Den stora tråden med frågan om det var bättre förr?
Det omedelbara svaret är förstås att allt var inte bättre förr. Många tydliga framsteg har gjorts när det gäller sjukvård, tandvård, bostadsstandard och en massa annat.
Men jag själv reagerar ofta över sådant som jag tycker är försämringar. Då är det lätt att tänka att det var bättre förr.
Vi hade kvar folkskolan där barnen lärde sig läsa, skriva och räkna redan efter tredje klass. Nu går ett skrämmande antal ut skolan i nian och kan varken det ena eller det andra.
Kunskapskraven i gymnasiet var mycket högre än nu. En akademisk examen hade ett högt värde på arbetsmarknaden, men så är det inte längre utan värdet har kraftigt devalverats, utom kanske i en del hårda ämnen bl.a. naturvetenskap och teknik och några till.
Efter WW2 hade vi Europas fjärde starkaste flygvapen, nu måste vi bygga upp ett starkt försvar som vi alltså ännu inte har.
Så där kan man gå igenom politikområde efter politikområde. Men det jag mest brukar hänga upp mig på handlar om den kulturella nivån i vid mening.
Man uppfostrade barnen till att kunna uppföra sig väl och visa hänsyn och respekt för andra, bl.a. lärare. På den sistnämnda punkten har ju utvecklingen varit skrämmande. Hövligt uppträdande var viktigt.
Mycket som nu går för sig sågs inte som anständigt som att flickor gå omkring på stan i muttakorta shorts och visar magen med. Eller folk med tatueringar upp över halsen o.s.v. Det var förbrytare som tatuerade sig förr och en och annan sjöman som hade ett ankare på armen.
Folk tränger sig före och ska sno in sig vare sig det är genom dörrar eller till rulltrappan eller på stan över huvud taget. Alla har bråttom att komma först. Förr flanerade man.
Taxichaufförer hade uniform och kvinnor var inte rädda för att bli våldtagna i taxin.
Tågen gick enligt tidtabell.
Men jag är ändå i grunden positiv. Väl?
