• Anonym (Galen?)

    Han skickar hem mig efter ett litet tjafs men egentligen är det jag som borde vilja åka, är jag galen eller han knäpp?

    Igår jobbade han övertid så jag fixade mat, handlade inför helgen osv samt köpte en ny laddsladd till honom för hans är trasig i sladden men funkar. Han bara klagade över den, blev inte alls tacksam utan han sa att han redan har en, att denna inte passar osv. Jag la ingen större vikt vid det då, utan fortsatte som vanligt men kände väl av att det kanske inte uppskattades. Ingen större grej. 


    Sen kollar vi en serie och jag känner mig trött. Jag frågar om han ska sova eller kolla lite till och han vill kolla lite till. jag sitter kvar en stund jag med. Sen tar avsnittet slut och han säger att nä det är kanske dags att lägga sig. Ja säger jag, sen fortsätter han ändå kolla så jag säger att jag vill gå och lägga mig och frågar honom om jag ska säga godnatt i soffan eller om han kommer. Nej jag kommer nu jag med sa han. Så jag går och lägger mig, men han kommer inte, efter 20 min går jag ut igen och frågar var han tog vägen och att jag tänkte säga godnatt. Då blir han irriterad på mig, och jag blir irriterad på honom att han blir irriterad när det enda jag vill är att krama honom och säga godnatt. Sen slänger jag ur mig att allt jag gör ikväll är fel och inte ens laddsladden blev rätt. Jag höll en bra ton hela tiden. 



    när han kommer ur duschen ställer han sig över sängen med laddsladden i handen och säger flippa inte ut nu, men att använda denna som ett verktyg i bråk det köper inte jag, där går min gräns, att dra upp denna som ytterligare i bråk. Nu kan jag inte använda denna så jag lägger den i din väska. Hab sa det i en ton som ett barn som ska läxas upp. Han lämnade tillbaka den och jag känner att han överreagerade enormt. Jag kan inte vara tyst då, det kändes som en stor kränkning att jag ska straffas för att jag uttryckte att jag blev sårad när han bara klagade på något jag köpt till honom, så ska han sätta åt mig ytterligare genom att läxa upp mig att sådär gör man inte i bråk. När det enda jag gjorde var att slänga ur mig att inte ens laddaren jag köpte till dig blev rätt eller uppskattad. 



    jag blev ledsen och arg och sa att han i högsta grad använder detta som verktyg i bråket och när han säger flippa inte ur nu förstår han att det kommer såra mig, vilket jag tycker är rent elakt att göra sånt. Han hade ju bara kunnat slänga den om det var så känsligt. Jag behövde samla mig så jag sa att jag går ut och sitter en stund i soffan, han somnade och jag kom in i sängen igen en timme senare. 


     


    nu vaknade han och han sa att han vill att jag åker hem. Vi är särbos men varit ihop i 3 år.  Jag tycker det är otroligt att reagera såhär och att sen bara skicka hem mig, vilket jag sa. Det borde vara jag som är arg på honom, förstår inte riktigt vad jag gjort för fel. 


     


    vad tycker ni? är jag helt galen eller är han knäpp?

  • Svar på tråden Han skickar hem mig efter ett litet tjafs men egentligen är det jag som borde vilja åka, är jag galen eller han knäpp?
  • Meddelande borttaget
  • Meddelande borttaget
  • molly50
    Anonym (Galen?) skrev 2025-08-17 09:46:30 följande:

    Ja, framförallt är det hans barn som tar skada tyvärr. vi bor inte ihop och mitt barn träffar honom bara ibland. Men ett sånt här beteende gör man väl mot alla sina nära,  både familj och arbetskamrater? Han är nog inte medveten om det själv. 


    ja jag har insett att vi måste göra slut. Antagligen kommer han hinna före. Men gör han inte det måste jag samla mod. Är skitsvårt detta, men tänker att jag avvaktar o h ser hur han gör. Jag kommer inte ringa honom eftersom han var väldigt upprörd igår och skeptisk till om vi kan gå vidare, så bollen ligger hos honom. 


