Mitt ex vill festa med barnen

Nu måste jag bara göra en sense check här. Jag är separerad från mina barns pappa sedan tre år. Vi hade ett långt förhållande sedan tonåren bakom oss. Barnen är unga vuxna, två söner utflyttade och en dotter bor hemma hos mig på heltid. Det var en toxisk relation med psykiskt (och till viss del även fysiskt) våld som jag hade velat ta mig ur i många år. En mycket speciell och komplex man som jag fortfarande har svårt att förstå mig på. Så underbar när man var med på hans noter, men så hemsk när man inte var det. Han hade både mig och barnen i sitt grepp, men inget märktes utåt. Alla tyckte att jag var galen som lämnade en sån fantastisk man, utåt sett var han ju det. Nu till en aktuell fråga - han har ett lite ?kvävande? sätt socialt, kan tränga sig på och skäms inte att göra det sålänge han får vara med och ?leka?. Han verkar ha ett enormt behov att få vara med där det händer. På ett barnsligt vis. Det besvärade mig alltid. Samma beteende sågs hos hans pappa som alltid skulle med ut och festa när vi var unga och skulle ut med vänner. För mig är detta ett så märkligt beteende och fast min exman brukade klaga över sin far och tyckte han var pinsam så gör han nu själv likadant. När sönerna är hemma hos sin pappa och ska på fest så hänger sig pappan på och ska med ut med ungdomarna, blir ofta för full. De är lojala och pratar inte mycket med mig men jag får höra brottstycken och ibland sipprar irritationen igenom. Ofta försöker de käckt se det roliga i situationen, att pappa är lite vild och busig och festlig. Och det är han ju, men han kanske kunde festa med sina egna vänner tänker jag. Jag ser ju hur de ibland hamnar i knepiga situationer. Han är ofta gränslös och jag är rädd att han inte beter sig ok med deras tjejkompisar utan blir för ?på?. I våras skulle ena sonen ha en middag hemma hos honom, med sina vänner och sen gå ut, det var ff hemma. Plötsligt skulle hans pappa följa med ut och jag hörde hur sonen avblåste middagen på grund av detta. Jag vet att det inte finns mycket jag kan göra annat än att lyssna och stötta mina barn när de vänder sig till mig. Det jag undrar är om någon annan varit med om samma sak för jag har aldrig hört om detta problem förut och skulle vilja diskutera det.