Är det Jag som är känslig eller de otrevliga

Du skriver mer eller mindre obegripligt. Säger du att en ssk på ditt jobb tittat på dig hotfullt och sen gått till er chef och sagt att du är otrevlig?

Jag är inte säker om ssk har berättat för chefen eller inte men det verkar vara så. Chefen brukar inte säga till heller även om ssk har sagt något om mig. Svårt att veta.
 
 Oftast brukar jag inte klaga om andra. Men om jag slutar hälsa på någon kamrat på grund av att de inte brukar svara, då är det jag som beräknas som en otrevlig människa. 

OBS
Här pratar jag mest om sjuksköterskan men det händer mig mycket med andra också. 

Detta får mig att reagera lite. När en person ofta hamnar i situationer med olika personer där den anses otrevlig så brukar det kanske finnas ett mönster. Sällan det är fel på resten av världen. Kanske dags att rannsaka dig själv och ditt beteende lite då.

Jag har ett jobb där det dagarna i ända är massa socialt samspel med andra och jag stöter sällan på någon jag upplever otrevlig och jag hamnar inte i konflikter med andra eller upplever mig otrevligt behandlad.

Så om det händer dig ofta med olika personer så är det antagligen en anledning till det.

Jag har funderat mycket om jag har gjort något som de upplever att det är fel men tror inte det. Det ända problemet är att man svarar inte när jag hälsar på. Då slutar jag också med att hälsa på de och när jag slutar uppmärksammar jag att de väntar på att jag ska hälsa på de men det gör jag inte för de ignorerade mig tidigare.

Tycker du att jag skulle göra det du menar? 

Jag har också försökt att förutsätta hälsa på de som inte vill men oftast har jag inte fått något förändring.

Den här sköterskan jobbar inte med mig men jag tänkte bara att det är trevligt att man hälsar på varandra när man träffas oftast. Ibland kommer hon till oss OCh hjälpa då tycker jag att det känns jobbigt att vi inte är bra varandra. Men vad ska jag göra? Det är hon som inte vill.

Har du förtroende för din chef eller finns det kanske någon på HR du litar på? Jag tänker att du behöver någons hjälp att bena ut vad som går fel, trots att du så gärna vill göra rätt. 

Har du flyttat till Sverige och lärt dig svenska som vuxen? Ibland krockar tonfallet i andra språk med svenskans tonfall och det du menar som ett trevligt sätt att säga något uppfattas som att det sägs med ett surt tonfall. 

Ler du när du hälsar och ser den du hälsar på i ögonen? Vilka/vilket ord använder du när du hälsar? 

Sen är det ju tyvärr ibland så att folk beter sig som bajskorvar oavsett hur trevlig du själv är. Då är det bäst att strunta i de personerna. Förmodligen har de något problem som gör det svårt för dem att bete dig trevligt. 

Det är inte så att de svarar genom att tex nicka, och du missat det? 

Nej, inte så utan det är väldigt tydligt att hen inte vill 

Att prata med chefen hade jag gjort en gång när min chef sa till mig vad de hade sagt om mig. Då skidade chefen mig till hans chef men högsta chefen var tyvärr vän med de och hon blev då emot mig.
Därefter har jag inte så mycket förtroendet på cheferna.

I Sverige har jag studerat och utbildat mig som vuxen och har ganska bra kommunikation på språket. När jag hälsar brukar jag oftast säga bara "Hej" Om jag inte känner till människan, annars säger jag på ett  trevligt sätt . Jag kanske inte ler så mycket men det ska absolut inte betyda något negativt utan det är bara mitt beteende.  Jag känner inte mig så men mina kompisar brukar säga till mig att de trodde inte jag kunde vara så här trevligt innan de känner mig. Men jag tror inte att jag kan göra något ting åt mitt beteende, utan jag är bara så att jag brukar lära känna folk så småningom och är inte så nära till någon så snabb.

Många gånger brukar det inte beror på mitt beteende tycker jag, och när jag vet att problemet ligger hos de , det blir svårt för mig som att bestämma hur man tar det upp med chefen. Att berätta för chefen om att någon inte svarar när jag hälsar på tycker jag lite som ett barns beteende.

Hur tar man det bäst tror du/ni?

 

Jag tror att Tyra har en viktig poäng där. I och med att det inte är ovanligt att det för dig blir något problem med andra så är det mycket möjligt att det är något i ditt beteende som får det att bli så. I det du skriver sedan bekräftas det. Du skriver nämligen att dina vänner sagt att de inte trodde att du kunde vara så trevlig. De fick alltså ingen bra bild i början. Jag tror du har både nyckel och lösning där.

Tydligen ger du sken av att vara lite avvisande, ointresserad eller negativ. Det kan vara kulturellt att man i landet du kommer från är på ett sätt som här uppfattas lite otrevligt men där är fullt normalt. Det kan också vara att du har allmänt har lite svårt att uppfatta andras signaler och vilket intryck du ger exempelvis pga lite autistiska drag. Oberoende av orsak blir resultatet att du fortsättningsvis får problem med en del relationer. 

Det som är så positivt här är att du har vänner som säger att de blev överraskade av att du är så trevlig. Tänker att du kan ta hjälp av dem. Kan du börja med att fråga någon av dem hur de uppfattade dig i början och vad det var som gjorde att de fick den uppfattningen? Fråga om han/hon kan ge dig lite tips och coachning. Senare kan du fråga någon annan. Att fråga när ni är flera på plats kanske inte är så bra, inte heller att fråga många på kort tid. 

Tanken är inte att du ska göra om hela dig, men bli medveten om vad i ditt beteende som ger annorlunda signaler än du tror och på så sätt få bättre förutsättningar för att trivas både på jobbet och i andra sammanhang.

Ta hjälp av dina vänner! De kan berätta vad det var som gjorde att du först verkade otrevlig. 

Min gissning, efter vad du skrivit, är att leedet kan vara en pusselbit. Att säga hej utan att le tycker åtminstone jag är fruktansvärt otrevligt. Så gör de flesta bara om de är arga. Det är leendet och att möta blicken som är det viktigaste när man hälsar, tycker jag, inte vad man säger. 

Jag förstår att det kanske blir konstigt för dig att ta upp det med chefen nu, men på vår arbetsplats har vi faktiskt haft uppe vikten av att hälsa trevligt på varandra. Det berodde på att ett par personer inte gjorde det. Chefen valde att ta det med hela gruppen istället för att peka ut enskilda och poängterade vikten av att vara trevlig och tillmötesgående på jobbet.,