Ta bort familjemedlems namn som mellannamn

Svårt för dig! Jag förstår verkligen känslan. I slutändan är det ju såklart ditt beslut och din syster ska acceptera ditt val oavsett hur hon känner. Vilket jag tycker att du kan säga till din syster i ditt läge om hon reagerar på ett sätt du inte gillar. tror bara att det är viktigt att fundera varför du får de känslorna du får. Det kan ju göra det lättare att sätta ord på hur du känner och tänker för din syster. Det brukar vara enklare för människor att ta förändringar om de förstår besluten. Gör hon det inte så är det faktiskt hennes ansvar att ta hand om de känslorna.

Men viktigast, grattis till familjelyckan! Ta hand om er och njut! Låt inte det här störa allt det fina som det faktiskt innebär att få ett barn och bli en större familj!

Tack så mycket :)

Jag vet inte ens om det går att förklara på ett bra sätt , det är liksom lite att det känns som att det är så ovanligt att döpa barn efter en så ung släkting (kanske inte är det men utifrån min erfarenhet) så att när man gör det är det ofta efter en person som inte finns kvar längre.. Och jag är lite vidskeplig eller vad man ska säga så det känns inte bra , det gör mig nästan orolig att något ska hända min syster (kanske låter knäppt men man jag fick ju barn ganska nyligen också och då är man lite känsligare). Hon har haft lite hälsoproblem (svimningar/kramper, kanske på grund av ADHD-medicin), inget allvarligt antagligen , bara att det har skrämt upp oss lite. 

Nämnde ju tidigare också att den enda i vår familj som är döpt efter förälders syskon är min bror (min farbrors namn som andranam) och den farbrorn gick bort aldeles för tidigt sen.  Och hade jag och sambon fått son till istället för en dotter hade vi nog döpt honom efter sambons nära vän som gick bort för 3 år sen.

Sen är det också att jag gärna vill ge min farmors namn, hon skulle bli väldigt glad och hon är ju så gammal så skulle liksom vilja ge henne det medan hon fortfarande är här.  

Och så tycker jag bara att det känns lite konstigt för att det helt enkelt är hennes (systerns) namn. Man brukar ju ibland använda andranamn i sociala medier och mailadresser och allt möjligt (jag gör det) och så då blir det kanske jobbigt om de har samma namn. Min farmor är som sagt 95 och kommer troligtvis tyvärr inte finnas kvar när dottern är vuxen så det blir ju inte samma problem, dessutom är det farmors andranamn och inte tilltalsnamn vi vill ge dottern. Och det är alltså systerns tilltalsnamn dottern har nu i andranamn. 

Mina äldre döttrar har redan samma andranamn som både jag , mamma och systern. Ursäkta om det blev lite rörig förklaring , försökte sätta ord på det. 

Ta bort familjemedlems namn som mellannamn

Mitt barn som föddes för ett halvår sen fick en yngre familjemedlems namn som mellannamn efter att hen hade pratat om att hen ville det, egentligen kändes det inte riktigt rätt för mig men det blev så, vågade liksom inte riktigt säga ifrån (är lite konflikträdd) och hade inget annat alternativ då som liksom vägde tillräckligt tungt för att välja bort det. 

Det var mycket med flytt just då också och vi skickade in lappen precis sista minuten. Nu ska barnet döpas snart och jag har tänkt mycket på det, jag skulle vilja ge en äldre släktings namn , en som kanske inte finns kvar så mycket längre, vet att det skulle betyda mycket för släktingen.

Men min sambo går inte med på att barnet ska ha fyra namn, vi har redan ett från hans sida också (vi har alltså tilltalsnamn + ett från min sida och ett från pappas sida). Så isåfall måste vi ta bort den yngre familjemedlemmens namn. Som jag ju egentligen inte riktigt ville ha från början heller.. Men är såklart rädd för att familjemedlemmen blir ledsen. 

Hur hade ni gjort? Hade ni behållit det fast det inte känns helt rätt eller hade ni bytt och riskerat att såra familjemedlemmen? Ska iallafall låta familjemedlemmen vara en av barnets faddrar.

Jag tycker liksom också att det passar bättte att döpa barn efter äldre familjemedlemmar .. men jag vet inte , det kanske bara är jag som tänker så? 

