Mannen "straffar" mig med tystnad - hur står jag ut?

Nja, ts säger ju att överenskommelsen var pga hans personliga mående och att det blivit större än vad det borde behövt vara, också pga hans personliga mående.

Ts har inte gett så mycket information. Men baserat på det hon skrivit i kombination med erfarenhet kring hur självcentrerade vissa människor kan bli när de mår dåligt så är min tolkning att ts partner kräver mycket och ger lite och när ts för en gångs skull slappnar av och tillåter sig själv att inte få sitt liv styrt av hennes partner så resulterar det i detta.

Men det är som sagt svårt att veta med så lite detaljer från ts. 

Jag och min partner som varit tillsammans i över 20 år har upplevt perioder både där jag mått sämre och där han mått sämre. Och något vi verkligen lärt oss under den tiden är att faktiskt ta eget ansvar för ens mående och inte ställa krav på att den andra ska anpassa sitt liv efter det.

Självklart ställer vi upp för varandra, tex med att låta den andra gå undan och vara ifred medan och att man tar ett  större ansvar för barn och hem. Men inte att man själv slutar umgås med vänner och tillåter sig att ha kul, för det skapar bara ett deprimerande boende inte bara för de vuxna utan även för barnen.

Ts har hittills skrivit att han vid ett tillfälle har dragit sig undan på kvällen när hon kom hem från jobbet. Och även om han dragit sig undan någon till kväll ser jag inte hela världen med det. Är inte konstigare än om man annars skulle dra sig undan nån kväll om man var fysiskt sjuk. Precis som man skulle kunna gå och lägga sig i ett mörkt rum ifred om man har migrän kan man dra sig undan nån kväll av mentala skäl. Är han för övrigt en närvarade pappa ser jag inget problem med det. 

Tycker det är skrämmande att folk tycker det är ett sötrre problem att mannen är besviken över ett svek än att fun faktiskt har svikit. 

De fysiska symptomen vid aggression (fight-beteende), t.ex 



Increased heart rate and breathing: Your body prepares for action, so your heart beats faster and you breathe more rapidly. 

Tense muscles: Muscles tighten in preparation for action, particularly in the jaw, shoulders, and fists. 

Increased body temperature: You may feel hot or flushed as blood is directed to muscles. 

Shaking or trembling: In more intense moments, you might experience shaking or trembling. 

Other physical sensations: You may also feel a churning in your stomach, headaches, or dizziness. 



håller inte i sig i flera dagar. Det handlar om en kort stund där, eftersom det är så stressande för kroppen. Det är också välkänt att de flesta kan lära sig att inte få utbrott och kontrollera sin aggression. Sen går den primära aggressiva reaktionen över i något annat (ledsnad, besvikelse), och det är detta "något annat" som är mer ett val än en instinkt.

Om en person inte kan göra något annat åt saken än att be om ursäkt och de redan har gjort det, och visat ånger, och kanske inte ens medvetet
orsakat problemet - till vilken nytta är det att gå och vägra kommunicera i flera dagar?

Den som agerar så bara klipper sönder en bit av den andra personens emotionella band till dem. Och lycka till med det beteendet i längden.

Nu vet jag inte om ts man har varit aggressiv så vet inte hur detta du skriver har med saken att göra. Tycker det är ganska stor skillnad på arg och aggressiv.

Jo det kan visst hålla i sig införa dagar. Jag googlade ju själv och läste det samt att jag har själv upplevt den känslan.

Varför skulle känslan av ledsen eller besviken vara ett val menar du? Det är väl naturliga känslor som man också "bara får" och intr kan styra precis som vilka känslor som helst. 

Fortfarande så räcker det inte med en ursäkt efter vissa svek. 

Haha ja lycka till med att svika folk och tro att den svikna ska ha kvar emotionella band i relationen. 

Att bli sviken innebär att man själv kan behöva att bearbeta sveket. Att då konfroteras av den som svikit en kan motverka det ordentligt och ja det kan ta dagar eller mer. Att inte förstå det är en brist hos en själv och inte hos den som blivit sviken. Den som har svikit kan oxå behöva tid på att fundera över vad denne gjort i lugn och ro. Hur påverkar det här tilliten till mig tex. Men det verkar inte vara en stor fråga för ts som bara vill att allt skall vara normalt. Att ge sin partner utrymme är viktigt och skulle min fru vilja vara ifred så är det givetvis nått jag respekterar även om det skulle handla om en vecka eller så. Det är ju hur man sen löser en situation som är avgörande, inte att man behöver tid till reflektion. Sen måste man se att vad man själv inte ser som ett allvarligt svek inte nödvändigtvis ses på samma sätt från den som blivit sviken.

Kanske är det så att ts och hennes man behöver hjälp med att kunna tala ut eftersom de verkar stå rätt långt ifrån varandra just nu och där respekten som jag ser det från ts sida brustit dubbelt då hon inte ger sin partner utrymme till att bearbeta sina känslor. 

Vi har varit gifta i 14 år, båda vi kan absolut behöva lite space från varandra efter något bråk. Vi kan absolut gå dagar med att enbart prata om praktiska saker och säga typ tack för maten, vi har typ bara sms kontakt och förklarar varför man är arg och sen när vi känner oss redo så går vi bara vidare utan att ta upp det igen, känner av stämningen liksom, om det inte är ett återkommande problem förstås

Säg ifrån. Säg att han är löjlig som är tyst och manipulerande.

