Svartsjuk eller respekt?

Hon tänker rätt. Givet att hon även inkluderar sin särbo och ger han både valet och möjligheten att vara med.

Han tänker fel, utifrån att han försöker "kontrollera" vilka slags sociala tillställningar han anser vara "ok" att hon går på.

I alla relationer har man någon sort konsensus för vilka sociala tillställningar det är OK att gå på utan partner. 

Faster Agdas 90-årskalas är nog OK för de flesta, medans en middag på tu man hand med någon av motsatt kön man träffat på stan och bytt nummer med är inte OK. Det är två ytterligheter, sedan finns alla möjliga varianter däremellan, det viktiga är att man kommer fram till vad som passar just en själv och ens partner och går inte det får man bryta relationen. 

Och jag tror säkert att de redan pratat om att vara exklusiva osv.

Men om man bara är särbos och den ena dessutom introvert, så får man finna sig i att den andre umgås med andra människor på egen hand. Och jag tror knappast TS menar middagar på tu man hand med män hon inte känner. 

Sedan är det klart att man kan träffa någon, den risken finns ju alltid, även på Agdas 90-års kalas, även om den är mindre än på krogen med väninnorna. 

Men även par som är sambos/gifta går ut för sig. Med kompisar, AW:s och liknande. Vissa träffas på arbetet, på gymmet eller i tvättstugan.

Som introvert som är tillsammans med en extrovert så får man nog finna sig i att den andre har ett större socialt liv än man själv vill ha. Känner han inte tillit så får han kanske omvärdera deras relation. 

Men han blir ju tillfrågad om han vill följa med? Tog det flera år innan karln insåg att de fanns män där? Då hade jag varit rätt nöjd över särbolivet. Då slipper man bodelning osv. 

nu Bor jag med min sambo. Vi är väldigt extroverta båda två. Han har inget problem med att jag pratar ed andra män. Jag har haft en viss tillitsproblem mot min sambo dock. Så han får absolut prata med andra kvinnor, men jag kräver att han har distans, precis som jag själv har till andra män. Det handlar snarare om respekt mot sin partner. 

Hon tänker rätt tycker jag.

Jag är inte flirtig men trevlig och social.
Jag är alltid nykter

Hon tänker rätt, han tänker fel. 

Har det hänt något i relationen mellan er som gör att han plötsligt vill begränsa dina sociala kontakter?  

En väldigt social människa med många olika typer av kontakter,bekanta och vänner har såklart större risk/chans att uppfattas av andra som flirtig och risken/chansen är också stor att personen ÄR mer flirtig av naturen vare sig man själv ser det eller ej. Och en social människa har förstås större chans att fastna för en.likasinnad om man dessutom kanske saknar det i sin relation. 

Jag har svårt att se att er så fundamentalt olika personer i er relation skulle fungera utan skav av just detta skäl... 

Ingenting har hänt mer än att han nog kommit på att han är rädd att förlora mig.
Jag bekräftar honom mycket, bjuder alltid med honom och lägger min lediga tid på honom.
Hn bekräftar mig också och ger mig ett lugn. 
Jag letar inte efter en ny socialarbetare partner så vet inte vad han fått för idé. 

Hade jag varit svartsjuk det minsta så hade hag och min särbo aldrig kunnat vara tillsammans. Han har många vänner och många av dem är tjejer så ofta när han pratar om någon så är det ett kvinnonamn som poppar ut. Så har det varit sedan vi lärde känna varandra för 25 år sedan och var tillsammans första gången (återfick kontakten för snart 2 år sedan och relation sedan typ 1,5 år sedan snart). 

Vi pratade om detta just förra helgen när vi sågs sist, om svartsjuka etc. 

TS har rätt i att hon får umgås med vilka hon vill oavsett kön. Han har rätt till sina känslor men inte att överföra sin osäkerhet i form av svartsjuka och restriktioner på TS. Han erbjuds att vara med och avstår, det är ett val han gör. 

Han får såklart uttrycka önskningar till dig, men det är inget du behöver, eller i det här fallet ska besvara. Om han upplever jobbiga känslor kring ditt sociala liv ligger ansvaret på honom att söka hjälp för de känslorna.
Det handlar inte om respekt att lyda en partners begränsningar till en själv när det gäller alldagligt socialt liv. Det är i så fall ett medberoende till ens partners känslor.

Han kan själv välja bort att gå på fest och socialisera som en normal person men han kan inte bestämma att extraverta TS måste sluta med tillställningar som gör henne glad.

När hon dessutom skriver att hon alltid är nykter så blir det hela rätt löjligt av honom. Det är inte många som hänger från takkronan och är otrogna på nykter kaluv.

Och då tänker han att det är smart att göra det tråkigare för dig att vara hans partner?!

Det låter som att ni är på väg åt fel håll i relationen. Istället för att närma er varandra så drar ni åt olika håll och båda verkar lida av det. Det kan vara synd. Två personer som ni skulle absolut kunna vara jättebra för varandra på många sätt. Bättre än att ni hittar likasinnade socialt. Försök att prata med varandra om eran situation, istället för att säga vad den ena eller andra ska tänka eller göra. Försök att förstå varandras behov och lär er att stötta och uppmuntra de behoven. Om ni inte gillar vad den andra erbjuder så skulle jag lämna. Vi människor pratar för lite med varandra, men vi stannar också kvar för länge i relationer som inte är bra. Kanske på grund av det. När man förstår varandra blir antingen kärleken starkare, eller så kommer man fram till att man inte är gjorda för varandra. Ibland behöver man lämna den man älskar.