Hur ser ni andra på att bjuda folk/släkt på fika/middag hemmavid och att bjuda tillbaka? Finns det några oskriva regler som ni följer? Om ja, spelar det någon roll om man exvis är ensamstående med/utan barn eller nåt annat?
Jag tycker mig se ett mönster i min omgivning att ensamstående (mestadels män, men även kvinnor i nåt fall) både med/utan barn förväntar sig att bli hembjudna men är inte så sugna på att bjuda tillbaka.
Det bjuds sällan in, i mina kretsar, utan det sköts mer informellt. Man föreslår att man ska träffas och väljer den plats där det funkar bäst. Ska barn vara med så är det oftast enklast att vara i ett hem där det finns gott om plats och mycket leksaker.
Vi delar upp matlagningen så att den som bjuder in inte behöver stå för allt. Särskilt till jul när det lagas mycket mat.
Men nej, tänker inte i termer av att bjuda igen alls. Är oftast hos den som bor störst.
Jag upplevde att de som var ensamstående med små barn helst inte ville ta sig någonstans för att de då måste ha ihop en hel Nordpolsutrustning med grejer till barnen.
Under de åren träffades vi mest hemma hos dem eller ibland ute i en park för lunch eller fika. Middagar blev det nästan aldrig för det var för mycket störningar och gick inte att ha någon djupare konversation.
För mig som ensamstående med barn är det lite jobbigare att bjuda hem stora sällskap än vad det var när jag levde i ett par. Mem jag försöker dra mitt strå till stacken. Jag brukar fråga om det är någon som kan bidra med en efterrätt eller liknande.