    Men varför känner du att du måste vänta? Är det lättare om han tar steget och gör slut?
    Du skriver att barnen påverkas av det här och det tycker jag är skäl nog för att lämna. Kanske rentav göra en orosanmälan mot honom.
    Du skriver också att han har anklagat sitt ex för att vara manipulerande osv.
    Då är det ju han som är den gemensamma faktorn för de problem han hamnar i.
    Och han gaslightar dig och får dig att tvivla på dig själv.
    Jag tror också att du behöver gå och prata med en professionell för att få verktyg att hantera dina känslor och hitta tillbaka till dig själv.
    Han skulle säkert också behöva gå i terapi.
    Jag har själv levt i en destruktiv relation och har aldrig ångrat att jag valde att lämna.
    Jag gick hos en samtalsterapeut efteråt och det fungerade för mig.
    Så för din egen skull så vänta inte utan gör slut och gör det nu. Även om det känns svårt.
  • Anonym (Galen?)
    molly50 skrev 2025-08-17 12:49:14 följande:
    Men varför känner du att du måste vänta? Är det lättare om han tar steget och gör slut?
    Du skriver att barnen påverkas av det här och det tycker jag är skäl nog för att lämna. Kanske rentav göra en orosanmälan mot honom.
    Du skriver också att han har anklagat sitt ex för att vara manipulerande osv.
    Då är det ju han som är den gemensamma faktorn för de problem han hamnar i.
    Och han gaslightar dig och får dig att tvivla på dig själv.
    Jag tror också att du behöver gå och prata med en professionell för att få verktyg att hantera dina känslor och hitta tillbaka till dig själv.
    Han skulle säkert också behöva gå i terapi.
    Jag har själv levt i en destruktiv relation och har aldrig ångrat att jag valde att lämna.
    Jag gick hos en samtalsterapeut efteråt och det fungerade för mig.
    Så för din egen skull så vänta inte utan gör slut och gör det nu. Även om det känns svårt.

    Jag känner att det är ett stort steg att ta, måste bearbeta tanken. Sen tror jag att jag slipper fatta detta beslut också. Sen hade det nog känts bättre atr Faktiskt våga ta steget själv och känna den styrkan men jag är inte där ännu.. vi träffas inte nu så ingen brådska att slänga ur sig det heller. 


    jag återupptar nog terapin när detta är över.. bara tanken att behöva komma över någon som jag älskar känns sjukt jobbig. Har gjort det en gång tidigare och det tog flera år innan jag var stark igen 

  • Anonym (lilla m)

    I mina öron låter han som ett as. Jag hade åkt när han bad mig och inte kommit tillbaka.

  • molly50
    Anonym (Galen?) skrev 2025-08-17 13:18:44 följande:

    Jag känner att det är ett stort steg att ta, måste bearbeta tanken. Sen tror jag att jag slipper fatta detta beslut också. Sen hade det nog känts bättre atr Faktiskt våga ta steget själv och känna den styrkan men jag är inte där ännu.. vi träffas inte nu så ingen brådska att slänga ur sig det heller. 


    jag återupptar nog terapin när detta är över.. bara tanken att behöva komma över någon som jag älskar känns sjukt jobbig. Har gjort det en gång tidigare och det tog flera år innan jag var stark igen 


    Men varför känner du så? Är du rädd för att bli ensam?
    I din situation så skulle jag tycka det vore mycket värre att fortsätta leva i ett sådant förhållande än att leva ensam.
    Det är klart att det är fruktansvärt jobbigt att göra slut med någon man älskar. Men det kan också kännas som en frihet när förhållandet inte är sunt,som i ert fall.
    Om du vill återuppta din terapi så tycker jag att du kan göra det redan nu. Det kan kanske hjälpa dig att finna styrkan att göra slut.
    Varken du eller barnen mår bra av det här.
  • Anonym (Annorlunda)
    Anonym (Galen?) skrev 2025-08-17 13:18:44 följande:

