Jag undrar hur sexvanorna eller frekvensen av sex ser ut hos ar andra där ute. Är lite för att svara på ett bet kring det, men undrar lite också utifrån om det är så att vårt sexliv blivit för dåligt.
Jag och min kille är särbo, och har båda våra egna liv, och han har sina barn också, så vi ses inte varje dag eller så.
Men ni som svarar behöver inte ha samma förutsättningar.
Så hur ofta han ni det?
Tack på förhand för era svar 🙏🙂
Det kluvna är att jag är en ganska intim och sexuell person, och tycker om att ha sex, men det svåra för mig blev att det inte kändes okej att ibland inte ha lust (oavsett anledning). Och det i sin tur ledde till att jag lusten faktiskt började minska. Troligen för att det blev pålagt en press i det hela.
Ca 3-4gr i veckan om ej mens? bott ihop sedan 2000 och gifta 20+ år och har barn som bor hemma?
allt har med motivation, lekfullhet och att engagera sig i varandra?
Anledningen till frågan var att jag började ifrågasätta mitt beteende. Om det är onormalt att inte alltid ha sex när man ses, så ville höra mig för lite. Och Den intellektuella delen av mig vet svaret här, men den emotionella blir osäker och tänker att det måste vara hos mig felet ligger.
Det kluvna är att jag är en ganska intim och sexuell person, och tycker om att ha sex, men det svåra för mig blev att det inte kändes okej att ibland inte ha lust (oavsett anledning). Och det i sin tur ledde till att jag lusten faktiskt började minska. Troligen för att det blev pålagt en press i det hela.
Och även jobbigt för just oralsex, det gör jag gärna, men samma där, när jag är in the mood Får man fjongen upptryckt i huvudet hela tiden så blir det inte heller kul känns mer som en ?syssla? än ett nöje
Det blir ju inte lättare när personen bli stött av att man försöker avleda eller säger att man inte har lust just nu.
Och jag förstår att det kan vara jättekänslig, för det känns ju som ett avvisande, och det blir det ju (om än bara just avsugningen). Och då känner jag mig plötsligt skittaskig för att jag inte vill, vilket inte heller känns kul ju, vilket sen i nästa led leder till att jag ofta gör även fast jag inte vill, bara för att jag inte vill såra hans känslor ?i onödan?
Så hur hittar man ett sätt att kommunicera det utan att avvisa? Lättast hade ju eg varit om det helt enkelt blev av när jag inleder, men jag vet inte. Tycker det är svårt?
För mig är det också lite skillnad på myssex och naughtysex. Det ena är intimt, mjukt och kärleksfullt, och det andra är ja, sexigare, längre, mer passionerat och fler ställningar och lite så.
Jag förstår ju själv att jag behöver hitta ett sätt att prata om detta med honom. Men fortsätter detta så kommer ju sexlusten suddas ut helt om pressen fortsätter. Men svår att göra med en man som lyckas tolka allt man säger som attacker eller anklagningar även fast det inte är så (utan bara hur han haft det i sin förra relation på 15 år)
Varit tillsammans i 2 år, bott ihop i ett år. Vi ligger ungefär en gång i veckan, ibland två. Är väldigt sexuell av mig men min sambo har inte samma behov tyvärr. Går det mer än en vecka utan sex börjar jag irritera mig på småsaker och bli en allmänt tråkig partner att vara med. Jag behöver sex för att känna mig kär och känslomässigt connected med min partner.
Det är inte ok att han daskar snoppen i ditt ansikte när du inte vill! Inte heller att han förväntar sig en avsugning när han, men inte du, vill!
Det är, om möjligt, ännu mindre ok att han blir sur när du inte ger honom sex på beställning! Som ett bortskämt barn som kräver godis!
Läs igenom allt ovan igen, och fråga dig om det här är det liv du vill ha? Det kommer nämligen inte att gå över av sig självt...
Det är inte ovanligt att man börjar ett nykärt förhållande med sex 1-2 gånger per dag, sen 1-2 gånger per helg, och därefter 1-2 gånger per vecka - När ni blivit ett stabilt par med ett gemensamt liv ihop.
[Statistik funkar bara om en lägger till eller drar av 50-100%...]
Vi män förstår också det här! Vill jag leva ihop med min fantastiska fru, och älska henne överallt annat, eller vill jag bara ha en reflexmässig avsugning? För att vi var som sexgalningar när vi var nykära...
Jag läser in ditt problem som att du kan tänka dig att bygga ett långvarigt ömsesidigt förhållande med den här mannen, dvs ett vardagligt liv med barn, vänner, intressen, glädje och sorg etc.
Era barn har inte ens träffats eller? Och ni har inte flyttat ihop? I så fall får du fråga först dig själv, sen din partner, vilken ev framtid ni ser ihop och vilket möjligt gemensamt liv ni vill ha?
Sexfrekvensen kommer att gå ned när ni bor ihop och har hemmavarande små barn. Det här måste ni inse, även han! Det är normalt och säger sig självt, och är något som båda måste förstå.
