Hur ofta har ni sex? (Efter mer än 1 år tillsammans)

23 år ihop. Så de senaste 10 åren kanske 2-6/gånger per år.  men så skilde vi oss och nu ligger vi mer än någonsin och har det bättre än innan. 

Tror fler par skulle hålla och ligga mer om de gick isär och blev särbos

Det börjar närma sig 5 år sen vi hade sex sist. 

Tyvärr bara runt 2 - 3 ggr/mån, men har i långa perioder varit betydligt glesare. Gift sedan mer än 20 år. 

Skitjobbigt, såpass att jag ofta drömmer om otrohet och kk, eller att ha en annan partner. Jag vill ha sex var och varannan dag, hade t o m kunnat ha sex två ggr per dag. Men hade kunnat vara nöjd med 1 - 2 ggr/vecka, sex är inte allt. 

2-5 ggr/v, lite olika beroende på jobb och andra åtaganden.

Varit tillsammans i 15 år och det blir normalt 2-3 ggr i veckan. Nu har vi haft ledigt med semester och då har det blivit oftast varje dag. Vi blev även barnfria några dagar och då blev det flera gånger om dagen.

27 år senare har vi sex en gång i veckan. Jag 71, hon 66. Hon är sååå läcker...

16 när vi blev ett par och är 55 år unga nu. Vi har det minst 1 gång i veckan. Vi får fortfarande inte nog av der.😊

Distansrelation sedan 1,5 år tillbaka. Som regel minst 1 gång om dagen när vi ses. Båda har barn, inte introducerade till varandras barn så vi ses på barnfria helger, men kanske inte varje gång då livet kommer emellan ibland. 

Anledningen till frågan var att jag började ifrågasätta mitt beteende. Om det är onormalt att inte alltid ha sex när man ses, så ville höra mig för lite.  Och Den intellektuella delen av mig vet svaret här, men den emotionella blir osäker och tänker att det måste vara hos mig felet ligger. 

Det kluvna är att jag är en ganska intim och sexuell person, och tycker om att ha sex, men det svåra för mig blev att det inte kändes okej att ibland inte ha lust (oavsett anledning). Och det i sin tur ledde till att jag lusten faktiskt började minska. Troligen för att det blev pålagt en press i det hela.
Och även jobbigt för just oralsex, det gör jag gärna, men samma där, när jag är in the mood  Får man fjongen upptryckt i huvudet hela tiden så blir det inte heller kul  känns mer som en ?syssla? än ett nöje  
Det blir ju inte lättare när personen bli stött av att man försöker avleda eller säger att man inte har lust just nu.
Och jag förstår att det kan vara jättekänslig, för det känns ju som ett avvisande, och det blir det ju (om än bara just avsugningen). Och då känner jag mig plötsligt skittaskig för att jag inte vill, vilket inte heller känns kul ju, vilket sen i nästa led leder till att jag ofta gör även fast jag inte vill, bara för att jag inte vill såra hans känslor ?i onödan?
Så hur hittar man ett sätt att kommunicera det utan att avvisa? Lättast hade ju eg varit om det helt enkelt blev av när jag inleder, men jag vet inte. Tycker det är svårt?

För mig är det också lite skillnad på myssex och naughtysex. Det ena är intimt, mjukt och kärleksfullt, och det andra är ja, sexigare, längre, mer passionerat och fler ställningar och lite så. 

Jag förstår ju själv att jag behöver hitta ett sätt att prata om detta med honom. Men fortsätter detta så kommer ju sexlusten suddas ut helt om pressen fortsätter. Men svår att göra med en man som lyckas tolka allt man säger som attacker eller anklagningar även fast det inte är så (utan bara hur han haft det i sin förra relation på 15 år)

Det där är ett större problem än något annat. Jag hade det så i min förra relation (som varade i drygt 20 år). Det gick inte, för mig, att påtala nästan något alls, speciellt inte sexuellt, utan att det togs extremt personligt. Däremot hade han inga problem med att påtala något för mig och jag skulle bara acceptera för "han ville ju bara berätta hur jag skulle göra något bättre".

Med nuvarande så är det inga problem med att prata om något alls. Ibland händer det att han har lite för mycket grubblerier i huvudet som påverkar lusten vid något enstaka tillfälle och säger nej när jag vill och det är helt ok. Det varar aldrig över en hel helg utan det är bara en gång av flera möjligheter. Skulle jag säga nej vet jag att han också skulle acceptera det utan problem. 

Huvudet på spiken. När hon avvisar mig så har jag känt mig låg, mindre värd, mindre attraktiv. Reagerade länge med att vända mig inåt, ägna mig åt mig själv. Hon undrade om jag var sur, men jag sa ungefär att jag bara behövde skydda mig själv.

Numera (efter mycket långt äktenskap) visar jag bara lite diskret att jag vill ha henne, men tar egentligen inget initiativ. Jag väntar in henne, låter henne komma till mig om hon vill. Det verkar som om hon då blir mer avspänd och därmed lättare får lust.

Vi är 60+ och har sex en gång i veckan ungefär.

