Någon mer med ålderskris?

Botox och fillers verkar funka sådär, jag tycker man ser svullen på ett osmickrande sätt och så behöver man ju hålla på med det resten av livet, pallar inte. Jag kommer vänta tills det börjat hänga lite mer och sedan göra en face lift. Håller i sig.

Tycker det låter läskigt med face lift. Är ju verkligen hela ansiktet som ska skäras i. 

Rent generellt så råde jag dig att sitt stilla i båten och ta hand om dig naturligt så långt du kan med bra hudvård,  sund livsstil och håll koll på hormoner etc... för du vill inte hamna i läget att du drastiska åtgärder med botox och lyft och fillets etc  och om typ 5 år inser du att du gjort bort dig rejält och det bara var klimakteriet och du mådde bra igen med ett lite plåster som fick tillbaka lystern i ansiktet , påsarna borta undr ögonen och bättre hårväxt ..  
Jag är snart 50 och har sett samma panik hos jämnåriga och lite äldre vänner som trott det varit totalt förfall av åldrande... men... klimakteriet.... Nu är många på andra sidan av klimakteriet och kommit ut igen snyggare än innan utan att ha gjort annat än justera hormoner.. 

Jo, jag krisar. Är 38 i år och hade min peak utseendemässigt från 35 till nu. Det sista året har tagit hårt på mig, men kanske mest för hur jag har levt och mått psykiskt. Jobbat för mycket, sovit för lite, svajande kärleksliv och det syns på mig!
Jag är jättesugen på att ta lite botox i pannan och kanske något åt linjerna kring munnen. Men lägga mig under kniven kommer jag inte. 

Samma här! Var inte särskilt snygg som ung, peakade i snygghet som 30-åring och är nu 40 och ser bra ut. Lite sliten kanske, men ändå. Jag är frisk och har inga djupa rynkor, tjock hår fortfarande osv. Mitt utseende är inte allt för mig. Men min mamma var modellsnygg som ung. Och gud vad hon har avskytt att åldras! Kör med diverse ingrepp för att bromsa åldrarna. Det gick ett tag, men nu är hon över 60 och hon ser ut att vara i den åldern hon är i. 

Det viktigaste är nog bara att leva så sunt man kan, sen spelar gener in till stor del. 

Jag känner igen mig så väl i det du skriver ts.
Har sett bra ut sen tonåren, och hade min peak vid 35 års ålder. Jag har alltid sett yngre ut än min ålder ( vilket jag avskydde som ung). Men fick ofta beröm för mitt utseende, och jag tror det är svårare att vänja sig av med det då.

Men vid 45 års ålder hände något ( klimakteriet) som bara efter några år gjorde att jag i princip ser ut att vara min ålder, trots att jag alltid sett nästan 10 år yngre ut. Det började i ansiktet, huden och håret. Huden började tunnas ut, blev mer insjunken ( vilket är ett tecken på åldrande som inte botox hjälper för, eftersom det är kollagenet som minskar). Både mitt hår och min hud blev torr, livlöst och jag tappade mycket hår. 

Kanske är du i pre- klimakteriet, vilket ofta börjar efter 40 årsålder. När hormonnivåerna börjar sjunka, och detta kan även påverka mående och självförtroendet. Därför kan det vara bra att kolla upp sina östrogen och progestronnivåer.

Det är oftast kollagenbristen som gör största skillnaden för åldrandet, då den ändrar formen på ansiktet genom att bli mer hängigt och insjunket. Det är därför många använder sig av fillers. Tyvärr ser det inte alltid särskilt bra ut. 

Det finns mer naturliga saker du kan prova med istället för botox och fillers. 

Ät så lite socker som möjligt, för det bryter ner kollagen. Drick mycket vatten och ät nyttig kost ( för huden) som tex avokado, frukt , bär, fet fisk och grönsaker. 

Ansiktsyoga ( som någon skrev om innan)

Måttlig träning är bra för huden. Inte för hård träning eftersom det istället kan ge motsatt effekt och göra att du ser mer sliten ut.

Undvik sol och alltid solskydd om du vistas i solen. 

Hur som helst förstår jag dig fullkomligt. Jag befinner mig fortfarande i en väldigt jobbigt medelålderskris som jag hoppas komma ur.

Jag försöker verkligen förstå... jag fattar att vi får positiv respons på olika saker. Säg att jag en vanlig dag får positiv återkoppling på fikat jag bakat, mina coola kängor, ngt jag skapat i jobbet och någon som är glad att ha mig i sitt liv.

Skulle jag inte längre vara någon som folk blir glada att ha i sitt liv eller om mitt konstnärliga uttryck inte längre berörde någon, då skulle jag krisa. Men om jag tappade bort kängorna eller inte kunde baka längre. Spelar roll. vad ligger lika högt på skalan för vad ni vill bli uppskattade för som för ert utseende?Ni som krisar över det alltså? Jag är genuint nyfiken. 

Jag kan tyvärr inte svara på det för egen del.

Det enda jag veterligen har blivit uppskattad för, var mitt utseende.
Numera känner jag mig mest osynlig. 

Jag märker att jag börjar bli äldre. Inte så mycket i ansiktet dock. Jag får ofta höra att jag har ett baby-face, men på händerna börjar jag märka att jag inte är 20 längre. Det stör mig dock inte så mycket för att bli gammal är en normal process.

Jag tycker just den delen, att bli osynlig, är knepigast.

Jag är helt ok för min ålder och mår inte dåligt över att se äldre ut, gillar på många sätt mitt utseende bättre idag än när jag var yngre, men tycker att det är tråkigt de dagar man knappt får några blickar.

Har tyckt om att bli noterad, löjligt förstås men saknar det ändå.

Men jag blir uppskattad för min personlighet och mina kvaliteter hela tiden. Inte det tråden handlar om. 

Du missförstår frågan. Värderar du uppskattningen för ditt utseende lika högt som uppskattningen för din personlighet? 

För mig väger utseendeuppskattning lika lätt som en komplimang för mina skor.

Det är ett sjukt och psykopatiskt beteende att förfölja en människa, stjäla hens identitet och kolla IP-adress för att kunna se personens inlägg och jag hoppas att det inte sker igen för då kommer jag att anmäla, till polisen i värsta fall. 

För att återgå till ämnet så ser jag ingen mening med att krisa runt något så oundvikligt som åldrandet. Där kan man bara göra sitt bästa med att ta hand om sig själv, både på ut och insida. 

Misstänker dock att det inte är en kvinna som startat denna diskussion utan tror mer på en man med samma uppsåt som i tråden om kvinnor som "förfaller efter 40". Ännu en hattråd.