• Anonym (Ledsen)

    Min äldre faster har drabbats av stroke, hur underlättar jag?

    Så min äldre faster har drabbats av en omfattande stroke och är förlamad vänster sida och har afasi, mutism etc. Jag har vuxit upp med henne och mår så otroligt dåligt av situationen. Jag går dit så ofta jag kan med tanke på jobb och småbarn men åtminstone varannan dag hälsar jag på henne på sjukhuset och det gör ont i mig när jag ser att hon alltid ligger där ensam med öppna ögon och stirrar ut genom fönstret. Hon har inga egna barn eller make men har varit en av dom viktigaste personer jag har haft i mitt liv så jag känner att jag behöver finnas där och vill finnas där men varje gång blir hon frustrerad och ledsen. 


     


    Idag grät hon för att jag inte förstod vad hon menade. Jag försöker sjunga sånger hon tycker om och vid några tillfällen har hon sjungit med hela melodier och visat att hon minns och har sången i behåll trots att hon inte kan prata. Hon försöker säga saker varje gång men oftast är det oförståeligt och hon blir uppjagad. Hon ler när jag kommer men varje gång jag går därifrån så känns det som jag gjort allt ännu värre. Sist när jag satte mig bredvid henne sa hon ?nej? och suckade. Hon suckar väldigt mycket under besöken. Jag vet tex inte om jag ska berätta saker om mina barn som hon stod väldigt nära för jag är rädd att jag gör det hela ännu värre eftersom jag vet att det bästa hon visste var att spendera tid med dom. Jag kan inte ställa frågor heller för då blir hon alltid irriterad när jag frågar tex ligger du bra eller ska jag öppna fönstret. 


     


    Har ni några tips? Vad gör jag i denna situation jag börjar må riktigt dåligt över situationen och känner ångest inför att gå dit för jag känner mig bara som en idiot. Jag vill kunna komma dit och underlätta och göra situationen lite mer uthärdlig för henne? 


     


    Hon är född i början av 40 talet så om någon vet några visor eller annat som var modernt då så får ni gärna tipsa mig., 

  • Svar på tråden Min äldre faster har drabbats av stroke, hur underlättar jag?
  • Anonym (Nej)

    Nu vet jag inte hur länge sedan detta hände, men det kan bli bättre! Hon kommer nog aldrig bli som hon var, men kanske tillräckligt mycket bättre för att du ska känna igen henne som hon var. 
    Sedan finns det tyvärr de som blir personlighetsförändrade och det går inte att göra så mycket åt tyvärr.

    Det är en omställning, både för henne och för er anhöriga och antingen blir hon bättre eller så blir hon inte det. Det viktigaste att komma ihåg är att du inte kan laga det som gått sönder. Gör ditt bästa, prata om barnen och vardagliga saker. Besök henne när du kan, men känn inte så mycket press att du går sönder också. 

  • Anonym (Ledsen)
    Anonym (Nej) skrev 2025-06-19 22:09:18 följande:

    Nu vet jag inte hur länge sedan detta hände, men det kan bli bättre! Hon kommer nog aldrig bli som hon var, men kanske tillräckligt mycket bättre för att du ska känna igen henne som hon var. 
    Sedan finns det tyvärr de som blir personlighetsförändrade och det går inte att göra så mycket åt tyvärr.

    Det är en omställning, både för henne och för er anhöriga och antingen blir hon bättre eller så blir hon inte det. Det viktigaste att komma ihåg är att du inte kan laga det som gått sönder. Gör ditt bästa, prata om barnen och vardagliga saker. Besök henne när du kan, men känn inte så mycket press att du går sönder också. 


    Det var ungefär tre veckor sedan det hände. I början sa dom att det 98% blir strikt palliativ vård direkt och att chansen är väldigt liten att hon blir piggare men det har hon blivit men tveksamt om det är det hon önskar själv i detta läge. Håller tummarna att det blir bättre då? tack för tips.
  • Goneril

    Men så fint att du vill göra detta för din faster! Jag blev starkt berörd av din medkänsla, en sådan släkting skulle man ha! Nu är jag inte drabbad på samma sätt som din faster, men har en svår sjukdom och den nära släktingen har hört av sig ungefär 3 gånger på ett halvår. Jag har trots allt varit generös och även försökt att träffa henne så ofta jag hunnit under hennes uppväxt. Såja, nu fick jag detta sagt, lite OT                                                                                                                            Du ville ha lite tips på sånger från fasterns barndom och ungdom. Alice Babs givetvis, "Swing it magistern",  "Valpen i fönstret" är några, ofta sjungna i radion. Detta var innan "Swedanes", jazzton, bildades och då blir det inte sångvänligt längre..Sen har vi Lennart Hellsing med "Krakel Spektakel och Kusin Vitamin" och "Här dansar Herr Gurka".                                                                                                                                                                              Så småningom blev faster tonåring och lyssnade på Bill Haley, "Rock around the clock". Elvis följde, där finns oändligt material, men "Love me tender" passar väl, du älskar ju din faster. Allt finns på Youtube. Så har vi Evert Taubes visskatt, skulle jag välja någon visa blir det "Byssan Lull". Verkar det som om hon minns honom skulle jag köpa en bok som heter "Hjärtats nyckel heter sång" och sjunga visorna, alla välkända. Skulle du inte känna till melodierna kanske du har ett instrument, piano eller gitarr, där du kan öva lite, notblad kan du köpa på nätet. 

