Det blir inte alltid som man tänkt sig…

Jag har ingen solskenshistoria att bjuda på ? ännu ? men jag tror verkligen på hoppet. På att det finns kärlek där ute för oss alla, även om vägen dit ibland går genom sorg och tvivel.
Det du går igenom låter oerhört smärtsamt, men också väldigt modigt. Att våga lämna något som inte längre fungerar, trots att känslor finns kvar, kräver styrka.

Jag tror att det viktigaste är att vara ärlig med sig själv om vad man behöver ? och att våga hålla hjärtat öppet, även om det känns som det gått i tusen bitar.
Och även om det kan kännas avlägset just nu, så kan det ibland vara i de där oväntade stunderna, när man börjat landa i sig själv, som nya möjligheter smyger sig på.

Så ? ingen solskenshistoria än, men jag ville ändå skicka med lite tro, och kanske en påminnelse om att du inte är ensam.

Hejsan,

solskenshistoria här

skilde mig hösten 2023, dryga 30 år gammal. Då hade vi varit tillsammans i 11 år och gifta i 5år. Försökte skaffa barn ihop på slutet men gick inte vägen. Insåg i dessa försök att detta inte är mannen jag ville bilda familj med. jag var redo för ny relation snabbt eftersom jag bearbetade uppbrottet långt före faktiska skilsmässan. Tre månader senare sprang jag på en gammal bekant och blev blixtkär. Varit sambos nu i 1,5år och letar hus tillsammans samt försöker bilda familj  

livet ordnar sig alltid! Varma kramar!

Var 35 och utan barn när jag plötsligt träffade den stora kärleken och ganska snabbt fick 2 barn tillsammans med. Ingen 9-årig relation tidigare men flera 2-3 åriga. Hade bara inte träffat rätt tidigare. Livet är absolut inte över för att det inte följer din plan...om något så är det ett tillfälle att lära att det inte går att ha en plan för livet vad gäller outcome. Nu menar jag absolut inte att vara så okänslig som det kanske låter här, men ta tiden att vara själv ett tag. Det är bara då man kan reflektera över sina erfarenheter och lära sig vad man själv vill ha och tycker är viktigt, så att partnervalet förhoppningsvis blir ett bättre nästa gång. Bättre i termer av att du hamnar med den som visar sig vara rätt för dig.

Gå in och läs trådstarten på "Gravid, askyr sambon, hjälp". Både som en påminnelse om att det kunde varit mycket värre, och vad man kan hamna i. 

Kom ihåg att livet händer för oss, inte mot oss 

Separerade vid 30 års ålder efter flera slitiga år med misslyckade försök att få barn. Började så småningom dejta med små förhoppningar om att bli kär i någon som
både ville ha barn OCH var ok med att biologiska barn kunde vara en omöjlighet. Hittade dock min match och fick mitt första barn strax innan jag skulle fylla 34 år. Nu har vi två barn i skolåldern och den där jobbiga separationen känns väldigt avlägsen.

Försök att se det positivt, svårt jag vet! Men du hade kunnat vara väldigt mycket äldre men i samma sits. Jag är själv en hopplös romantiker. Fick min dotter efter ett års förhållande med en man som vi idag lever gömd ifrån. Efter vi kommit från den värsta perioden så tog jag ett år aktivt till att arbeta med mig själv. Jag hade då haft några förhållanden som inte höll, jag tyckte alltid det var männens fel. men efter mitt ensamma år med bearbetning kunde jag se att problemet satt i mig. Jag gillar nyförälskelsen, sen när jag blir trygg i relationen vill jag fly. Vilket jag alltid gjorde.

efter mitt år insåg jag att allt jag ville ha fanns framför mig, jag ville vara själv. Men precis då kom min sambo in i mitt liv. Vi har varit tillsammans i flera år idag. Men jag tror aldrig det hade blivit så om jag inte gjort arbetet före.

kom tillbaka till din vardag efter flytt osv, sen tar du några veckor, månader. Umgås med dig själv & vänner.

30+ rätt nyligen separerad. och inte fan vill jag hitta någon nu i första taget. Så otroligt skönt att va ensam. kolla på vad jag vill äta vad jag vill lyssna på min musik gå ut när jag vill komma hem när jag vill. Utan att redovisa vart jag varit och vem jag varit med. Man vet ju aldrig när kärleken knackar på och det enda jag ska ta med mig in i nästa förhållande är att jag ska ha självrespekt då behöver man inte ställa en massa krav eller smyga på tå för någon man tror att man älskar fast man egentligen är kär i det man hade kunnat haft. jag är bitter på människa och arg och det är inte så konstigt når man blivit sviken sårad slagen gasligthad och gåttnpp alla lögner . men oj vilken lättnad det är och tankarna blir färre för var dag som går. längtar tills dagen känslorna finns kvar trots att det bara är negativa och tiden tsn är ett minne blått! Btw brevet jag läste fick mig att vrida mig av skratt! Lite off topic!

Jag separerade från ett längre förhållande när jag var 32. Skaffade eget boende och allt det där. Började fundera på om jag kunde skaffa barn på egen hand, men var osäker på om det var så viktigt för mig. Massor av frågetecken.
Sen träffade jag min nuvarande man strax innan jag fyllde 33. Vi gifte oss tre år senare och nu har vi två barn och har varit gifta i tolv år. Vår relation är ljusår bättre än den jag lämnade när jag var 32. 

Lycka till! Det här kan vara det bästa som hänt dig!