"Måste" man skicka födelsedagspresenter och julklappar till syskonbarn?

Gör ingen grej av det, men sluta skicka presenter.

Alltså här tar det stopp för mig. Om det du skickar ändå inte uppskattas och föräldrarna antingen är värdelösa på att ge instruktioner eller du inte klarar att följa deras önskelista så kan du lika gärna lägga ner.

Eller bara skicka en sedel i ett roligt dubbelvikt kort, det blev jag glad för som unge för jag hade inte mycket pengar då. Och det gjorde min faster som hade tre barn själv att hålla reda på.

Vi ger bara presenter om vi firar ihop. Kan t o m vara besvärligt att få presenter som inte passar (lätt hänt om barnet inte känner personen).

Man pratar med varandra. Och säger att ?jag tänker att vi slutar med presenter och vi inte firar ihop, det känns bara knepigt att skicka och svårt att få till det rätt osv.?. 

men sluta inte bara utan kommunikation

Som du beskriver läget skulle jag nästa gång barnet fyller år skicka ett riktigt fint gratulationskort(det finns verkigen fina sådana) och inget annat.Inga pengar, bara kort. Inte avisera i förväg utan bara skicka kortet och fortsätta med det  tills det tonar ut kanske i tretton, fjortonårsåldern.

Självklart så måste man inte det. Är få saker man egentligen måste. Och i ditt fall, där du inte har en relation och där dina presenter inte uppskattas så skulle jag definitivt sluta ge. 

I min ursprungsfamilj så firades inte syskonbarnen/kusinerna. Medan i min mans familj har det alltid firats. Jag tycker att det är lite trist hur det varit i min familj, men ändå så har det blivit så även med mina syskonbarn/mina barn. Vi firar inte, men firar däremot kusinerna på min mans sida. 

För oss skulle det bli ohållbart att fira syskonbarn pga antal.  Ändå firar vi ihop,  men varför ska du ge om ni knappt har någon relation?

Nej, du måste inte alls! Jag är mamman i den besvärliga familjen, som flyttade långt bort och dessutom skaffade en stor familj. Vi inser att det kan bli på tok för mycket för våra släktingar och förväntar oss inga presenter från våra syskon, som har 0-1 barn var. Som tumregel brukar vi ha att man ger presenter om man fysiskt är närvarande och kommer på kalas, men, särskilt vid jul eller om någon kommer på besök under vår "födelsedagsvecka" med 5 som fyller år på rad, så kollar vi alltid om de vill vara inkluderade i de presenter/klappar vi har planerat eller om de vill ta med egna. Det är också helt ok att ge ett år, för att man hittade något perfekt, men inte ett annat.
Att de blir ihågkomna av morbröder, kusiner, fastrar och sysslingar, med ett Facetime samtal eller ett kort, är mycket viktigare för relationen. 

Ge barnet i present att komma över till dig och så gör ni något roligt tillsammans. 

Jag ger bara presenter om jag är på firandet. Jag ger inga julklappar alls utan skänker till välgörenhet istället. 

Instämmer. 

Jag gör inte det om vi inte träffas. Samma åt andra hållet. Jag har mycket att tänka på i vardagen så jag tycker det är bra att vi inte har såna förväntningar på varandra, och att inte bygga upp såna förväntningar hos barnen. Jag tycker mycket om honom men det tar sig inte uttryck i presenter, det är väl inte mitt kärleksspråk 😂 däremot tycker jag mor- och farföräldrar bör uppmärksamma litet mer om de har möjlighet. Jag hade nog köpt honom mer om föräldrarna haft det svårt ekonomiskt men nu har de det gott ställt och han har allt han behöver, vi har samma inkomster men jag fick barn tidigt (=inte byggt upp besparingar eller utbildat oss innan barnen) och har fler barn så mina egna barn har större behov (även om de inte heller saknar så mycket, men en ny cykelhjälm här eller skridskor har man ju alltid behov av när det finns ett antal aktiva växande barn i huset). Det blir lätt för mycket fokus på prylar för de små.