Jag älskar honom – men hans val krossar mig.

Ingen. Därför frågar jag TS. Eftersom en kompis nu blivit kapad ur hans liv, kan det ju även gälla fler han träffar t ex 'för ofta'.

Ja, det är inte främst att ni blivit ihop som man oroar sig över. 

Det är att ni aktivt försöker skaffa barn.

Fortsätt vara tillsammans om du mår bra av det, men vad ni än gör - skaffa inte barn.

Tack för era svar ? men mina val är mina. Jag behöver varken försvara dem eller bevisa något för någon av er. Ni vet inte allt om mig, och ni vet definitivt inte allt om vårt liv.

Han har en bra vän, och jag har träffat både honom och människor i hans närhet. Om vissa är rädda för att satsa, eller inte klarar att se när någon vågar utvecklas ? då är det deras rädsla att bära, inte min.

Jag har sett mer i livet än många här ens orkar lyssna på. Och ja, vissa växer sig faktiskt ur sitt trauma. Vissa kämpar sig framåt, in i nya relationer ? utan att låta det gamla styra allt.

Ni får gärna fortsätta anta, spekulera eller prata bakom rygg. Det rör mig inte längre. Jag vet vad jag bygger. Jag vet vem jag är. Jag vet vad jag väljer.

Så jag säger detta en gång ? och sedan går jag vidare:
Mitt förhållande är mitt. Mitt liv är mitt. Punkt.

Ja
Men nu startade du en tråd. Då får man andras åsikter, frågor och tyckande

Gör slut Gör slut Gör slut. Ni har bara känt varandra i några månader och du planerar ett skaffa barn med denne person som redan nu visar att han inte prioriterar dig. Gör slut

Självklart är dina val dina. Men straffa inte ett barn med att hamna i en dysfunktionell familj. Lös alla era problem, låt det gå några år och bestäm sedan om du är tillräckligt lycklig i ditt förhållande för att kunna erbjuda ett barn en trygg, glädjefylld och lugn framtid.

Helt ärligt!

Det här hennes arena. Hon vet vem hon är, vad hon gör och nu ska hon lura en NY person. 

Hon vet redan att förhållandet är dysfunktionellt. Alltså är hon medveten om vad hon gör.

Jag vet inte vad reglerna går här till uttrycka sina åsikter och tankar, men skulle förmodligen kunna sätta ord på vad hon är & vad hon gör.

Hon är varje fall medveten om att hon är väldigt sjuk. Han kanske också har problem, men är förmodligen en empatisk människa som ska bli utnyttjad för eget syfte. 

Hon klarar inte av att vara ensam och det är fakta. Han borde kolla upp dig med dina ex, men du har förmodligen sett till redan att han har ett agg mot dom. 

För du är ett offer i dina egna ögon och anser att du värd att bli behandlad som en fin drottning.🎭😉

Självklart är dina val dina. Men varför startade du då den här tråden om du redan har bestämt dig?
Om du vill stanna hos honom så gör det. Men jag står fast vid min åsikt att jag tycker du ska vänta med att skaffa barn med honom tills ni har kommit in i vardagen och sett om ni verkligen är rätt för varandra.'
Ni har bara varit tillsammans i 4,5 månader så ni har tid på er att lära känna varandra först.

Okej, lev livet som en galning, det är ditt val.

Men kom inte och gråt sen då när du blir lämnad med två barn under 7 år. Du visste själv att det var instabilt och ni hade inte testat er som par innan det blev jobbigt under en längre tid. 

Det skulle inte förvåna mig om ts om ett par år startar en ny tråd där hon klagar över att mannen varken bryr sig om henne eller barnet.

Ännu en som startar en tråd och ber om råd och synpunkter, men när hon fått det så avslutar hon med att högfärdigt förklara att vi vet inte allt (nej vi vet bara vad hon skrivit) och att hon bestämmer minsann själv. Ja, men varför startade hon öht tråden då, när hon vet bäst själv?

Tyvärr blir det ofta så när folk inte får medhåll...

Du kommer förmodligen aldrig hitta någon som tycker att det är en bra idé att skaffa barn i en helt ny relation med en person som beter sig så illa mot dig att man söker stöd av frömlingar på nätet. Det är så fruktansvärt taskigt mot ett kommande barn att göra så. Jag känner tre par där tjejen blivit gravid mycket tidigt i relationen (av misstag) som behållt barnet och som det gått bra för.,Detta under lång tid (äldsta paret närmar sig de 80). Gemensamt för dem var att deras liv i stort vsr ordnade med stabila familjeförhållanden (=mycket stöd) och helt ok ekonomi och bostad. OCH de var upp över örorn förälskade och svävade fram på små rosa moln. Vad har ni av detta? Inte det sista i alla fall, trots att ni nyss blivit ett par. Det är inte ok att sätta barn till världen i en sån kontext. 

Du säger att du upplevt traumatiska saker. Är det helt lämnat bakom dig nu och du är stabil och lycklig? Om inte så skulle jag gissa att dina trauman får dig att agera så här och att det är därför ingen här håller med om dina resonemang. Du tänker inte som en stabil och känslomässigt lugn och lycklig person. Och det bör man vara innan man sätter barn till världen, för sen har man inte tid att vårda sig själv eller sin relation i någon större utsträckning. Då går barnet alltid först. 

Du ser kanske framför dig att en liten bebis ska göra er lyckliga och harmoniska. Men ni får kanske ett barn med särskilda behov som kräver långt mycket mer än vanliga barn. Har ni verkligen emotionella och sociala resurser att klara av det? Det är en riktigt tuff situation även för familjer med stabil bakgrund och relation, stort socialt nätverk mm. Du ör skyldig ditt barn att ordna ditt liv INNAN barnet kommer. Ett barn ordnar inte upp saker åt en, tvärtom. 

När man skriver här så får du ju räkna med att folk kommer ha sina egna åsikter och tankar om de, och inte bara säga det du vill höra. 
Jag kan också förstå om det är så att du kände att du ville ha stöd bara, och istället blev det att folk tycker saker, men som sagt, det får man räkna med. 

Jag håller också med k vad många säger att det kanske inte är det klokaste att skaffa barn så snabbt. Om vi vill gifta er och flytta vill ihop osv så gör det, men vänta lite längre så ni får lära känna varandra bättre. 

Men så klart, ditt liv ditt val. 

Det är först när han tror att han kommer förlora dig som du kan få svaret. 

Berätta hur du känner. Sen att du förmodligen kommer lämna honom. Du kanske åker bort några dar för att tänka.

Sen kommer en av dessa två förmodligen ske.

1: Blir han lättad och vill också göra slut, då var det inget att bygga på. Han vill ha nåt/nån annan. 

2: Får han panik över att förlora dig, då kan du ställa krav. T.ex. att han ska sluta umgås med den där slynan. 

Man inser inte vad man har förns man förlorat det. 

Du tappade bort mig redan på de första raderna med jag har autism och dyslexi därför är konflikter extra svåra för mig.....något ditåt. De flesta har svårt för konflikter det är inte lätt för någon. På vilket sätt gör dyslexin detta extra svårt för dig? Låter mest som att du vill att vi ska tycka synd om dig. 

Se det som en välsignelse att det blev missfall. Om han överger dig redan nu så kommer det nog inte bli bättre när ni får barn. Det är fruktansvärt tufft att ta hand om en bebis, man har nytta av att vara två som hjälps åt. Det är inte säkert du kan få det stödet av den här mannen. Lämna!