Inget av det där är relevant. Du behöver inte förklara allt det där 30 gånger till. Det spelar ingen som helst roll varför du vill byta namn på din dotter. 

Hej, det verkar som att din syster pressade dig att välja hennes namn. Märkte säkert att du var stressad och osäker kring namn? Att hon till och med gick till din sambo också för att övertyga honom om namnet det låter manipulativt. Att hon utnyttjar att du är konflikt rädd. Oavsett du behöver träna på att säga nej och sätta gränser, det blir lättare ju mera man övar. 
Hon får bli hur besviken hon vill, hon skulle inte ha fått igenom förslaget från första början. Och det vet hon nog innerst inne. 
Hon får hur som helst hantera sin egen besvikelse, för det är du och sambon som väljer och man har rätt att ändra sig. Du ska inte behöva gå och ångra dig och må dåligt och inte våga göra något.
Du ska inte känna att du behöver förklara dig eller ursäkta dig att du ändrar namnet.
Du behöver träna på att ta konflikter, låta personen bli arg, besviken, tjatig etc. när den inte får som den vill. Deras ansvar att hantera.
För att vara empatiskt kan du säga att du förstår om hon blir besviken, men att ni valde farmors och varför. Säg att du och sambon gärna vill att hon är fadder och att du tycker att det borde betyda mera för henne än att dottern får hennes namn. 

Apropå att ge barn namn efter döda eller levande släktingar. Förr så gav man aldrig barnen namn efter levande släktingar, bara efter döda. Iofs hade ju många samma namn. Men jag minns att jag läst i Kristin Lavransdotter (som utspelar sig under medeltiden) att hon gjorde något chockerande som gav sitt sistfödda barn samma namn som hans far. Då hade de separerat och det sågs som att hon såg honom som död.

Inte för att det behöver betyda något idag. Men har man en känsla av att man inte vill ge sitt barn samma namn som en levande släkting för att det känns olycksbådande, så ska man följa den känslan. Namn har mycket med känslor att göra.

Jag håller annars inte alls med alla de som säger "strunta i din syster, vad hon tycker betyder ingenting". Det är väl inget fel i att göra sin syster glad? Men det är mannen hon lever med, och han vill inte att barnet ska få sex namn totalt.

Men att göra systern glad på bekostnad av vad både mamman och pappan själva tycker att barnet ska heta är väl lite magstarkt. Systern är väl den sista de borde ta med i beräkningen när det gäller det egna barnets namn. Systern kan bestämma sina egna barns namn. 

Apropå att ge barn namn efter döda eller levande släktingar. Förr så gav man aldrig barnen namn efter levande släktingar, bara efter döda. Iofs hade ju många samma namn. Men jag minns att jag läst i Kristin Lavransdotter (som utspelar sig under medeltiden) att hon gjorde något chockerande som gav sitt sistfödda barn samma namn som hans far. Då hade de separerat och det sågs som att hon såg honom som död.

Inte för att det behöver betyda något idag. Men har man en känsla av att man inte vill ge sitt barn samma namn som en levande släkting för att det känns olycksbådande, så ska man följa den känslan. Namn har mycket med känslor att göra.

Jag håller annars inte alls med alla de som säger "strunta i din syster, vad hon tycker betyder ingenting". Det är väl inget fel i att göra sin syster glad? Men det är mannen hon lever med, och han vill inte att barnet ska få sex namn totalt.

Exakt så. 

Jag tycker att barnets pappas åsikt borde väga tyngre än TS systers åsikt/eventuella besvikelse. Varför ska ganska "gå med på" fyra namn för att TS ska slippa göra sin syster besviken, undrar jag. 

Ingen har skrivit att hon ska strunta i systerns känslor (jo en använda ordet strunta men hen menade nog inte bokstavligt). Självklart ska TS på ett respektfullt sätt förklara att hon valt att byta namn på barnet om systern frågar. 

Tack för svar!
Nej det är sant , min sambo är ju pappa (och vårdnadshavare) så han har ju precis lika stor rätt som jag att vara med och bestämma namn. 

Och ja det stämmer ju kanske att fyra förnamn blir lite för mycket när man har två efternamn också. 
Ja jag ska försöka komma på ett bra sätt att säga det.