Kompromisslös man - abort - kris

Har efter den första tiden i graviditeten bestämt mig att göra abort. varit mycket tjafs och bråk men det som blev droppen är att sambon inte ens detta året som jag är gravid - kunde kompromissa med hur vår sommar ska se ut. (Hans intressen ) 

varje år ska han ha 3 veckor reserverade för sina intressen. Jag har mött honom på mitten och sagt att jag kan delvis vara med, men att vi i år kunde spendera lite färre dagar på att åka på hans event ( som innefattar festande tex) dvs kanske 1 vecka istället för två, då jag kanske vill passa på att göra andra saker ihop den sista sommaren , samt att 2 veckors på det här jippot inte känns lockande i år. 

är detta ett orimligt ? krav ? från mitt håll? 

jag tänker att jag är gravid EN gång och att det här eventet är varje år återkommande. Känner mig otroligt sårad då jag trodde att mina känslor /vad jag vill i allafall skulle spela roll det året jag väntade hans barn?.. 

är det verkligen vanligt att man i en småbarns relation får 3 veckor paxade för att kunna göra precis det man själv vill?

Inser mer och mer hur egoistiskt det låter? jag hade aldrig förväntat mig samma sak tillbaka då jag vill uppleva / göra saker tillsammans som familj, inte uppdelat. Han har dessutom barn sen innan så häften av tiden är jag dessutom nummer tre i prioriteringen om ens det. Hela den här kombon har gjort att jag inte känner mig tillräckligt prioriterad eller värdesatt. Men tufft när man är 36, älskar någon och vill bli mamma , men inser att man kommer bli bitter då vi hade levt hans liv mestadels. 

behöver stöd i mitt val 🙏 

Pratade med en familjerådgivare en gång som berättade om ett vanligt problem hos unga par: De har svårt att släppa sina tonårsvanor och tonårskompisar, och gå in i ett mer moget liv. Då krockar de i relationen.

Som vanligt när det gäller graviditet och barn så är dina och kvinnors förväntningar att ni skall vara ´Entitled´ dvs du vill dra växlar på att du är gravid, precis som du senare kommer att dra växlar på att du har fött, ammat barn och därför borde du egentligen ha mer att säga till om t.ex. avseende semester.

Du framställer dig även i övrigt själv som ett kvinnligt offer. "Gravid EN gång" 
"Otroligt sårad" , "Du är 36 år gammal" "Du är priotering 3"

Jag tror dock att att många kommer att köpa din snyfthistoria. 

  

Du är en gott och väl vuxen kvinna, och du har barnlängtan. Kan du tänka dig att behålla barnet men lämna mannen? Det verkar inte som om er relation kommer fortsätta ändå. Det är givetvis tufft att vara ensamstående mamma, men det är inte lättare att leva ihop med en oengagerad pappa!

Du är en gott och väl vuxen kvinna, och du har barnlängtan. Kan du tänka dig att behålla barnet men lämna mannen? Det verkar inte som om er relation kommer fortsätta ändå. Det är givetvis tufft att vara ensamstående mamma, men det är inte lättare att leva ihop med en oengagerad pappa!

Självklart visste jag om hans intressen och också en del av det jag blev kär i. Men jag trodde alla normalt funtade människor förstår att när förutsättningarna förändras ( nån blir gravid eller man har ett litet spädbarn ) så behöver man också kunna kompromissa och sätta familjen först framför sig själv. det är en grundläggande värdering hos mig iallafall