Frågan kvarstår dock, varför är ni ihop? Bara för sexet? Hur var hans förra förhållande? Kommer han att ändra sig? Är sex allt? I så fall, vad beror det på? Det finns hjälp att få, om en törs...
Ni måste kommunicera och sen kommunicera ännu mera! Var brutalt tydlig, sen ännu mer tydlig! Typ, du kan tänka dig att vara hans livspartner (i nöd och lust), men inte hans lilla sexdocka, eller...!?
Klarar inte ert förhållande, eller hans oförmåga, av att se och höra dig? Då får du se det som möjlighet till att bygga något hållbart och ömsesidigt med nån annan, nån annanstans, nån annan gång...
Om ert förhållande dock klarar av ett, sen ännu flera obligatoriska prat, då kan ni kanske bygga nåt härligt ihop!
Och vem vet, sexfrekvensen kanske går både upp och ned, och det är ok.
Jag tror att du delvis har en poäng. Men blrjare ganska snabbt tycka att det inte var särskilt kul när han tryckte upp den i huvudet. Någon gång ibland, fine, men jag vill gärna känna att jag gör det när att jag vill, när jag vill.
Fast visst kunde sex vara trevligt ibland även om jag inte var sugen i början, men kan säga att jag nästan alltid var sugen faktisk. Och kanske var det därför han blev så förvånad också sen när jag inte ville. Men som sagt, att säga nej tack till sex 3-4 ggr på ett år borde inte behöva bli en sån big deal tänker jag. Och tror snarare att hans reaktion på min ovilja som gjort att problemet blivit större, eftersom det också ger en känsla av att det alltid måste vara ok med sex när han vill, vilket inte känns okej.
Har faktiskt även försökt det du sa ibland, fast kanske inte riktigt på det sättet. Men brukar tycka om att inleda med att ?myspilla? lite på honom. Mjuka smekningar för att ?väcka till liv? och få hård, och där är det inte ovanligt att han då försöker trycka ner mig för att just ge oralt, men sagt ibland så att nej, inte än eller nej, jag har inte lekt färdigt än eller något sånt, och det uppskattas tills han inte får som han vill. Är dock inte alltid så heller, men för ofta. Är just den tråkiga attityden som blir avtändande. Eller att få höra, om än lite skämtsamt, ?jasså är det såhär det ska vara framöver, har vi kommit dit nu att sexen ska försvinna??
Och i ärlighetens namn, så innan, så var det nog rätt ofta som jag sen på eget initiativ gick ner på honom, men som sagt, då var det mitt val för att jag ville det.
Lite så oxå ju att det ofta är mer passionerat i början. Sen lägger det sig något lite.
Hur gör ni som har olika stark sexualdrift? När det blir att ena är nöjd med hur ofta man har sex och den andra vill ha oftare. Dvs att ena alltid har sin ?önskan? uppfylld vs den andra inte har det.
Det är inte ok att han daskar snoppen i ditt ansikte när du inte vill! Inte heller att han förväntar sig en avsugning när han, men inte du, vill!
Det är, om möjligt, ännu mindre ok att han blir sur när du inte ger honom sex på beställning! Som ett bortskämt barn som kräver godis!
Läs igenom allt ovan igen, och fråga dig om det här är det liv du vill ha? Det kommer nämligen inte att gå över av sig självt...
Det är inte ovanligt att man börjar ett nykärt förhållande med sex 1-2 gånger per dag, sen 1-2 gånger per helg, och därefter 1-2 gånger per vecka - När ni blivit ett stabilt par med ett gemensamt liv ihop.
[Statistik funkar bara om en lägger till eller drar av 50-100%...]
Vi män förstår också det här! Vill jag leva ihop med min fantastiska fru, och älska henne överallt annat, eller vill jag bara ha en reflexmässig avsugning? För att vi var som sexgalningar när vi var nykära...
Jag läser in ditt problem som att du kan tänka dig att bygga ett långvarigt ömsesidigt förhållande med den här mannen, dvs ett vardagligt liv med barn, vänner, intressen, glädje och sorg etc.
Era barn har inte ens träffats eller? Och ni har inte flyttat ihop? I så fall får du fråga först dig själv, sen din partner, vilken ev framtid ni ser ihop och vilket möjligt gemensamt liv ni vill ha?
Sexfrekvensen kommer att gå ned när ni bor ihop och har hemmavarande små barn. Det här måste ni inse, även han! Det är normalt och säger sig självt, och är något som båda måste förstå.
Frågan kvarstår dock, varför är ni ihop? Bara för sexet? Hur var hans förra förhållande? Kommer han att ändra sig? Är sex allt? I så fall, vad beror det på? Det finns hjälp att få, om en törs...
Ni måste kommunicera och sen kommunicera ännu mera! Var brutalt tydlig, sen ännu mer tydlig! Typ, du kan tänka dig att vara hans livspartner (i nöd och lust), men inte hans lilla sexdocka, eller...!?
Klarar inte ert förhållande, eller hans oförmåga, av att se och höra dig? Då får du se det som möjlighet till att bygga något hållbart och ömsesidigt med nån annan, nån annanstans, nån annan gång...