Ca 3-4gr i veckan om ej mens? bott ihop sedan 2000 och gifta 20+ år och har barn som bor hemma? 

allt har med motivation, lekfullhet och att engagera sig i varandra? 

Vill först bara säga att du sätter fingret på ert problem på ett öppet sätt och jag är tacksam för att du delar. När du säger att din lust avtar fast du i vanliga fall är en sexuell person. Tänker jag att normalt sett så tycker du det är roligt och skönt med sex men nu får du nästan lite panik över att lusten avtar och i värsta fall så försvinner den helt. Testar en liknelse med en tant som bodde över mig som gick med träskor inne i lgh. Jag har tidigare aldrig stört mig på mina grannar men nu störde jag mig på tanten med träskorna och plötsligt störde jag mig på alla ljud i hela huset. Problemet uppstod i något och eskalerade till saker som tidigare aldrig varit ett problem. Jag gissar att du tidigare inte störde dig att ha sex ibland trots att du inte hade lust, men då var det inget problem. Eller att det tidigare var kul när han daskade med sin kuk i ditt ansikte för att han tyckte det var dax för en avsugning. Det var ok, tills nyligen. Nu när du upplever ett problem med att du ibland inte har lust, så blir alla de andra sakerna som tidigare inte var toppen heller inte ok. Då frågar man sig vad som motsvarar tanten med träskor i ditt fall. Det som fick droppen att rinna över. Som du beskriver det så låter det som att sexet allt mer blir på hans villkor. Han bestämmer när ni ska ha sex, vem som ska bli tillfredsställd och hur. Du misstänker även att han kommer känna sig kränkt om du ifrågasätter något av detta. Du kan nog välja att prata med honom med risken att han kommer känna sig kränkt, även om han inte har fog för det. Eller så får du vända på steken och göra det till en lek, där du kan få mer inflytande. Om han nu är så påhittig med sin snorre, så kanske han inte har något emot ett lekfullare sätt generellt. Bli mer dominant och säg nästa gång han vill att du ska tillfredsställa honom att han har inte gjort sig förtjänt av en avsugning ännu. Han kan få köpa en avsugning mot att han först suger på dina tår/ slickar ditt anus/ rakar sin kuk eller liknande. Få honom att offra sig för dig så att han måste göra något för att få ha sex med dig. Förhoppningsvis får det honom att sätta mer värde och uppskatta dig och dina handlingar mer. Jag säger inte att ni måste gå all in med läder å piskor, men att det kanske räcker med att du säger: Jag suger gärna av dig, men inte förrän du gjort mig upphetsad nog att vilja suga av dig. Han kommer inte han något problem med att försöka göra dig upphetsad, frågan är bara om han lyckas. Då får du kanske offra dig och belöna honom för att han iaf försökte. Så förhoppningsvis kan din ökade kontrollörer ert sexliv få dig att uppskatta sex som du tidigare är van med att det var. Hoppas en knivsudd av allt mitt dravel gav något eller så kan du nöja dig med att jag har helt fel.

Varit tillsammans i 2 år, bott ihop i ett år. Vi ligger ungefär en gång i veckan, ibland två. Är väldigt sexuell av mig men min sambo har inte samma behov tyvärr. Går det mer än en vecka utan sex börjar jag irritera mig på småsaker och bli en allmänt tråkig partner att vara med. Jag behöver sex för att känna mig kär och känslomässigt connected med min partner.

Det är inte ok att han daskar snoppen i ditt ansikte när du inte vill! Inte heller att han förväntar sig en avsugning när han, men inte du, vill!
Det är, om möjligt, ännu mindre ok att han blir sur när du inte ger honom sex på beställning! Som ett bortskämt barn som kräver godis!
Läs igenom allt ovan igen, och fråga dig om det här är det liv du vill ha? Det kommer nämligen inte att gå över av sig självt...
Det är inte ovanligt att man börjar ett nykärt förhållande med sex 1-2 gånger per dag, sen 1-2 gånger per helg, och därefter 1-2 gånger per vecka - När ni blivit ett stabilt par med ett gemensamt liv ihop. 
[Statistik funkar bara om en lägger till eller drar av 50-100%...] 
Vi män förstår också det här! Vill jag leva ihop med min fantastiska fru, och älska henne överallt annat, eller vill jag bara ha en reflexmässig avsugning? För att vi var som sexgalningar när vi var nykära...
Jag läser in ditt problem som att du kan tänka dig att bygga ett långvarigt ömsesidigt förhållande med den här mannen, dvs ett vardagligt liv med barn, vänner, intressen, glädje och sorg etc. 
Era barn har inte ens träffats eller? Och ni har inte flyttat ihop? I så fall får du fråga först dig själv, sen din partner, vilken ev framtid ni ser ihop och vilket möjligt gemensamt liv ni vill ha?
Sexfrekvensen kommer att gå ned när ni bor ihop och har hemmavarande små barn. Det här måste ni inse, även han! Det är normalt och säger sig självt, och är något som båda måste förstå. 
Frågan kvarstår dock, varför är ni ihop? Bara för sexet? Hur var hans förra förhållande? Kommer han att ändra sig? Är sex allt? I så fall, vad beror det på? Det finns hjälp att få, om en törs...
Ni måste kommunicera och sen kommunicera ännu mera! Var brutalt tydlig, sen ännu mer tydlig! Typ, du kan tänka dig att vara hans livspartner (i nöd och lust), men inte hans lilla sexdocka, eller...!?
Klarar inte ert förhållande, eller hans oförmåga, av att se och höra dig? Då får du se det som möjlighet till att bygga något hållbart och ömsesidigt med nån annan, nån annanstans, nån annan gång...
Om ert förhållande dock klarar av ett, sen ännu flera obligatoriska prat, då kan ni kanske bygga nåt härligt ihop!
Och vem vet, sexfrekvensen kanske går både upp och ned, och det är ok.

