Hej,
Jag har läst om många som ångrar sig eller mår väldigt dåligt efter sin abort (och andra som inte gör det såklart) och även om man kan prata med vänner och familj och kanske någon inom vården känner jag att det skulle vara skönt att höras med någon som går igenom samma sak...
Finns det någon eller några här som känner likadant och skulle vilja skriva lite och stötta varandra igenom detta?
Kramar
Jag gick igenom en abort v 14+1 för snart 5 år sedan och ångrade mig så extremt mycket efteråt. Egentligen ville jag ha barn men graviditeten var inte alls planerad och livssituation just då var allt annat än lämplig för att bli förälder och det var helt logiskt rätt beslut, men känslomässigt helt fel. Jag önskade inget annat än att kunna vrida tillbaka tiden och ångra mitt beslut...
Efter detta har jag fött 2 barn som ju aldrig hade kommit till världen om jag behöll graviditeten för 5 år sedan. Men jag känner mig fortfarande så skyldig på något sätt, jag tänker på det varenda dag fortfarande, jag sätter ljus vid årsdagar mm. För mig var det då jag blev mamma och jag tror att jag hade haft lättare att komma till någon acceptans om jag faktiskt hade någon att prata med om detta. Pratade med en kurator, men jag önskar så att de i min omgivning skulle veta, det var trots allt ett litet liv inom mig som jag vill försöka hedra på något sätt
. Men hur gör man ens det när det var jag som valde att avsluta?
Detta var inte så peppande inser jag..
Hej!
Vad fint att du ville skriva och dela med dig. Det behöver inte vara peppande, det är ju så det känns för dig.
Jag tror tyvärr att jag kommer känna likadant om jag får barn (vilket jag verkligen vill) och din historia bekräftar ju tyvärr detta...
Killen i detta har hela tiden sagt att det kommer kännas läkande att få ett barn, att jag då kommer glömma aborten. Men jag känner precis som du - det var då jag blev mamma och jag tänker på det varje dag. Och hur mycket jag än kommer älska ett framtida barn tar det inte bort det jag kände för det förra och de enorma enorma skuldkänslor jag känner... hur kunde jag välja bort det barnet men välkomna ett annat? Har väldigt svårt att förlåta mig själv för detta och det känns som att tankarna och sorgen aldrig kommer försvinna. Även om det hade varit fint med en hoppfull historia från någon annan känns det också bra att någon känner likadant och förstår... Skriv till mig om du vill, kanske kan det hjälpa att skriva av sig med någon annan om detta ❤️
Hej!
Vad fint att du ville skriva och dela med dig. Det behöver inte vara peppande, det är ju så det känns för dig.
Jag tror tyvärr att jag kommer känna likadant om jag får barn (vilket jag verkligen vill) och din historia bekräftar ju tyvärr detta...
Killen i detta har hela tiden sagt att det kommer kännas läkande att få ett barn, att jag då kommer glömma aborten. Men jag känner precis som du - det var då jag blev mamma och jag tänker på det varje dag. Och hur mycket jag än kommer älska ett framtida barn tar det inte bort det jag kände för det förra och de enorma enorma skuldkänslor jag känner... hur kunde jag välja bort det barnet men välkomna ett annat? Har väldigt svårt att förlåta mig själv för detta och det känns som att tankarna och sorgen aldrig kommer försvinna. Även om det hade varit fint med en hoppfull historia från någon annan känns det också bra att någon känner likadant och förstår... Skriv till mig om du vill, kanske kan det hjälpa att skriva av sig med någon annan om detta ❤️