    Jag känner att det är ett stort steg att ta, måste bearbeta tanken. Sen tror jag att jag slipper fatta detta beslut också. Sen hade det nog känts bättre atr Faktiskt våga ta steget själv och känna den styrkan men jag är inte där ännu.. vi träffas inte nu så ingen brådska att slänga ur sig det heller. 


    jag återupptar nog terapin när detta är över.. bara tanken att behöva komma över någon som jag älskar känns sjukt jobbig. Har gjort det en gång tidigare och det tog flera år innan jag var stark igen 


    Det är absolut ett stor steg och jag tycker att det är jättebra att du tagit steget att prata om det här. Det blir ju ett sätt att processa det hela också. Och vet du, det kanske inte hade varit dumt med kontakt redan nu, eller om du har någon nära vän som du kan be om den kan hjälpa och stötta dig i detta för att hjälpa dig att du inte ska trilla tillbaka igen. 


    Jag förstår också att det kommer kännas tufft eftersom du älskar honom. Men jag hör på dig att du förstår att du måste lämna även om du känner som du gör. Men du kommer kunna ta dig igenom detta också. Och jag lovar att du kommer bli starkare efter du lämnar, även om det gör ont, men eftersom han trycker ner dig och gör dig så osäker så kommer du växa snabbare än du tror 💪💞

  • Anonym (D)
    Anonym (Galen?) skrev 2025-08-17 13:18:44 följande:

    Jag känner att det är ett stort steg att ta, måste bearbeta tanken. Sen tror jag att jag slipper fatta detta beslut också. Sen hade det nog känts bättre atr Faktiskt våga ta steget själv och känna den styrkan men jag är inte där ännu.. vi träffas inte nu så ingen brådska att slänga ur sig det heller. 


    jag återupptar nog terapin när detta är över.. bara tanken att behöva komma över någon som jag älskar känns sjukt jobbig. Har gjort det en gång tidigare och det tog flera år innan jag var stark igen 


    Ja, det är smärtsamt! Därför är det bra att du söker stöd efteråt.

    När man har varit ihop länge med en person så utvecklar man en anknytning till personen, även om partnen råkar vara jobbig. Det är en bit av dig som du också släpper när du separerar.
    Sedan blir det tomt i vardagen också.

    Så utöver det stöd du kommer att söka framöver, som du nämnde var terapi (eller stödsamtal), så kanske något annat kan locka? En kvällskurs eller någon form av gruppträning? Eller vara volontär någonstans? Så att något nytt och förhoppningsvis positivt kommer in i ditt liv till hösten !🍎 Ni kanske kunde skjuta överlämningstiderna lite, så att du hämtar lite tidigare och lämnar lite senare, för att hinna med en eventuell kurs?

    Det hade ändå varit svårt att fortsätta med honom för han häller ut sitt dåliga humör på andra. Sedan försöker han förvrida synen på dem, så att de ska tro att de var de själva som var besvärliga och startade bråket. 

    Jag förstår att det kan vara svårt att själv ta steget att göra slut. Huvudsaken är ju ändå att det tar slut. Annars kommer ni att ha den här dansen i evighet.