Om ert förhållande dock klarar av ett, sen ännu flera obligatoriska prat, då kan ni kanske bygga nåt härligt ihop!
Och vem vet, sexfrekvensen kanske går både upp och ned, och det är ok.
Ju mer jag hör andras, och faktiskt även läser mitt ege, så hörs jag ju hur det låter. När jag ställde min fråga var det utifrån att jag ville veta om det var mig ?det var fel på? eller om andra kanske tycker det inte är något konstig.
Jag vet med mig sen innan att jag lätt lägger skuld på mig själv. Att det måste vara hos mig felet är eller vad man ska säga. Så därför ville jag höra andras tankar.
Vi har tidigt sagt att vi inte skulle flytta ihop och att han har sitt liv och jag mitt, men att vi såklart ändå ska var partners. Han har själv barn, men jag har inte, men som sagt tanken ska ju vara att vi delar livet tillsammans, om än som särbos.
Du satte fingret på något där för mig. Att hamn beter sig som ett bortskämt barn som kräver godis, för ja, det är precis så det känns. Sen har jag kanske varit lite för överseende just eftersom han nämnt det att det är svårare för honom att hålla den hård efter det ingrepp han gjort. Men jag förstår ju att jag måste ta upp detta och prata igenom ordentligt om vi ska kunna fortsätta. Jag vill ju dela mitt liv med honom, men som sagt, måste ju vara ok när man inte vill. Och om han känner sig osäker på oss så fort jag inte vill ha sex, så har han kanske lite att jobba på själv också?
Och ja, det känns som att det borde vara rätt naturligt att det går lite upp och ner. Men har själv inte haft så många relationer så tror det är därför jag lägger det på mig själ. Att andra som har mer erfarenhet vet nog bättre än mig. Men jag får nog försöka lita på mig själv och mina egna känslor lite mer framöver.
Tack alla för er hjälp
Nästan dagligen efter mer än tio år tillsammans.
Är i princip bara dagar när en av oss är på jobbresa eller när någon är rejält sjuk. Vi faktiskt haft sex även när jag hade lunginflammation, väldigt sexigt med fliströja joggingbyxor och raggsockor men har man en het flickvän så kan man helt enkelt inte hålla fingrarna borta även när man är lite krasslig.
Hur gör ni som har olika stark sexualdrift? När det blir att ena är nöjd med hur ofta man har sex och den andra vill ha oftare. Dvs att ena alltid har sin ?önskan? uppfylld vs den andra inte har det.
Kunde inte riktigt rösta, vi har varit tillsammans i 15 år, ibland har vi sex dagligen i nån vecka, ibland har vi en paus på nån vecka. Det är lite upp och ned beroende på hur pigg man är. Vi bor ihop.
Kramas och pussas dagligen i alla fall
Ju mer jag hör andras, och faktiskt även läser mitt ege, så hörs jag ju hur det låter. När jag ställde min fråga var det utifrån att jag ville veta om det var mig ?det var fel på? eller om andra kanske tycker det inte är något konstig.
Jag vet med mig sen innan att jag lätt lägger skuld på mig själv. Att det måste vara hos mig felet är eller vad man ska säga. Så därför ville jag höra andras tankar.
Vi har tidigt sagt att vi inte skulle flytta ihop och att han har sitt liv och jag mitt, men att vi såklart ändå ska var partners. Han har själv barn, men jag har inte, men som sagt tanken ska ju vara att vi delar livet tillsammans, om än som särbos.
Du satte fingret på något där för mig. Att hamn beter sig som ett bortskämt barn som kräver godis, för ja, det är precis så det känns. Sen har jag kanske varit lite för överseende just eftersom han nämnt det att det är svårare för honom att hålla den hård efter det ingrepp han gjort. Men jag förstår ju att jag måste ta upp detta och prata igenom ordentligt om vi ska kunna fortsätta. Jag vill ju dela mitt liv med honom, men som sagt, måste ju vara ok när man inte vill. Och om han känner sig osäker på oss så fort jag inte vill ha sex, så har han kanske lite att jobba på själv också?
Och ja, det känns som att det borde vara rätt naturligt att det går lite upp och ner. Men har själv inte haft så många relationer så tror det är därför jag lägger det på mig själ. Att andra som har mer erfarenhet vet nog bättre än mig. Men jag får nog försöka lita på mig själv och mina egna känslor lite mer framöver.
Tack alla för er hjälp
Det är väl 5 år sen nu. För 2 år sen försökte jag närma mig henne lite försiktigt men utan resultat. Hon var "trött". Väntade att hon skulle ta initiativ någon gång därefter men inget hände.
Häromveckan ville hon att jag skulle flytta till eget sovrum då hon tycker jag snarkar. Det accepterade jag självklart.
Vi har barn och även barnbarn nu, det är faktiskt inte mycket man kan göra i det här läget. Javisst, bara lämna henne säger kanske någon. Enkelt att göra när man har allt gemensamt och "bara" sexlivet som inte existerar.