Finns det ens djupa samtal kvar i dejtingvärlden?

För tjejer är det rena Slakthuset i dating o chattvärlden.
Jag skapade en väldigt seriös profil och låssades vara en tjej. En lite försiktig tjej som var ensam utan manliga vänner. Beskrev mej tydligt att jag söker en manlig vän att umgås med upprepat, prata om allt och att jag inte alls söker sex eller vill få sådana krav.
Ja ca 15% svarade som jag bett att de ska svara. Men hälften av dom klarade vid chatt inte börja tigga sex.
Övriga 85% klarade inte läsa el begripa min info och ca 30% kom med helt vidriga förslag så att de borde kastreras. 

Exakt så ? du sätter ord på något jag själv ofta försökt förklara. Utan det där samtalet, det mänskliga mötet, så känns allt annat ganska? tomt. Connection först, allt annat sen ? det är där grunden finns, tycker jag.

Oj, det där var både intressant och rätt sorgligt att läsa. Men tyvärr inte förvånande ? jag har hört liknande berättelser från flera håll. Det säger en hel del om hur skev tonen kan vara på många plattformar, och hur svårt det är för någon som faktiskt söker något genuint att orka igenom all skit som filtreras först.

Din ?experimentprofil? visar ju tyvärr exakt hur många som struntar i vad någon faktiskt skriver och bara kör på sin egen agenda. Och det är tragiskt, för det förstör så mycket av det som kunde vara bra med nätdejting ? att två människor faktiskt hittar varandra via ärlighet, samtal och respekt.

Skickar respekt för att du orkade göra testet ? och ännu mer respekt till alla kvinnor som behöver sålla genom det där på daglig basis.

Haha, tack för skrattet ? det där var faktiskt riktigt kul formulerat 😄 Och du har nog en poäng i det där med att sticka ut med lite självdistans och skruvad humor. Alltid lättare att minnas någon som vågar vara lite udda än någon som bara radar upp "gillar att resa, träna och skratta" som ett autosvar från 2012.

Och nej ? ingen latexdocka i garderoben, lovar. Bara en halvtrasig Darth Vader-mask från en maskerad 2008, men den räknas väl inte? 😅

Ska kanske damma av den digitala profilen och skriva nåt med BIOS-uppdatering i nästa försök.

Verkligen, kommunikation är mer än ord, man behöver inte alltid skriva så tillrättalagt, eller så kan man skriva högtravande och sirligt. Nu har du ju redan fått ett ypperligt förslag, men jag kan också bidra med mitt då.

Högaktade läsarinna, till Eder som i själ och sinne värderar stilla promenader under månens milda sken, samtal om värdsliga och andliga ting, och som ej sky förströelse såsom samtal vid eftermiddagskaffet eller inmundigande av lämplig lektyr, riktar jag, en man av stadgad ålder och förbindligt kynne, detta ödmjuka upprop. Sedan kanske du hade kunnat fortsätta i stil med: Undertecknad, fri från laster och av god vandel, söker i vänligaste och redligaste mening bekantskap med en kvinna av hjärtelag, vördnad och bildning, som med varsamhet i hand och visdom i blick må dela livets skiftningar med. Till svar emottags gärna en handskrift, präntad med hjärtats ärlighet och försedd med ett blygsamt porträtt, dock icke av ytlig fåfänga, utan såsom ett hederligt vittnesbörd om Edert väsen. 

Ja, eller nåt.

Jag bugar ödmjukt och tackar för detta utsökta bidrag till dejtingens ädla konst!
Det lockar onekligen att svara i stil med:

"Undertecknad ? en något vindpinad men ärbar man ? söker ej blott kärlek, men en själ att dela kaffestund och livsgrubblerier med.
Edra ord hava roat, rört och väckt tanken på en framtid där varje Tinder-profil skrivs med fjäderpenna och sigillvax."

