Varför ska folk som blivit nyktra och drogfria hyllas och berömmas?

Hade du haft 7 års universitetsstudier och en master hade ditt vokabulär inte varit så nedlåtande och vulgärt, och definitivt inte massa ord i versaler.

Så fabulera på du.

Inte överraskande att du har samma svart/vita tolkning i det här sammanhanget och inbillar dig att du över huvudtaget kan dra några säkra slutsatser om mig baserat på vad du ser här. Det handlar om att jag anpassar mig till det sammanhang jag befinner mig i. Om du syftar på ord som bullshit så är det på grund av att det är bullshit - det är således det mest passande ordet givet sammanhang och mottagare. Versaler? Tja, vissa ord vill jag i min upprördhet betona eller på annat vis förstärka. I skrift finns det då olika sätt att göra det. Hade jag haft ett face-to-face samtal med dig hade jag kunnat betona vissa ord med hjälp av röst och kroppsspråk.

Om jag uttrycker mig på samma sätt i patientsamtal, journaler, diagnostiska utredningar, eller som idag när verksamhetssystem ska presenteras för kollegor och andra yrkeskategorier så som kuratorer och sjuksköterskor? Nej, naturligtvis gör jag inte det. Jag skriver inte med versaler och jag skriker inte heller. Däremot betonar jag vissa saker jag finner viktiga genom att använda språket och därmed rösten. Skulle jag kunna använda ord som bullshit i det sammanhanget? Absolut om det var det mest lämpliga i sammanhanget. Om jag använder samma språk i lunchrummet som jag gjorde under presentationen? Nej, inte ens i närheten eftersom det är ett helt annat sammanhang vilket kollegor och övriga medarbetare naturligtvis förstår och själva gör likadant. Om jag nu för skojs skull ska hoppa ner i samma sandlåda och inbilla mig att jag kan dra några säkra slutsatser om DIG baserat på dina inlägg här så är jag för det första mycket medveten om att det inte går, men om jag tvingades gissa....vilket är det man gör i så fall, så skulle jag säga att du då INTE jobbar i ett liknande sammanhang och av den enkla anledningen har svårt att förstå och föreställa dig den enorma skillnad det kan vara mellan ett professionellt sammanhang och ett forum som det här. Jag skulle kunna vända om och använda ett helt annat språk och ordval här inne, men för det första har jag inte ett smack att bevisa för någon, för det andra skulle en hyfsad andel av de som läser det istället tycka att jag var en snobbig besserwisser som försökte flexa med kunskaper och fina ord i ett sammanhang där det inte hör hemma och för det tredje är risken större att det helt enkelt skulle vara svårare att förstå, eftersom man helt enkelt inte babblar en massa teknisk eller yrkesspecifik jargong med andra än just samma sorts människor.....men visst, om det nu känns mer trovärdigt så kan jag väl säga professionsspecifik istället för yrke och säga individer istället för människor och plausibelt istället för trovärdigt... men det vore utomordentligt fånigt och det tror jag de flesta förstår och håller med om. Jag behöver inte använda versaler i brist på bättre sätt att uttrycka mig - det var ett medvetet val då jag ansåg det var det mest lämpade för vad jag ville förmedla i sammanhanget (förlåt, kontexten eftersom nu ordval sa något om vem jag är).

Förlåt, jag glömde ge cred för att du skrev fabulera....betyder det också att du har läst vidare efter gymnasiet.....annars använder man väl inte såna ord....eller???

Det finns missbrukare i alla samhällskategorier, det enda som skiljer parkbänken från att klara sig är ofta ekonomin.

En bekant trillade dit på sprit. Han är läkare med en specialisering där man vet det mesta om beroendeproblematik. Ändå blev det så när han skulle hantera en fru som en gång var smart och vacker men vars hjärna och kropp förtvinat av en hemsk sjukdom sedan tidig ålder, ihop med jobbstress och åldrande föräldrar som ständigt behövde hjälp.

Per definition är man inte ointelligent med den utbildningsnivån, men den där drinken han tog varje kväll för att slappna av blev hans fall, ett tag. Och abstinensen kan bli väldigt stark. Dock fick berättelsen ett lite lyckligare slut, då han tvingades ta tag i sitt beroende och mötte en ny kärlek sent i livet efter att den sjuka frun gått bort.

Du svarade fel person, jag har inte pratat något om samhällsklasser. 

Alkohol som hjälp för avslappning och sömn slår tillbaka. Därför att viktiga drömfaser störs av alkohol och på sikt börjar man må psykiskt sämre.