  • Anonym (Q)

    Du är så stark och fin som finns där för din faster när hon har det svårt. Jag är övertygad om att du gör stor skillnad för henne till det bättre även om det finns en sorg i det hela.

    Du kan testa att ta med böcker, tidningar och magasin att läsa och se om det fångar hennes uppmärksamhet. Dikter, böner och rim och ramsor från hennes barndom och ungdom kan vara något att utforska. Du kan också testa att tillsammans lyssna på en guidad meditation eller mindfulness-övning. Vad jobbade hon med? Ibland kan det vara något som kan ge en väg in.

    Dofter kan också vara genvägar till minnet och du kan testa att ta med tex citron eller kanel eller andra saker som har distinkta dofter (var försiktig med parfymer och blomdofter som folk kan vara allergiska mot).

    Är hon ok med att du rör henne så kan du testa att massera henne. Händer, ansikte och fötter kan kännas skönt och vara helande och ge er något att göra.

    Lämna något vackert för henne att titta på. En tavla, ett kort, (konstgjorda om riktiga inte är tillåtna) blommor, en vacker sjal ...

  • Anonym (Mia)

    Jag är 60 år och hade en stroke för 20 år sedan men på andra sidan, mitt tal påverkades inte, däremot diverse annat. 


    Jag tror att det bästa du kan göra är att komma på besök, visa lite kort på dina barn, berätta lite om vad ni gjort. Hon kan förstå vad du säger men du får stå för pratandet. Fråga ingenting. Strunta i sånger. 


    Om hon börjar säga något, säg bara att du tror dig förstå vad hon menar och säg att det är ok att inte de rätta orden kommer fram. Du kan säga att du förstår att det är frustrerande för henne att inte rätt ord dyker upp när hon vill, när det känns passande att säga det. Då validerar du hennes frustration. 


    Hennes personlighet kan ha förändrats, gått från tålmodig till otålig eller tvärtom. Tror att det viktigaste är bara dina besök, hur de nu än är. Att få se dig och höra lite om ditt liv. 

  • Anonym (Li)

    Min mamma f. 1943 sa senast idag när vi hörde låten In The summerime med Mungo Jerry på radion att det var en av hennes stora favoritlåtar.

    Annars tänker jag spontant att prata ex med någon inom kyrkan eller en vårdkontakt om hjälp. De har varit med om sådana här personer tidigare och vet vad du kan göra. 

  • Anonym (Mia)
    Anonym (Li) skrev 2025-06-20 00:14:54 följande:

    Min mamma f. 1943 sa senast idag när vi hörde låten In The summerime med Mungo Jerry på radion att det var en av hennes stora favoritlåtar.

    Annars tänker jag spontant att prata ex med någon inom kyrkan eller en vårdkontakt om hjälp. De har varit med om sådana här personer tidigare och vet vad du kan göra. 


    Kyrkan gör mycket gott men de har normalt sett ingen erfarenhet med stroke eller afasi. 
  • Anonym (Nej)
    Anonym (Mia) skrev 2025-06-20 00:19:23 följande:
    Kyrkan gör mycket gott men de har normalt sett ingen erfarenhet med stroke eller afasi. 
    Nej, men säkert vad gäller anhöriga som känner sig vilse och/eller behöver stöd. 
  • Dexter dot com

    Att inte kunna kommunicera och göra sig förstådd måste ju vara fruktansvärt...kan hon skriva på papper/padda eller blir även skrivandet fel?

  • Anonym (Juni)

    Jag förstår precis hur du känner, min pappa fick en stroke.

    Under de första dagarna låg han ensam i ett rum helt okontaktbar, och han ansågs vara medvetslös. Jag tog hans hand, och sade mitt namn, och frågade om han kände igen mig. Då tryckte han med handen. Så jag fortsatte att ställa frågor, och han svarade med handtryckningar och allt blev rätt. Så de förstår nog mer än vad man tror.

    När han sedan började prata var hans språk helt obegripligt, men mycket korta stunder förstod vi vad han sade. Han undrade varför personalen behandlade honom som ett litet barn, det gillade han inte. Han var arg och sade att allting var upp-och-ner.

    Jag tog med en bild på pappa med hans största intresse: bilar. Det gillade han. Jag tog också med bilder på oss och barnbarnen, och han pekade och kunde säga alla namn. Så inramade fotografier kan kanske göra din faster glad som hon kan titta på när hon vill?

  • Anonym (Li)
    Anonym (Mia) skrev 2025-06-20 00:19:23 följande:
    Kyrkan gör mycket gott men de har normalt sett ingen erfarenhet med stroke eller afasi. 
    Kyrkan har ett stort kontaktnät och där finns alltid någon som känner någon som kan eller vet mycket om området. Framförallt diakoner skulle jag kunna tänka mig i detta fall. 

    Dessutom tänker jag att ts kanske behöver prata med någon utanför familjen sån det blir ytterligare en anledning. 
Svar på tråden Min äldre faster har drabbats av stroke, hur underlättar jag?