• Anonym (Towho)

    Pappor, skulle ni skriva såhär till er tonårsdotter?

    Hur många av er pappor skulle skriva detta till er tonårsdotter?
    Jag tycker inte alls det känns som något man skickar till sin tonårsdotter, men vad säger ni som faktiskt är det?

    ?Godmorgon söta, längtar till sen 😘?

  • Svar på tråden Pappor, skulle ni skriva såhär till er tonårsdotter?
  • Anonym (Towho)
    Agdaa skrev 2025-08-24 15:44:09 följande:

    Inte ok, låter som han tog fel på dottern o partnern när han skickade smset Förvånad


    Nädå, det var bara en lögn. 
    Han skulle skicka till ?älskarinnan? men skickade till flickvännen. 

  • Anonym (Bolibompa)
    Anonym (Towho) skrev 2025-08-24 15:41:31 följande:
    För de som är nyfikna och vill veta hur det gått. 
    Vi träffades som sagt äntligen igår, så att jag kunde ta upp det med honom. Han trodde nog allt allt var guld och gröna skogar eftersom jag inte velat nämna något innan vi kunde ses. Jag kände oxå att jag ville göra det på ett juste sätt, och inte inte göra det anklagande och bara döma ut direkt, utan ville göra det mer och närande om anklagande. ?Efter att ha avverkar de vanliga trevligheterna när vi sågs så sa jag att jag funderat över något. 
    Att jag försökt få och bara släppa det, men att det där felskickat smset förra veckan ligger och gnager i mitt bakhuvud. 
    Sa även att han kanske får vara lite överseende
    eftersom jag varit ut efter av att mitt ex bedrog mig. 
    Han sa att jo det förstår jag, men jag såg att han började bli lite nervös. 
    Jag förklarade att jag inte alls tyckte att det lät som något som skulle till hans dotter, och han hade ju inte heller sagt något om att han pratat med dottern och planerat något, vilket han brukar göra, så jag kände att jag inte litade på honom i detta, och frågade hur hans tänkte om det. 
    Först blev han väldigt defensiv. Enligt mig en överdrivet stor reaktion. 
    Va fan håller du på att anklaga mig för, och kul att veta att du inte litar på mig osv. Puffade liksom upp sig och började gorma och ha sig. (Lite typ att attack är bästa försvar?)
    Sa till honom att det var onödigt att börja gapa och skrika, att vi kanske är vuxna nog båda två att faktiskt prata med varandra istället. Det höll han med om, så dämpade sig och sa att det inte kändes särskilt kul att bli anklagad för något man inte gjort. 
    Jag sa då att om jag har fel här så ber jag så hemskt mycket om ursäkt, och att det onekligen är ganska lätt för honom att visa att jag hade fel. 
    Att jag naturligtvis vill kunna lita på honom. 
    (Och ja, jag sa att jag inte skulle be honom visa telefonen, men med hans reaktion så tänkte jag att det nog behövdes)
    Sa till honom att det ju var jättelätt för honom att visa så att jag hade fel. Är ju bara att du visar det du pratade med din dotter om. 
    Då gick han igång igen och blev otroligt defensiv igen och började ifrågasätta om jag på fullt allvar tyckte att han skulle behöva det, och varför skulle han behöva det osv. 
    Jag sa då att såklart behöver du inte göra det. Det är ditt val. Men utifrån var jag befinner mig i mina tankar, och eftersom han reagerade så mycket som han gjorde, så är det något jag behövt. Annars kunde vi gå skilja vägar direkt. 
    Då lugnade han sig lite igen och ta att det var det sista han ville. Han började berätta hur mycket han älskade mig och hur jag var hans liv osv
    Sa att det betyder jättemycket och att jag kände detsamma, och att jag inte ville något hellre än att ha fel. Men att jag måste få bort den här oron för att vi ska kunna fortsätta. 
    Då blev han skitledsen och bröt ihop fullständigt. Erkände att det var till någon annan. Att han ibland började prata med tjejer för han tyckte om bekräftelsen det ger. Att de skrivit ett tag och att detta skulle bli första gången de skulle prata i videosamtal för enligt honom var detta någon som bor långt bort, så det han menade att han såg fram emot var att de planerat ett videosamtal där de då skulle ha typ vin och ostbricka på distans?
    Han grät och grät, och jag försökte att inte vara allt för hård just då, utan försöka få det lite nerlugnat eller så. 
    Men slutligen så sa jag ändå det att jag kan inte uträtta mig för det en gång till med en partner som ljuger och bedrar. Har redan haft det, och det krossade mig fullständigt när jag fick reda på allt. 
    Han försökte rätt länge övertala mig att ge honom en andra chans och så, men samtidigt var han ändå rätt förstående att jag valde som jag gjorde. 
    Så ja, mina misstankar var rätt. Jag vet fortfarande inte om det var hela sanningen jag fick veta eller inte, men ärligt så bryr jag mig inte så mycket längre. Han kan ju fortsätta roa sig med tjejer om han vill det. Jag kommer dock inte vara en av dem. 
    Så nyblivnen singel här. En smula krossat hjärta, men kommer överleva även detta. 
    Tack för hjälpen allihopa 
    Well played, ts. Synd att han var av det horigare slaget, men snyggt skött från din sida. Hoppas ditt hjärta läker snart❤️
  • Anonym (Kanske)

