Är det här okej? Är det normalt att göra så.
Är det jag som är överkänslig? Det har pågått så länge att jag nog har normaliserat det. Men det gör mig vansinnig ibland.
Det är som att så fort jag öppnar upp ett samtalsämne eller säger något så byter sambon samtalsämne. Svarar med nåt helt annat. I bästa fall med ett litet okej eller mm först, men oftast inte ens det.. Jag får liksom aldrig prata klart..?
Är det här okej? Är det normalt att göra så.
Är det jag som är överkänslig? Det har pågått så länge att jag nog har normaliserat det. Men det gör mig vansinnig ibland.
Det är som att så fort jag öppnar upp ett samtalsämne eller säger något så byter sambon samtalsämne. Svarar med nåt helt annat. I bästa fall med ett litet okej eller mm först, men oftast inte ens det.. Jag får liksom aldrig prata klart..?
Nej det är inte normalt.
Men menar du att han alltid gör detta, även om ni pratar om vardagliga saker? Eller händer det bara när du har något känsligt eller viktigt som du behöver diskutera eller ventilera? Då kan det handla om att han tycker att det är jobbigt att prata om sånt och försöker undvika det, men det är ingen ursäkt. En bra partner lyssnar. (Inom rimliga gränser.) Och att avbryta är aldrig ok, så vida du inte är väldigt långrandig.
När jag tar upp det med sambon förs den diskussionen över till vad det var jag villa säga. -Men säg det nu då.. vad var det du ville?
Totalvägrar liksom att förstå att det är själva beteendet i sig jag kritiserar. Inte just att det kanske var så otroligt viktigt kanske vid det enskilda tillfället.
Jag börjar undra om det är nåt nervöst. Det är som en ryggmärgsreflex. Nästan som att så fort jag säger nåt så måste det mötas direkt med prat om nåt annat..
Sambon har blivit lite bättre men det är fortfarand jobbigt.
Nej det är inte normalt.
Men menar du att han alltid gör detta, även om ni pratar om vardagliga saker? Eller händer det bara när du har något känsligt eller viktigt som du behöver diskutera eller ventilera? Då kan det handla om att han tycker att det är jobbigt att prata om sånt och försöker undvika det, men det är ingen ursäkt. En bra partner lyssnar. (Inom rimliga gränser.) Och att avbryta är aldrig ok, så vida du inte är väldigt långrandig.
När jag tar upp det med sambon förs den diskussionen över till vad det var jag villa säga. -Men säg det nu då.. vad var det du ville?
Totalvägrar liksom att förstå att det är själva beteendet i sig jag kritiserar. Inte just att det kanske var så otroligt viktigt kanske vid det enskilda tillfället.
Jag börjar undra om det är nåt nervöst. Det är som en ryggmärgsreflex. Nästan som att så fort jag säger nåt så måste det mötas direkt med prat om nåt annat..
Sambon har blivit lite bättre men det är fortfarand jobbigt.
Avbryt tillbaka! Säg "jag var inte färdig" och så fortsätter du att prata.
Sätt i system att varje gång påtala att du blev avbruten
Jag avbryter tyvärr min sambo ganska ofta. Finns flera anledningar till det, de främsta är:
- han blir så otroligt långrandig när han ska berätta nåt. En sak som borde ta 2 min max tar minst 10 min för honom och då har jag redan slutat lyssna.
- han ska berätta något jag redan vet, antingen nån nyhet som "alla" redan vet eller något han berättat 100 ggr tidigare.
- vi håller på med något helt annat och då vill jag att vi fokuserar på det.
I ditt fall vet jag såklart inte. Har ni det bra annars? Kan hon ha lyssnat på dig? Olika intressen så hon orkar inte lyssna på ditt sportlag, bilen du älskar eller nåt?
Avbryta är fult så jag försöker låta bli och låtsas lyssna.
När jag tar upp det med sambon förs den diskussionen över till vad det var jag villa säga. -Men säg det nu då.. vad var det du ville?
Totalvägrar liksom att förstå att det är själva beteendet i sig jag kritiserar. Inte just att det kanske var så otroligt viktigt kanske vid det enskilda tillfället.
Jag börjar undra om det är nåt nervöst. Det är som en ryggmärgsreflex. Nästan som att så fort jag säger nåt så måste det mötas direkt med prat om nåt annat..
Sambon har blivit lite bättre men det är fortfarand jobbigt.
Testa att spela in ert samtal i mobilen. Om han inte tror dig så kan du spela upp det, så att han får höra att han inte lyssnar på dig utan har en egen agenda.
Lite off topic, men när vi hade barn hemma och alla pratade i munnen på varandra (inklusive min fru) så introducerade jag att skicka runt en apelsin. Det var bara den som höll i apelsinen som fick prata, alla andra måste lyssna. Väldigt pedagogiskt.
Men var hen inte så när ni träffades? När kom det i så fall?
I ett flytande samtal mellan snabba hjärnor så avbryter folk rätt ofta varandra (om man har hört på inspelade samtal) och det är vanligen inget problem. Jag och en kollega kan t.o.m. tala om olika ämnen och ändå lyssna på varandra och ha utbyte.
Sen har vi då min man. Som med åldern blir alltmer tankspridd i sitt snack, letar efter ord, säger ööö....flera gånger i en mening och man vet redan hur han tänker avsluta den.
Han blir jättekränkt om jag avbryter och gormar om att det är fult fast han själv gör samma sak relativt ofta, både mot mig och våra vänner. När jag påtalar det skäms han men han kan ju inte sluta göra det heller? Han kan också lämna rummet utan att avsluta sin mening ibland så hur ska jag veta när han är "färdig", som han säger att han måste få bli?
Jag har testat att bara vara tyst och vänta på att han ska hitta ordet som hans skalle letar efter men då blir det glapp på 3 minuter i samtalet vilket inte bidrar till att någon tycker det är intressant, och han blir irriterad för det och säger "jamen du vet vad jag menar!". Många gånger är han tacksam för att jag fyller i ord eller begrepp som hans hjärna inte hittar, men någon gång ibland gissar jag fel och då heter det plötsligt att jag "avbryter" och stör.
En gång när han lämnade rummet utan att avsluta meningen var jag bara tyst i två hela timmar tills han undrade om jag var sur. Nej sa jag, men du har ju sagt att jag inte får prata innan du är färdig och du avslutade aldrig din mening...
Summering: Jag kommer inte sluta att avbryta ibland, för sån är min hjärna. Men jag hycklar i alla fall inte och säger att andra måste sluta med något som jag själv ändå gör.