Hur komma framåt?
Jag måste få ventilera lite. jag är sambo sedan tre år med en rätt så upptagen man. I torsdags blev det ett bråk, där han sa att han pratat med en vän till honom. Hans vän hade börjat prata om att de skulle ut och resa tillsammans. Min sambo hade inte sagt något utan var passiv i frågan. Men sa inte emot när vännen började leta biljetter. Jag frågade lite undrande om man inte skulle försöka se efter det man har på hemmaplan innan man beger sig ut med vänner på resor? att man kanske ska se till att först komma hem till sin familj.
och där var bråket igång, min sambo hade varit passiv och inte sagt något till sin vän. Som nu tror att de ska iväg på en resa. Så sambon anser inte att han gjort något fel. Jag försökte få honom att förstå att den här vänner nu räknar med att han ska med eftersom han inte sa något. Och att de kanske är lite taskigt att bygga den förhoppningen hos en annan individ. För att då i sista sekund säga nej eller låta vännen göra upp massa planer som sen måste kasseras.
min Sambo sa till mig att det inte fanns på kartan att han skulle åka iväg och där känner väl jag att då kan man väl säga det till sin vän direkt? Att nej men du, jag har inte alls möjlighet att följa med. Jag är knappt hemma med min familj eftersom arbetet tar upp så mycket tid. Så det känns avlägset att jag ska prioritera vänner framför min familj.
jag försöker prata med min sambo men kommer ingen vart, han anser inte att han gjort något fel. Medans jag söker efter någon slags bekräftelse att han faktiskt tänker på sin familj trots att han arbetar så mycket som han gör. Han går däremot i försvar och menar att han fullkomligt skiter i vad kompisen gör upp för planer.
jag tycker absolut att han kan åka iväg med vänner och roa sig, men är jag orimlig att jag vill att han kommer hem 17-18 istället för 23? Det går som sagt knappt att prata med honom eftersom han inte gjort något fel.
jag försöker medla, förstå, lyssna men känner mig mest bara ledsen just nu.