Kanske är det just där hoppet ligger? 😉

Riktigt bra svar! Du är rapp i orden, det ligger till grund för fortsatt bra kommunikation. Hade jag dejtat, så hade jag såklart hållit utkik efter de som kan uttrycka sig i skrift och inte bara skriver ut klichéer, som du nämnde tidigare i stil med "gillar resa och träna." Att skapa en gemenskap är jätteviktigt, och om man ska bli ett par räcker det kanske inte riktigt med att man bägge tycker om sommaren eller rårörda lingon, det krävs nog lite mer än så. Och ibland räcker det kanske med kommunikativa utbyten.

Tack, det var väldigt fint sagt ? jag blev faktiskt lite glad på djupet av det där!
Och ja, jag tror du sätter fingret på något viktigt: att kunna kommunicera, skratta ihop, vrida och vända på tankar ? det är där något verkligt kan börja gro.
Att båda gillar rårörda lingon i solsken är säkert trevligt, men det räcker sällan till när vardagen stormar in.
Det är i orden, pauserna och förståelsen mellan raderna man hittar något hållbart, tror jag.
Och ibland ? som du säger ? är kanske själva samtalet målet i sig.

Och jag förstår verkligen inte varför ? hela tiden blir ?

Läs: citattecken

Trevligt att kunna bidra med något positivt! Ja, jag tror att mycket kan uppstå i tystnaderna mellan orden med, och i att kunna lyssna. Kommunikation bidrar till förståelse, och förstår man är det lättare att uppskatta varandra. Visst, man kan vara antagonister och förstå varandra, men märker man att man är det har man nog avbrutit vidare försök att bygga en gemenskap. Vi är ju fler som uppskattar djupa samtal av skiftande karaktär, så någon ska du nog hitta! Lägger till ett par citattecken för att prova om det fungerar. "_"

du sätter ord på något väldigt fint där. Jag håller verkligen med: det är ofta i de där tysta mellanrummen, i det som inte sägs rakt ut, som den djupare kontakten kan börja gro.

Och ja, förståelse är nog grunden för allt ? både i vänskap och kärlek. Man behöver inte alltid tycka lika, men om man kan lyssna och försöka se världen genom den andres ögon, då har man kommit långt.

Och visst ger det hopp att veta att det finns fler som faktiskt uppskattar samtal som får skava lite, lyfta, skratta ? och stanna kvar.

Dels blir kontakten stark i tystnaden, man känner in varandra, lutar sig tillbaka i varandras tystnad och känner sig trygg i den, dels kan man insinuera eller hänvisa till något utan att säga det rent ut som lockar till skratt. Nej, man kan gärna tycka olika om saker, det kan bli riktigt intressant, men precis, och i förståelsen så kan man också förenas i att man tycker olika, det är helt okej. Jadå, det finns fler av oss!

Ja, tystnad kan vara riktigt magisk ? särskilt när den inte beror på att båda sitter och pillar på mobilen. Och att kunna tycka olika utan att starta ett inbördeskrig! Det borde fan stå på Tinder som superkraft. Skönt att vi är fler i den klubben!

Tycker generellt att det är väldigt mycket ytliga samtal nu för tiden. Få vill eller orkar gå på djupet, och som någon som själv gärna har djupa samtal så kan det bli lite tråkigt med såna samtal. Jag kan tycka det känns väldigt platt. 

För mig är det jätteviktigt att man kan ha samtal både på djupet och på bredden. Att just kunna vrida och vända på saker, filosofera kring dem och kunna diskutera kring dem. 

Och det är ju viktigt att se skillnaden mellan diskussion och debatt. Vissa är så angelägna att debattera sin sida, och vinna samtalet istället för att lyssna så man hör vad den andra säger så man kanske lära lite av varandra och kunna förstå och se den andras perspektiv. 
Enligt mig är det i samtal med både sig själv och andra som man utvecklas. (Och nej, menar inte att jag sitter och pratar högt med mig själv, men visst tänker man ofta i alla möjliga olika spår även när man är ensam. Hjärnan jobbar på och utforskar och filosoferar och man kommer på nya tankar och synvinklar:)

Med rätt personer kan man ju prata i timmar och det känns som minuter. 

Ja visst är det märkligt att man inte kan göra ?citattecken? ☺️

Spot on! Det är som att småpratet har erövrat världen medan de riktiga samtalen står i ett hörn och tuggar fradga. Att hitta någon man kan prata både djupt och brett med ? det är som att samtalet får eget liv. Tiden löses liksom upp.