Jag tror att du delvis har en poäng. Men blrjare ganska snabbt tycka att det inte var särskilt kul när han tryckte upp den i huvudet. Någon gång ibland, fine, men jag vill gärna känna att jag gör det när att jag vill, när jag vill. 

Fast visst kunde sex vara trevligt ibland även om jag inte var sugen i början, men kan säga att jag nästan alltid var sugen faktisk. Och kanske var det därför han blev så förvånad också sen när jag inte ville. Men som sagt, att säga nej tack till sex 3-4 ggr på ett år borde inte behöva bli en sån big deal tänker jag. Och tror snarare att hans reaktion på min ovilja som gjort att problemet blivit större, eftersom det också ger en känsla av att det alltid måste vara ok med sex när han vill, vilket inte känns okej. 

Har faktiskt även försökt det du sa ibland, fast kanske inte riktigt på det sättet. Men brukar tycka om att inleda med att ?myspilla? lite på honom. Mjuka smekningar för att ?väcka till liv? och få hård, och där är det inte ovanligt att han då försöker trycka ner mig för att just ge oralt, men sagt ibland så att nej, inte än eller nej, jag har inte lekt färdigt än eller något sånt, och det uppskattas tills han inte får som han vill. Är dock inte alltid så heller, men för ofta. Är just den tråkiga attityden som blir avtändande. Eller att få höra, om än lite skämtsamt,  ?jasså är det såhär det ska vara framöver, har vi kommit dit nu att sexen ska försvinna??

Och i ärlighetens namn, så innan, så var det nog rätt ofta som jag sen på eget initiativ gick ner på honom, men som sagt, då var det mitt val för att jag ville det. 
Lite så oxå ju att det ofta är mer passionerat i början. Sen lägger det sig något lite. 

Hur gör ni som har olika stark sexualdrift? När det blir att ena är nöjd med hur ofta man har sex och den andra vill ha oftare. Dvs att ena alltid har sin ?önskan? uppfylld vs den andra inte har det.

Ju mer jag hör andras, och faktiskt även läser mitt ege, så hörs jag ju hur det låter. När jag ställde min fråga var det utifrån att jag ville veta om det var mig ?det var fel på? eller om andra kanske tycker det inte är något konstig. 
Jag vet med mig sen innan att jag lätt lägger skuld på mig själv. Att det måste vara hos mig felet är eller vad man ska säga. Så därför ville jag höra andras tankar. 

Vi har tidigt sagt att vi inte skulle flytta ihop och att han har sitt liv och jag mitt, men att vi såklart ändå ska var partners. Han har själv barn, men jag har inte, men som sagt tanken ska ju vara att vi delar livet tillsammans, om än som särbos. 

Du satte fingret på något där för mig. Att hamn beter sig som ett bortskämt barn som kräver godis, för ja, det är precis så det känns. Sen har jag kanske varit lite för överseende just eftersom han nämnt det att det är svårare för honom att hålla den hård efter det ingrepp han gjort. Men jag förstår ju att jag måste ta upp detta och prata igenom ordentligt om vi ska kunna fortsätta. Jag vill ju dela mitt liv med honom, men som sagt, måste ju vara ok när man inte vill. Och om han känner sig osäker på oss så fort jag inte vill ha sex, så har han kanske lite att jobba på själv också?
Och ja, det känns som att det borde vara rätt naturligt att det går lite upp och ner. Men har själv inte haft så många relationer så tror det är därför jag lägger det på mig själ. Att andra som har mer erfarenhet vet nog bättre än mig. Men jag får nog försöka lita på mig själv och mina egna känslor lite mer framöver.

Tack alla för er hjälp

Nästan dagligen efter mer än tio år tillsammans. 

Är i princip bara dagar när en av oss är på jobbresa eller när någon är rejält sjuk. Vi faktiskt haft sex även när jag hade lunginflammation, väldigt sexigt med fliströja joggingbyxor och raggsockor men har man en het flickvän så kan man helt enkelt inte hålla fingrarna borta även när man är lite krasslig. 

Accepterar det för vad det är. Hade inte blivit mer sex som singel så jag ser inte det som en anledning att bryta upp förhållandet över.