Hur vet man att det är dags att gå?

När jag inser att jag ensam drar hela skutan, att ìngen förändring sker av fri vilja och att jag uppenbart inte är lycklig och jag börjar kompromissa med mig själv och mina värderingar och dealbreakers 

Dvs när jag börjar ställa frågan du just ställde....

Otrohet. Kanske, kanske, kanske inte en engångsgrej, men definitivt en pågående bakom min rygg.
Om jag ständigt blir förminskad, mina åsikter och synpunkter värderas inte, blir överkörd.
Ständigt tjafs om ekonomi och att vi inte lever på lika ekonomiska villkor.
Om min partner driver med mig inför andra, berättar högt sådant som rör bara oss två.
Ointresse för barnen, har aldrig tid med dem, bryr sig inte om hemmets skötsel, ägnar fritiden år egna hobbies och kompisar.

När jag inte mår bra av/i relationen.