Från en fegis

Jag har så mycket tankar i huvudet att jag knappt vet var jag ska börja. Men jag ska försöka sammanfatta ett 20-årigt förhållande och varför jag nu skriver här.

Jag och min man har varit tillsammans i 20 år. Vi har två tonårsbarn och vårt liv tillsammans har varit en berg-och-dalbana ? kärlek, hat, sorg och missbruk har avlöst varandra. Vi har separerat en gång tidigare, men hittade tillbaka.

Men nu känner jag att jag inte orkar längre. Alkohol, lögner och brutna löften har tagit över mitt liv. Det här, i kombination med att vi har helt olika syn på barnuppfostran, gör att jag är slutkörd. Jag har känt så här länge, men skjuter upp beslutet gång på gång.

Det är så mycket att ta hänsyn till ? huset vi äger gemensamt, ekonomin, barnen? Och jag vet att han kommer göra allt för att försvåra mitt liv om jag lämnar.

Därför vänder jag mig hit. Jag behöver höra era historier. Hur gjorde ni som tog steget? Hur hittade ni modet? Behöver all styrka och kloka ord jag kan få just nu.