För att vi behöver det. vi får beröm och stöd av andra beroende, inte av övriga befolkningen. Så jag ser inte riktigt problemet med att man hyllar varandra. Det vi lider av är en pågående och fortskridande sjukdom som alltid slutar på samma sätt - i fängelse, på institutioner eller med död. För att hålla i vår nykterhet så behöver vi en gemenskap där vi alla kan dela med oss av både bra och jobbiga saker och finnas där för varandra så att vi aldrig igen behöver känna oss så ensamma som vi gjorde när vi tog droger. Jag hade definitivt plockat upp drogen igen om det inte fanns andra som hjälpte mig och hejade på mig. Jag behöver verkligen deras stöd, har känt mig så ensam och utsatt hela livet. Men nu så känner jag värme och kärlek.

jag är en av dom som inte hunnit förstöra allt för mycket i mitt eller andras liv. Jag har ljugit, och jag har varit otrevlig. Men jag har varken slagits eller förstört familjeförhållanden. Men om så hade varit fallet, förtjänar jag då automatiskt inte att bli hyllad för den goda nya människan jag blivit? I dom 12 stegen så gör vi alla en förteckning (lista) över alla dom vi skadat och sen så gottgör vi dom alla, bortsett i dom fallen där det hade skadat dom eller oss själva.
Att göra gottgörelse för andra människor innebär att betala tillbaka och ställa till rätta, är inte det är väldigt fantastisk sak att göra överlag!? Med gottgörelsen så menar vi inte på något sätt att vår handling ska vara förlåten och glömmas bort, det handlar enbart om att ställa till rätta och att göra bot för det man gjort. Och att göra en sån sak tycker iallafall jag förtjänas att hyllas!
hellre det än att man fortsätter sitt knark-liv.

 

Och jag hatar den där jävla sekten, som håller folk kvar i missbrukspersonligheten och offermentaliteten (inte för att vi inte ofta är offer), och har brutit totalt med alla missbrukare, fd eller aktiva. Jag blev absolut inte hjälpt av att hålla kvar i det och är väldigt tacksam för att de som hjälpte mig hade koll på andra sätt att sluta missbruka och faktiskt komma vidare i livet. 

Så, vi är olika.

Tråkigt att din arbetsgivare inte  ser och berömmer er för det arbete ni utför. Men det gör ju inte ditt liv bättre eller sämre om någon annan får beröm. Luktar bara avundsjuka. Är du verkligen avundsjuk på en fd kriminell? Tragiskt.

Tror att folk tänker att det har varit väldigt svårt för dem, just att prestera själva förändringen

Ja, 12-steget och AA/NA-sekten kanske har hjälpt många till ett nyktert och drogfritt liv, men de håller kvar medlemmarna i en offermentalitet som inte är sund, iallafall inte för de som faktiskt vill börja känna sig självständiga och inte stämplade som alkoholister och knarkare som är nyktra och drogfria på Guds nåder, och får lära sig att de är "maktlösa" och måste "kapitulera" och sån skit. Tillochmed ett barn fattar att det är hjärntvätt de blir utsatta för. Det borde snarare startas upp någon organisation som lär de "stackars hjälplösa" missbrukarna att ta tag i sina liv och börja förstå att det är de själva som måste tänka om och börja ta ansvar för sina liv. Det är knappast synd om en människa som gått omkring full och neddrogad hela sitt liv och valt detta istället för att ställa sig till arbetsmarknadens förfogande och/ eller utbilda sig som alla andra. Men kan samtidigt säga att jag har MYCKET större respekt för de med alkohol- och drogproblem som ändå klarar att sköta sina jobb. Gör man bara rätt för sig gör det inget om de kopplar av med alkohol och droger på sin fritid.

Nu ska jag vara lite motvalls mot dig, vilket jag har varit sedan mitt första inlägg, det kanske du har glömt, och ge dig lite rätt samtidigt.

Jag valde inte droger. För att dra en lång historia kort blev jag utslängd hemifrån första gången redan som 14-åring, och kom då i kontakt med den världen, men utan att vilja röra vid skiten. Första gången jag "tog" droger BLEV JAG DROGAD, för att jag vägrade ha sex med en man som var typ tre-fyra gånger så gammal som jag själv, jag var då 15 och hade jojat mellan att vara vlkommen hemma och bli utslängd. Sedan tog det ett antal gånger av liknande händelser innan jag själv började efterfråga droger, för det fanns för mig bara ett sett för en 15-årig tjej att få pengar för att överleva när hon inte var välkommen hemma. Jag var dessutom inte den enda tjejen jag kände i den situationen. 

Så kom inte med att det alltid är någon slags misslyckad partyprisse som väljer att ta droger för att han tycker att det är kul att förstöra andras liv. Det är inte alltid ett val, och det ska verkligen till en liten människa att vara avundsjuk på de som lyckats ta sig ur det, som jag skrev från början.

MEN jag håller ju med, som du märkte, om de som tillämpar 12-stegsprogrammet. När jag blev på smällen (neddrogad våldtäkt) så sökte jag den hjälp jag visste fanns, soc. Och "min" socarbetare såg till att jag fick SMART-behandling istället. 12-stegsprogrammet har sämre uppklarningsprocent än att bara bestämma sig för att sluta på egen hand, och som du säger, så blir man hjärntvättad av dem.

Har en bra chef och en bra arbetsplats. Tror iofs att även min chef tyckte att föreläsaren var sådär. Kändes som om han tyckte att hans före detta kriminella livsstil var cool. Jag vet inte, störde mig nog mest på att han upptog min tid. För den föreläsningen gav mig inga nya insikter direkt. Hade hellre lagt min tid på att lyssna på någon forskare/psykolog som har bättre koll på läget. 

Jag håller precis äntligen bli nykterist själv efter många år. Jag vill eller behöver inte ha nå klapp på axeln. För min egen del tycker jag att om jag kommer ut skiten så är jag nöjd.  Men blir absolut glad för andras skull som kanske behöver lite mer pepp. Alla är vi olika.