    Han som släpper ut sin ilska och irritation på dig, du som nappar på det och vill reda ut och bli sams. Han som försöker få dig att tro att allt är ditt fel. Sedan faller du tillbaka och försöker lappa ihop alltihop igen. ( Om jag har förstått det hela rätt. )
  • Ljudvilla
    Anonym (Galen?) skrev 2025-08-17 13:18:44 följande:

    Jag känner att det är ett stort steg att ta, måste bearbeta tanken. Sen tror jag att jag slipper fatta detta beslut också. Sen hade det nog känts bättre atr Faktiskt våga ta steget själv och känna den styrkan men jag är inte där ännu.. vi träffas inte nu så ingen brådska att slänga ur sig det heller. 


    jag återupptar nog terapin när detta är över.. bara tanken att behöva komma över någon som jag älskar känns sjukt jobbig. Har gjort det en gång tidigare och det tog flera år innan jag var stark igen 


    Det låter tyvärr på dig som att du kommer att gå tillbaka till honom. Han kommer inte att lämna dig. Han kommer att straffa dig med att hålla sig undan och sen bjuda in dig igen när du är svag, helt på sina villkor. Om du går tillbaka till honom då så kommer han att ha brutit ner dig ännu lite till och du kommer att vara lättare att manipulera. 

    Boka terapi redan nu. Oavsett vad som händer så behöver du stöd. Jag förstår verkligen att du inte vill leva själv, det vill inte jag heller. Problemet är att din desperation och klängighet förmodligen skrämmer bort vettiga män och drar till sig män som i längden kommer att skada dig.

    Du är skyldig både dig själv och dina barn att ta det här på allvar. Du kan tyvärr inte rädda hans barn men du kan rädda dina egna.
  • Goneril

    TS har gjort sig beroende och underordnad den här mannen och suddat ut sig själv. Hon kan inte se nånting positivt med ensamhet, inte alls se möjligheterna som ligger förborgade. Nu har ju TS barn, tänk så mycket trevligt hon kan hitta på tillsammans med dem!                                                                                                                     Att läsa, förkovra sig, att laga god mat, gå på vinkurs, måla akvarell, ja det finns oändligt mycket att ta sig för när man inte alltid måste vara en annan person till lags. Det är precis det TS sysslar med, att vara en annan till lags därför att hon är rädd för ensamheten.                                                                                                                        Det är själva tankesättet som TS måste ändra. Livet är inte pest för att man är ensam; det är inte en man som gör livet värt att leva. Med den attityd som TS har kommer varje ny relation att bli en upprepning av tidigare. En ny man kommer att märka hur undfallande TS är och utnyttja det om han nu inte är en uppstånden Jesusgestalt. TS löper stor risk att bli emotionellt utnyttjad om hon inte inser att hon måste förbättra sin självkänsla och inte låta män sätta sig på henne. Så snart det uppstår "tjafs" är TS betedd att vända in och ut på sig själv med analyser och sedan ta på sig skulden oavsett hur tydligt det är att mannen är den som bär skulden och utövar "gaslighting".

  • Anonym (Planera framåt)

    Hej, nu har jag läst det du skrivit inlägget men också i trådarna.....
    Du behöver lämna honom. Och du behöver ta hjälp o stöd. När man går igenom tuffa saker ska man inte göra det själv. 
    Jag tänkte en tanke....om du är modig och om du tror du skulle fungera. Vad tror du om att ringa hans ex, barnens mamma. 
    Säg att du vill vara ärlig med att ni har problem i relationen och att du har sett vissa beteenden som är respektlösa, manipulativa etc. och fråga med respekt för om du inte vill svara men har du upplevt att det var så och att det var anledningen till att det tog slut. Om hon vilket är väldigt troligt säger att det stämmer och kan ge exempel så kommer du ju inse att det är sån han är som person, det handlar inte om dig som din självkänsla säger utan om honom. Det är han som gör fel och lägger skulden på dig. 
    Så kan du ju säga till mamman att du har kommit barnen nära och gärna håller kontakt trots att ni kommer bryta. Då kan du träffa barnen mammans veckor om hon är mån om barnen, att du är en viktigt person i deras liv, att ni har en anknytning att man inte bara klipper den utan du kan finnas där på ett hörn i alla fall. Om hon är sund så borde hon uppskatta det! 
    Du förtjänar kärlek och respekt! En sund relation!
    Lycka till med att höja din självkänsla och inse vad du förtjänar! Ta hand om dig!! <3
    Det är bra att du vågar erkänna att du styrs av rädslan för att bli ensam. Det är bättre o vara ensam en i en destruktiv relation. Vad är det värsta som kan hända med att bli ensam? Och vad kommer att bli de bästa. Börja tänka framåt o planera för ett liv som singel....