Och ja, det där med att diskutera vs debattera! En del verkar tro att samtal är en gren på OS ? själv föredrar jag att bygga broar, inte barrikader. Även om vägen dit ibland går via omvägar och lite vilsna tankestigar.

Fyller sömnbristen med lite tankar om djup och kärlek 😊

I ärlighetens namn så tycker jag det gäller rätt generellt, och inte bara inom dejtingvärlden. 

Tycker nog tom det finns 3 nivåer. (Eller säkert fler om vi ska vara ärlig, för nöjer mig med 3 här för att göra min poäng)
Überytligt, vanligt socialt prat, och djupa.
De überytliga kan jag kräkas på. Känns faktiskt bara som slöseri med tid och energi ☺️
De vanliga sociala kan ju vara trevligt och så, men det är ju bara just trevligt babbel. 
Men min favorit är just de djupa och utvecklade samtalen. Och de förekommer ju fortfarande, men jag upplever att få människor tar sig tiden till det. 

Vi lever i en värld av stress och jäkt, och alla ska hinna med allt och lite till, samtidigt som man också helst ska äga precis allt man någonsin tänkt att man kanske skulle vilja ha. Ännu lite mer yta och fasad. Men att faktiskt lära känna människor omkring sig det hinner man knappt. 

Liten parantes, men det var nog det jag uppskattade mest med min första seriösa relation för hundra år sen. Vi var båda såna som gillade det och kunde sitta och prata i timmar, och det gjorde vi även 5 år in i relationen. Tyvärr slutade det med otrohet. Men även om det slutade med tråkigheter, så tycker jag man kan minnas de positiva sakerna. Annars tror jag man ger upp hoppet om kärlek helt om bara det negativa får ta plats. 
Men poängen är att det är möjligt.

Själv lever jag fortfarande på hoppet om att hitta någon som man kan ha det med. 

Men det svåraste är nog ändå tänker jag att även om man träffar någon som samtal flyter på bra med och så, så kan det ändå vara att när man väl ses så kanske inte attraktionen finns. (Och nej, menar inte snygghet)
Just där kemiska som gör att det känns som mer än bara vänner. 
Jag har varit vansinnigt attraherad till personer som jag sen flera år senare undrat varför, och där personen där och då var det finaste jag kunde tänka mig, men nu kan se tillbaka och undra vad det var som gjorde att jag var så upp över öronen i den persone 😄 Lite där man kan se att attraktionen är något helt annat än att än hur snygg någon är.

Jag vet att många har ?önskelista? med egenskaper och sånt som de söker, men jag har aldrig haft det, för har alltid resonerat så att precis som du kan träffa någon som stämmer in 110% med vad du söker, så kan det vara att du inte känner något alls utöver vänskap. 
Precis på samma sätt som man kan träffa någon som inte alls överensstämmer med ens ?önskemål? men där det finns den där dragningskriften, attraktionen, och då kommer du strunta i att personen inte är si eller så. 
(Eller så är det bristen på önskelistan så gör att jag inte hittar rätt 😆 men det tror jag faktiskt inte)

Men det är väl det som är så svårt, att det är så himla mycket som ska klaffa. 

Hoppas ni andra sovit bättre än jag gjort 😄
Ha en fin dag

Vart skrev du så då? På en dejtingsida? För om du skrev så på en sida för dejting så är det inte så konstigt om folk tror att du skämtar och därför skriver konstiga svar

Så fint skrivet ? och så mycket igenkänning. Det där med samtal som faktiskt betyder något, som får en att glömma tid och plats? det är ovärderligt. Och du har helt rätt: attraktion är något helt annat än snygghet, den bara händer ? eller inte.

Min första relation var också runt fem år. Den slutade inte i otrohet, men mycket föll på missförstånd och distansen som smög sig in mellan oss. Ändå kan jag också se tillbaka på de där samtalen vi hade och känna tacksamhet. För visst finns det hopp om att hitta det igen ? på djupet.