Familjehem

Din dotter uppför sig för att situationen är ny och kanske lite skrämmande..

Vänta ett par månader tills hon landat i familjen och känner sig lite mer säker så kommer hon även där att testa deras gränser på olika sätt. 

Sen är det väl så att en annan familjs dynamik självklart gör att saker blir annorlunda.  Det finns andra regler och rutiner och andra medlemmar i familjen.  Det brukar lugna ner det mesta stöket .

Din dotters stökiga utåtagerande är ju ett sätt för henne att signalera att hon mår för dåligt.  Du är definitivt inte en dålig förälder men du har kanske nått Din gräns för vad du orkar med och har slut på idéer och då kan det bli sådär.  Kanske du själv också har egna problem i grunden som skapar en fel dynamik hemma med dottern. 

Min äldsta son blev placerad i familjehem och han kom aldrig hem igen. Både jag och soc i samråd med familjen kom fram till att det var bäst för honom. Jag fick träffa honom så mycket jag ville och han var hos mig på skolloven.  Jag lever med psykisk ohälsa och det stoppade mig från att ta hand om honom på rätt sätt och då fick han komma till en stabil familj. Han har själv adhd men är inte utåtagerande . Idag är han snart 30 och är gift och har fast jobb sedan många år. Vi har en fin och nära relation och vi bor bara några hus ifrån varandra.  

Vad fint att höra om en positiv erfarenhet av ha ett barn placerat i familjehem från en förälders perspektiv! Härligt att du och sonen har så bra relation! 

Mina barn hr varit placerade i 3 år nu och jag får fortfarande bara träffa dem en gång var tredje månad i en och en halvtimme övervakat. Trots att jag gjort och gör allt socialen ber mig om. Trots att min äldsta storgråter varje gång jag går och vill vara hos mig. Stackars barn som växer upp på detta vis, men socialen förstår inte att det skadar barnen att göra på detta vis.

Kan tillägga att jag har själv en bra relation med familjehemmet, bara det att soc inte tillåter oss att bestämma själva.