Hej! Jag undrar om nån känner likadant, jag är nöjd med livet. Har sambo och jobbar med det som jag trott har varit min dröm sen jag va liten. Men känslan av att bara flytta nån helt annan stans, ny stad/ land och bara börja om helt, skaffa nya kompisar, nya kontakter och skriva om hela sitt liv ligger hela tiden underliggande. Har nån annan denna känsla, hur hanterar ni denna?
Inte för att vara sån men...om du har denna känsla finns det uppenbart saker du inte är nöjd med och kan såldeses inte känna dig "nöjd med livet" .. saker skaver, känns inte bra och skapar en känsla av tristess kanske? Eller må hända vill du fly från något du inte mäktar med?
Du kanske behöver nya onkreta drömmar och visioner och livsmål? Nya saker att se fram emot. Nya utmaningar. Men det behöver du inte flytta för att göra.
Jo men jag kan absolut relatera.
Har det väl bra och så, men det är ändå något som skaver. Ska livet vara såhär? bara? Tristess kanske är rätta ordet.
Kan nog inte heller sätta fingret på det riktigt. Saknad efter något annat ligger i bakgrunden, utan tvekan, men. För feg? rädd för ensamheten gör att man bara fortsätter vardagspusslet som egentligen inte ger en själv någonting alls.
Jo en pusselbit till kan jag ge:
Jag har en familj, Hus, är aktiv i en förening, Har flera hobbys och Har ett jobb där jag är viktig och central för verksamheten. ändå har jag en tomhet. en känsla av att jag inte gjort ett skit vettigt i mitt liv.
Något saknas men jag kan inte sätta fingret på det.
Hoppas att vi reder ut detta nu, vettigaste tråden på länge :)
Jo men jag kan absolut relatera.
Har det väl bra och så, men det är ändå något som skaver. Ska livet vara såhär? bara? Tristess kanske är rätta ordet.
Kan nog inte heller sätta fingret på det riktigt. Saknad efter något annat ligger i bakgrunden, utan tvekan, men. För feg? rädd för ensamheten gör att man bara fortsätter vardagspusslet som egentligen inte ger en själv någonting alls.
Jo en pusselbit till kan jag ge:
Jag har en familj, Hus, är aktiv i en förening, Har flera hobbys och Har ett jobb där jag är viktig och central för verksamheten. ändå har jag en tomhet. en känsla av att jag inte gjort ett skit vettigt i mitt liv.
Något saknas men jag kan inte sätta fingret på det.
Hoppas att vi reder ut detta nu, vettigaste tråden på länge :)
Jag känner så fast lite bakåt. Vill flytta hem till min hemstad där jag har familj och vänner. Det är inte långt ifrån men numera när jag inte ens trivs på jobbet där jag är förstärker den känslan. Jag saknar när mina föräldrar levde och min barndom där. Är där och hälsar på ganska ofta men skulle så gärna vilja bo där och känna mig trygg och hemma. Kunna träffa mina syskon och vänner oftare. Samtidigt tror jag inte mina barn skulle trivas som är uppväxta här. Allt kan ju också bara vara en fantasi för jag är vilse just nu. En gång i tiden ville jag inget annat än att flytta därifrån. Men då hade jag hittat en kärlek som inte längre finns kvar här.
det låter ju som att du längtar hem, vilket förefaller sig helt naturligt. tillbaka till sina rötter, familj och närstående.
Jag känner lite tvärtom. hade lika gärna kunna flytta ut på någon liten ö ensam utan människor. Har väl egentligen ingen bra kontakt med mina närstående, mamma är lurig och svår att interagera med, det passar bara på hennes villkor och jag har nog aldrig blivit förstådd där. allt man gör är fel. pappa har jag något bättre relation med, vi är mera lika, men känner ändå inte att det ger det där extra i stöd och liknande.
Kärleksrelationer ska jag vara utan framöver. det skapar bara massa olösbara problem eller dör ut till någon grå sörja. svartsjuka och andra tråkigheter. den tjej jag verkligen brydde mig om var otroligt svartsjuk utan någon som helst anledning. sen visar det sig att det är hon som varit otrogen. Nej, ids inte med människor och alla problem som kommer med dem.