Utan att ta upp det igen? Då undviker ni ju. Man måste ju kunna prata på riktigt med varann än skicka sms 

Precis 

Tack för att ni engagerar er i tråden, jag har tyvärr inte orkat läsa alla svar. Men förstår att man kan diskutera mycket om min man gör rätt eller ej och att det är svårt att säga när man inte vet alla detaljer.

En uppdatering från mig är att det tyvärr inte är så mycket bättre. Det kändes hoppfullt under gårdagen då vi äntligen pratade igenom det som hänt ordentligt. Även om annat i vår relation som vi upplevt brister och som delvis är kopplat till helgens händelse. Det var ett långt, respektfullt samtal där han mestadels var vänlig även om han stundtals var arg och grät.

När jag kom hem efter jobbet blev stämningen kylig igen snabbt och det räckte med så lite (typ att jag föreslog fel middagsmat), och tystnad och dålig stämning resten av kvällen igen. Imorse också kyla. Jag bröt ihop innan jag åkte på jobbet men han visade ingen reaktion (jag var i ett annat rum men han borde ha hört det). Jag tror inte att det är så enkelt att det bara handlar om helgen, utan att hans situation och mående också spelar in.

I alla falk känner jag att jag förklarat det som hände ur mitt perspektiv och bett om förlåtelse på alla sätt jag kan nu. Jag har bestämt mig för att han får vända sig till mig när han är redo och tills dess är jag vänlig men söker inte hans kontakt om jag inte behöver. Går det längre än en viss tid tar jag upp det som ett problem och om vi överhuvudtaget ska vara i samma bostad nu eller kanske någonsin. 

Tack för uppdateringen.

När man läser svaren så ser man att vi som svarar tänker väldigt olika. 

Jag är en person som är väldigt snabb att förlåta andra. Har en grundsyn att om man vet att man gjort fel så mår man troligen så dåligt i det att det bara är onödigt att trycka in det ännu mer. Och det är väl det som ligger bakom min motvilja att acceptera att man går runt och förpestar stämningen med grinighet för att man är dålig på att ha överseende med andras fel och brister.

Min man var inte så när vi träffades utan vi hamnade i situationer där han var grinig och avvisande i dagar. De första åren försökte jag blidka honom och vara extra snäll, sedan när vi fick barn så blev jag arg tillbaka och sa att han måste lära sig släppa saker och inte gå runt och skapa otrevlig stämning runt barnen.

De senaste ca 15 åren eller så tror jag inte vi haft en enda gång där det hänt. Jag tror att det dels är att jag faktiskt sa ifrån och dels att han insåg att jag aldrig någonsin betett mig så mot honom utan är väldigt snabb att släppa och gå vidare.

Han är passivt aggressiv. Inte speciellt moget tycker jag men hans mentala hälsa är väl inte på topp eller så är det hans vanliga sätt att möta en oförätt.
Jag vet vad du menar med att man känner av den där "spänningen" i luften och den är inte rolig att vistas i. Ibland kommer man inte undan de tillfällena.
Det är ett utmärkt tillfälle för dig att öva dig i att inte sugas in i den stämningen. Som många andra säger, låt det storma över. Åk i väg med barnen eller var med nån som lyfter dig. Ryck på axlarna lite mer. 

För att förtydliga, vi har alltså förklarat för varandra varför man är arg men kan behöva lite extra tid, när man sen är lugn och har tänkt igenom bråket så finns det iaf ingen anledning för mig att fortsätta mala och tjafsa, vi har förklarat för varandra så vi båda vet vad problemet är, men för att inte fortsätta tjafsa och göra det större än vad det är så försöker vi ge varandra space, ofta när man är upprörd så kan det komma ut saker som inte bör. Är det ett problem som måste lösas så pratar vi ju självklart tills vi kommer fram till en lösning. Jag kan tyvärr inte komma på något bra exempel men säg att en han har berättat en sak om mig till sin syster som jag inte ville att hon skulle veta, han vet om varför jag är arg och ber om ursäkt men om jag fortfarande är upprörd så kan vi tjafsa om verkligen allt istället, små saker som irriterar och egentligen verkligen är skitsaker blir alldeles jättestora och hela bråket har eskalerat, därför låter han mig då vara ett par dagar, han är lite extra hjälpsam men håller sig ur vägen så att säga. Har vi dubbelbokat ett datum med en aktivitet han valt och en jag valt så är ju det ett problem som behöver lösas, det behöver ju dock inte bli just ett bråk av den biten men om ni missförstår mig rätt.

Har vi ett återkommande problem som vi bråkar om så är ju inte det något vi ignorerar i dagar utan det måste ju lösas så vi kan gå vidare, jag kanske bör tillägga att vi båda har rätt liknande temperament och det är nog inte den bästa kombon så det här funkar för oss, men passar ju inte alla

Klokt beslut av dig att ge honom tid.
Oskönt beteende av honom beskriver du det  av honom här. Vill han fortsätta sura , och även surnar till för minsta lilla, även efter att ni pratat och du bett om förlåtelse bör även du fundera på om det är en situation och relation DU verkligen vill vara i långsiktigt.