Jag är så ointelligent och är så medveten över det - Jag bodde inte bo bland människor

Jag börjar inse något tungt: kanske är jag inte tillräckligt smart för att ha ett jobb eller för att ha vänner.

Jag har förlorat två jobb, och jag skyller det på min bristande intelligens. Samtidigt har jag fått mycket positiv feedback ? både från chefer och kollegor, och även från kunder som uttryckt uppskattning. Det gör allt mer förvirrande.

Vänskap har alltid varit ett tomt rum i mitt liv. Hela min barndom, mina tonår och mitt vuxenliv har präglats av ensamhet. Jag har aldrig haft riktiga vänner.

Och ändå ? ibland får jag oväntad uppskattning. Jag har fått ragg. Jag har blivit handplockad till att ansvara för saker i grupper eller föreningar jag varit aktiv i. Det förvirrar mig. Hur kan jag vara så socialt "misslyckad", men ändå bli utvald?

Jag har två chattvänner som jag pratar djupt med. En av dem gick igenom en svår period, och jag fanns där. Hon sa att mitt stöd betydde mycket ? något jag hört förr, av flera. Människor har öppnat sig för mig många gånger, vilket borde betyda något, men jag förstår ändå inte varför jag aldrig lyckas få riktiga vänner.

Jag jobbar med foto och video, och får ofta komplimanger för mina bilder. Det gör mig glad ? det känns som ett område där jag faktiskt duger. Men ibland känner jag att det enda jag "duger till" är sex. Tjejkompisar som stannar kvar visar sig ofta vilja något mer, men inte kärlek ? och riktiga vänskaper blir det aldrig.

Jag har inga manliga vänner heller. Inga som hör av sig, vill hitta på något eller bjuder in mig. Det känns ofta som att folk bara vill hålla mig utanför. Ibland undrar jag om jag upplevs som ett hot, men kanske handlar det bara om att jag är? svår att bli vän med.

Jag tror att det är något fel på min sociala förmåga. Jag känner mig så annorlunda. Så konstig. Och framför allt ? ointelligent. Samtidigt blir jag gång på gång handplockad till saker i sammanhang där jag borde vara "socialt kompetent". Det gör mig bara mer förvirrad.

Jag försöker förstå: Vad är det folk ser i mig? Varför blir jag ibland uppskattad ? men aldrig riktigt omtyckt? Varför är det så svårt för människor att vilja vara nära mig?

Jag känner mig mer och mer som någon som inte passar in. Men jag vet inte varför.

Bara flytta bort. Långt in i det svenska skogen. Bara ha min egna skog för mig själv (inget som kan ske, jag vet). Bara försvinna, men ändå vara vid liv. Bara komma bort ifrån människorna. En gång i tiden, var det väl fint att få ragg. MEN, när man märker ett visst mönster och att man inte har en enda vän. Då har jag frågat mig: ''Duger jag bara till sex'' och allt gör bara så ont. Jag har nu bott i denna ort sedan 7 år tillbaka. Inga vänner alls. Jag vill bara flytta bort ifrån denna ort och bara komma till ett helt nytt ställe. Det är så tungt här.

Jag börjar inse något tungt: kanske är jag inte tillräckligt smart för att ha ett jobb eller för att ha vänner.

Jag har förlorat två jobb, och jag skyller det på min bristande intelligens. Samtidigt har jag fått mycket positiv feedback ? både från chefer och kollegor, och även från kunder som uttryckt uppskattning. Det gör allt mer förvirrande.

Vänskap har alltid varit ett tomt rum i mitt liv. Hela min barndom, mina tonår och mitt vuxenliv har präglats av ensamhet. Jag har aldrig haft riktiga vänner.

Och ändå ? ibland får jag oväntad uppskattning. Jag har fått ragg. Jag har blivit handplockad till att ansvara för saker i grupper eller föreningar jag varit aktiv i. Det förvirrar mig. Hur kan jag vara så socialt "misslyckad", men ändå bli utvald?

Jag har två chattvänner som jag pratar djupt med. En av dem gick igenom en svår period, och jag fanns där. Hon sa att mitt stöd betydde mycket ? något jag hört förr, av flera. Människor har öppnat sig för mig många gånger, vilket borde betyda något, men jag förstår ändå inte varför jag aldrig lyckas få riktiga vänner.

Jag jobbar med foto och video, och får ofta komplimanger för mina bilder. Det gör mig glad ? det känns som ett område där jag faktiskt duger. Men ibland känner jag att det enda jag "duger till" är sex. Tjejkompisar som stannar kvar visar sig ofta vilja något mer, men inte kärlek ? och riktiga vänskaper blir det aldrig.

Jag har inga manliga vänner heller. Inga som hör av sig, vill hitta på något eller bjuder in mig. Det känns ofta som att folk bara vill hålla mig utanför. Ibland undrar jag om jag upplevs som ett hot, men kanske handlar det bara om att jag är? svår att bli vän med.

Jag tror att det är något fel på min sociala förmåga. Jag känner mig så annorlunda. Så konstig. Och framför allt ? ointelligent. Samtidigt blir jag gång på gång handplockad till saker i sammanhang där jag borde vara "socialt kompetent". Det gör mig bara mer förvirrad.

Jag försöker förstå: Vad är det folk ser i mig? Varför blir jag ibland uppskattad ? men aldrig riktigt omtyckt? Varför är det så svårt för människor att vilja vara nära mig?

Jag känner mig mer och mer som någon som inte passar in. Men jag vet inte varför.

Bara flytta bort. Långt in i det svenska skogen. Bara ha min egna skog för mig själv (inget som kan ske, jag vet). Bara försvinna, men ändå vara vid liv. Bara komma bort ifrån människorna. En gång i tiden, var det väl fint att få ragg. MEN, när man märker ett visst mönster och att man inte har en enda vän. Då har jag frågat mig: ''Duger jag bara till sex'' och allt gör bara så ont. Jag har nu bott i denna ort sedan 7 år tillbaka. Inga vänner alls. Jag vill bara flytta bort ifrån denna ort och bara komma till ett helt nytt ställe. Det är så tungt här.

Du är inte ointelligent, det märks på sättet du formulerar dig i skrift.
Du är bevisligen kompetent, ansvarsfull och duglig eftersom du blir utvald till olika uppdrag. Du får ragg så det är inget fel på ditt yttre.

Men för den skull kan du ha svårt med det sociala samspelet, det hänger inte ihop med intelligens eller kompetens. Jag är lite åt det hållet. Får ansvar för olika saker och anses pålitlig och bra att ha till hands. Men är alls inte populär och anses nog "svår och tråkig" i sociala sammanhang. Har aldrig haft många vänner och har svårt att interagera med nya personer. Är både kass på och ointresserad av det smalltalk som är det bästa sociala smörjmedlet.
Jag har en fru som också är min bästa vän och saknar därför inte att ha andra vänner. Så jag kan inte hjälpa dig men kanske förstår du nu bättre hur det kan fungera att vara som du?

Kanske har du ett högt EQ men ett lägre IQ...

Allt du beskriver som positivt med dig och som andra uppskattar handlar om känslor och känslouttryck.

Sedan kan det förstås finnas andra orsaker till dina sociala problem än just intelligens. Av enbart trådstarten kan jag inte se vad som pekar på det. Kanske beror det på social förmåga.