Elefanten i porslins affären.
Jag har träffat på den mest underbaraste tjej jag någonsin träffat , hon var snäll rolig och väldigt empatisk och jag har fjärilar i magen..
Jag träffade henne som kund i mitt jobb. Jag var där och kikade på en skada på huset som behövdes åtgärdas. jag fick lämna pris och fick jobbet .. så de blev ett andra besök hos henne. De kom upp mer saker så jag lämnade pris på de med och gjorde detta med. Hon var så otroligt snäll glad och väldigt empatisk . vi han prata en hel del . kanske inget djupare men ändå om hennes barn och hennes föräldrar mm.
Hur som helst så kändes allting så fint och hon hade ytterligare saker som hon ville ha hjälp med.
Vi har smsat lite mellan jobben med fokus på jobben så sett. men jag kunde inte låta bli att skriva att de var så trevligt att vara hos henne och jobba. Och att de var så härligt att träffa på en glad och varm person som henne. Hon sms-ade tillbaka och gav mig någon vänlig komplimang med.
Nu till klantigheten. utan att veta vad hon känner så ville jag vara ärlig mot henne och säga som det är att jag är i en relation som jag är på väg ur. jag ville inte att de skulle vara oklart.. ville vara ärlig... Jag har kämpat med min relation länge och har under våren mentalt rannsakat mig själv om vad jag vill.
Jag ville egentligen bara nämna de i förbifarten vilket jag gjorde inlindat i ett sms.kort och gott med att de inte var så kul hemma för att jag är i början en separation nu. Jag ville så väl men de blev otroligt fel.
Hennes glada sms förbyttes till robot sms och hon ville ändå ha pris på fortsatta jobb men har inte kommenterat de jag skrivit... känner mig så korkad.