Livförsäkring

Man kan inte göras helt arvlös i Sverige, även om jag personligen önskar bli det. Så man kan inte bli "borttagen från arv". Med livförsäkring får försäkringstagaren så klart göra vad de vill.

En förälder som gjort sitt barn så illa att barnet inte längre vill ha med föräldern att göra kan nog vara trygg i att barnet skiter högaktningsfullt i hur denne gör med livförsäkringen och övriga delar av arvet.

Man kan inte göras helt arvlös i Sverige, även om jag personligen önskar bli det. Så man kan inte bli "borttagen från arv". Med livförsäkring får försäkringstagaren så klart göra vad de vill.

En förälder som gjort sitt barn så illa att barnet inte längre vill ha med föräldern att göra kan nog vara trygg i att barnet skiter högaktningsfullt i hur denne gör med livförsäkringen och övriga delar av arvet.

Barnet kommer alltså att minnas sin förälder som en som tog sambons sida isf barnets och som inte älskade barnet nog mycket för att låta det ärva livförsäkringen. Ja vill man lämna dessa tankar hos sitt barn så är det ju möjligt. 

Barnet kommer alltså att minnas sin förälder som en som tog sambons sida isf barnets och som inte älskade barnet nog mycket för att låta det ärva livförsäkringen. Ja vill man lämna dessa tankar hos sitt barn så är det ju möjligt. 

Jag kan inte för mitt liv förstå hur man som förälder kan tänka sig att göra så mot sitt barn. Helt oavsett vad barnet har gjort mot föräldern faktiskt. 

Jag måste få fråga hur andra ser på att ett av barnen blir borttagen från arv och inte blir medtagen som förmånstagare i en livförsäkring.

För att göra en historia kort om varför, så beror det på att det "barnet" som nu är vuxen har valt bort den föräldern och vägrar ha kontakt pga att föräldern har en sambo som det vuxna barnet inte går ihop med. Och det sårar föräldern djupt, och känner att varför skulle det vuxna barnet vilja ta del av arv och pengar vid dödsfall om barnet inte vill ta del av föräldern i livet.

Är det helt galet, eller hur skulle ni resonerat?