  • Olsdotter
    Anonym (Galen?) skrev 2025-08-15 06:06:35 följande:
    Han skickar hem mig efter ett litet tjafs men egentligen är det jag som borde vilja åka, är jag galen eller han knäpp?

    Igår jobbade han övertid så jag fixade mat, handlade inför helgen osv samt köpte en ny laddsladd till honom för hans är trasig i sladden men funkar. Han bara klagade över den, blev inte alls tacksam utan han sa att han redan har en, att denna inte passar osv. Jag la ingen större vikt vid det då, utan fortsatte som vanligt men kände väl av att det kanske inte uppskattades. Ingen större grej. 


    Sen kollar vi en serie och jag känner mig trött. Jag frågar om han ska sova eller kolla lite till och han vill kolla lite till. jag sitter kvar en stund jag med. Sen tar avsnittet slut och han säger att nä det är kanske dags att lägga sig. Ja säger jag, sen fortsätter han ändå kolla så jag säger att jag vill gå och lägga mig och frågar honom om jag ska säga godnatt i soffan eller om han kommer. Nej jag kommer nu jag med sa han. Så jag går och lägger mig, men han kommer inte, efter 20 min går jag ut igen och frågar var han tog vägen och att jag tänkte säga godnatt. Då blir han irriterad på mig, och jag blir irriterad på honom att han blir irriterad när det enda jag vill är att krama honom och säga godnatt. Sen slänger jag ur mig att allt jag gör ikväll är fel och inte ens laddsladden blev rätt. Jag höll en bra ton hela tiden. 


    när han kommer ur duschen ställer han sig över sängen med laddsladden i handen och säger flippa inte ut nu, men att använda denna som ett verktyg i bråk det köper inte jag, där går min gräns, att dra upp denna som ytterligare i bråk. Nu kan jag inte använda denna så jag lägger den i din väska. Hab sa det i en ton som ett barn som ska läxas upp. Han lämnade tillbaka den och jag känner att han överreagerade enormt. Jag kan inte vara tyst då, det kändes som en stor kränkning att jag ska straffas för att jag uttryckte att jag blev sårad när han bara klagade på något jag köpt till honom, så ska han sätta åt mig ytterligare genom att läxa upp mig att sådär gör man inte i bråk. När det enda jag gjorde var att slänga ur mig att inte ens laddaren jag köpte till dig blev rätt eller uppskattad. 


    jag blev ledsen och arg och sa att han i högsta grad använder detta som verktyg i bråket och när han säger flippa inte ur nu förstår han att det kommer såra mig, vilket jag tycker är rent elakt att göra sånt. Han hade ju bara kunnat slänga den om det var så känsligt. Jag behövde samla mig så jag sa att jag går ut och sitter en stund i soffan, han somnade och jag kom in i sängen igen en timme senare. 


     


    nu vaknade han och han sa att han vill att jag åker hem. Vi är särbos men varit ihop i 3 år.  Jag tycker det är otroligt att reagera såhär och att sen bara skicka hem mig, vilket jag sa. Det borde vara jag som är arg på honom, förstår inte riktigt vad jag gjort för fel. 


     


    vad tycker ni? är jag helt galen eller är han knäpp?


    Efter att ha läst hela tråden:
    Han bad dig att köpa laddsladden för att klaga på den och sedan anklaga dig för att reagera på det.

    Låt det sjunka in ordentligt, och sedan applicerar du detta koncept på varenda konflikt ni haft!
Svar på tråden Han skickar hem mig efter ett litet tjafs men egentligen är det jag som borde vilja åka, är jag galen eller han knäpp?