Matpriserna är inte höga – det är vi som är bortskämda

Även om matjättarna tjänar stora vinster betyder det inte att konsumentpriset är helt oberoende av produktionen. Om konsumenterna konsekvent väljer billigare produkter eller extrapris, kan detta pressa producenterna att sänka sina kostnader, vilket ofta påverkar löner, arbetsvillkor eller produktionsmetoder. Vinsterna hos matjättarna kan alltså indirekt ske på bekostnad av producenter och småskaliga leverantörer, även om kvaliteten på en specifik vara inte direkt försämras.

Du har väl både rätt och fel tycker jag. Bönder går på knäna, oskäliga villkor i många länder osv, ja. Men mellan oss konsumenter och dem finns det många led med företag som gör stora vinster? om vi betalar mer kommer det inte de som går på knäna till del utan genererar bara högre vinster till Ica-handlaren, Arla osv. 

Jag försöker handla direkt från bonden i gårdsbutiker, reko-ringar o dyl. Jättedyrt! men då kommer det direkt till den som odlar/ tillverkar i alla fall.

Vi måste prata klarspråk: Svenskarna har vant sig vid att mat är nästan gratis. När priserna nu stiger gnäller vi som om vi levde under svält, men sanningen är att vi fortfarande lägger en mindre andel av vår inkomst på mat än många andra länder i världen.

Det är inte bara inflationen som driver kostnaderna, det är vår fixering vid att alltid vilja ha det billigaste, snabbaste och mest bekväma. Vi kräver färska bär i januari, avokado till frukost och billig kyckling varje dag. Men vi vill inte betala för vad det faktiskt kostar att odla, transportera och producera maten på ett hållbart sätt.

Vi pekar på ICA-handlaren och skriker ?girighet!?, men glömmer att bonden som producerar vår potatis ofta går på knäna ekonomiskt. Vi ser inte lastbilschauffören som jobbar nätter, eller kassörskan som ska ha en lön värd namnet.

Kanske är det dags att sluta jaga extrapris och börja tänka långsiktigt. Att acceptera att rättvis matproduktion kostar. Att vi inte kan äta som miljonärer men betala som snåljåpar.

Vi får den matkultur vi är villiga att betala för, och just nu är vi på väg att pruta sönder den.

Äter sällan köttfärs då den kostar närmare 100 kronor.
Ris har gått upp i pris och det är mycket pasta nu. Enbart potatisen är uppe i 25-30 kronor för 2kg.
Om inte detta är dyrt så vill jag veta vad du jämför med.
Ska jag till tex Willys så är det en resa på 3 mil enkel.

Att lägga hela ansvaret på producenterna bortser från den maktobalans som finns i livsmedelskedjan. Matjättarna har ofta en dominerande marknadsposition, vilket gör det svårt för enskilda producenter ? särskilt mindre gårdar ? att ?vara hårdare i sina förhandlingar? utan att riskera att helt förlora sin plats i butikshyllan. Det är inte ett jämbördigt förhandlingsläge.

Konsumenterna har faktiskt viss påverkan, eftersom vår efterfrågan och våra köpbeteenden styr vilka produkter och leverantörer butikerna prioriterar. Om fler aktivt väljer lokalt producerat eller handlar via direktkanaler som REKO, skickar det en signal till marknaden och kan öka producenternas förhandlingskraft.

Att enbart kräva att matjättarna ?ska betala mer? utan att förändra strukturerna runt hur mat säljs och köps, riskerar att leda till fortsatt låst läge. Förändring kräver tryck både från producenter och konsumenter ? samt politiska åtgärder som stärker konkurrensen och minskar maktkoncentrationen hos de största aktörerna.

Äter sällan köttfärs då den kostar närmare 100 kronor.
Ris har gått upp i pris och det är mycket pasta nu. Enbart potatisen är uppe i 25-30 kronor för 2kg.
Om inte detta är dyrt så vill jag veta vad du jämför med.
Ska jag till tex Willys så är det en resa på 3 mil enkel.