Ha framför allt i åtanke att det är en vansinnig skillnad att ha barnet 24/7 med allt vad det innebär. Det har era föräldrar glömt bort och har alltså ingen rättvis jämförelsegrund. Det är också så att när de får er lilla flicka är det ju som lilla julafton för dem medan ni har att brottas med ansvaret man har för sitt barn och därpå följande dåliga samvetet att man inte duger. Som personen ovan här skrev också så är de antagligen mer avslappnade och reagerar därför annorlunda på barnets signaler. Det är sannolikt ert första barn låter det som. Ni har alltså 6 månaders erfarenhet medan de har en livstid. Skulle du tycka det var en rättvis jämförelse om du skulle lära dig ett nytt språk och efter sex månader jämför du dig med någon som har bott i det landet i 30 år?
Som nybliven mamma har också ditt anknytningssytem kickat igång. Ett system som hos modern väcker ett stresspåslag när barnet skriker, gråter eller gnäller. Jag förstår att det kan vara jobbigt att uppleva att ens barn inte är nöjt eller inte har det bra hos er men ni behöver inte vara oroliga. Barn far inte illa av att man inte är perfekt. Att ni möter barnets behov när hon påkallar er uppmärksamhet är gott nog även om ni inte hittar vad det handlar om direkt. Med tiden lär ni er vilka av hennes signaler som behöver hanteras omedelbart och vilka som kan vänta något.
Efter den vanliga MSB-kollen (mat, sömn, blöja) har ni täckt det viktigaste.
