då fungera med en bebis?

  • Anonym (qwerty)

    Helt naturligt att börja tvivla när man blir gravid, det är en hormonell berg-o-dal bana.
    Är du 36 bör du nog inte se abort som ett alternativ dock, detta kan mycket väl vara sista chansen till barn så kasta inte bort den fö att du är lite osäker.

    Ta upp det du oroar dig för i parterapin.

Svar på tråden Precis plussat - Tvivlar på allt