Han strukturer gör mig stressad
Min man har med åren lagt sig till med en massa strukturer och rutiner i hemmet. Det är väldigt viktigt för honom att detta följs, annars blir han stressad och ifrågasätter hur det kommer sig att det inte följs.
För honom är det en katastrof om jag tar fram ett nytt vattenglas när det redan står ett på diskbänken. Jag gör det kanske en, max två gånger i månaden, men det föranleder varje gång suckar, stön och ifrågasättande kring mitt slarv. När man lagar mat och använder bestick till någon del av matlagningen, ska dessa bestick sen följa med till bordet. Ibland glömmer jag av det och lägger i diskmaskinen och tar rena bestick att äta med. Hur kan jag vara så slarvig?
Nu på sommaren ska tydligen barnens bestick sparas om de ätit mellis som krävt bestick. Annars tar besticken snabbt slut. Således ska skål och bestick stå kvar på bordet i flera timmar. Hur kunde jag inte förstå det? Det är ju självklart tycker han. Att jag tycker att det ser stökigt och slarvigt ut gör inget. Vi måste ju OPTIMERA!
Nu har jag fått stressymptom, bland annat glömmer jag saker. Min mans förklaring är att jag saknar strukturer i mitt liv och att det är därför jag är stressad. Att vi haft en tuff vår där det hänt flera saker som krävt engagemang i tid och känslor har inget med saken att göra. Han har också noll förståelse för att jag glömmer saker nu.
Jag tycker inte att jag är så ostrukturerad. Jag tycker exempelvis att saker ska ha sin plats och det är självklart att provstickan hänger på krokarna vid spisen så att den är lätt att hitta. Vilken av de tre krokarna den hänger på är dock inte så relevant. För min man är det katastrof om den inte hänger på rätt krok. Han kan inte förstå hur jag kan vara så slarvig som hänger stickan i mitten när det alltid ska hänga till vänster. Jag tycker inte att man behöver ta nytt vattenglas varje gång man tar ett glas vatten, men om det händer så gör det inget. Min man hetsar som en tok om barnen har kompisar här som dricker och kräver att jag har stenkoll på vilka glas som är våra barns, för de ska de ha sen!
Jag börjar bli som skev att jag undrar om han kanske har rätt. Det kanske är normalt att vara så ordningssam och rigid som min man är?