    TS - Beklagar att du var tvungen att vara den vuxna när hans känslor löper amok som en pubertal tonårings. Han verkar även hålla sig till ett bekräftelsebehov som är mer i nivå med en tonåring. Det bekräftelsebehovet kommer inte bara magiskt försvinna, så helt rätt att strunta i honom.

    Bra att du slipper honom och det var helt rätt att konfrontera honom med detta. Dom flesta människor faller till föga när man är så rak som du var.

    Önskar dig lycka till framöver, med eller utan partner.

  • Anonym (.)
    Anonym (Towho) skrev 2025-08-24 15:41:31 följande:
    För de som är nyfikna och vill veta hur det gått. 
    Vi träffades som sagt äntligen igår, så att jag kunde ta upp det med honom. Han trodde nog allt allt var guld och gröna skogar eftersom jag inte velat nämna något innan vi kunde ses. Jag kände oxå att jag ville göra det på ett juste sätt, och inte inte göra det anklagande och bara döma ut direkt, utan ville göra det mer och närande om anklagande. ?Efter att ha avverkar de vanliga trevligheterna när vi sågs så sa jag att jag funderat över något. 
    Att jag försökt få och bara släppa det, men att det där felskickat smset förra veckan ligger och gnager i mitt bakhuvud. 
    Sa även att han kanske får vara lite överseende
    eftersom jag varit ut efter av att mitt ex bedrog mig. 
    Han sa att jo det förstår jag, men jag såg att han började bli lite nervös. 
    Jag förklarade att jag inte alls tyckte att det lät som något som skulle till hans dotter, och han hade ju inte heller sagt något om att han pratat med dottern och planerat något, vilket han brukar göra, så jag kände att jag inte litade på honom i detta, och frågade hur hans tänkte om det. 
    Först blev han väldigt defensiv. Enligt mig en överdrivet stor reaktion. 
    Va fan håller du på att anklaga mig för, och kul att veta att du inte litar på mig osv. Puffade liksom upp sig och började gorma och ha sig. (Lite typ att attack är bästa försvar?)
    Sa till honom att det var onödigt att börja gapa och skrika, att vi kanske är vuxna nog båda två att faktiskt prata med varandra istället. Det höll han med om, så dämpade sig och sa att det inte kändes särskilt kul att bli anklagad för något man inte gjort. 
    Jag sa då att om jag har fel här så ber jag så hemskt mycket om ursäkt, och att det onekligen är ganska lätt för honom att visa att jag hade fel. 
    Att jag naturligtvis vill kunna lita på honom. 
    (Och ja, jag sa att jag inte skulle be honom visa telefonen, men med hans reaktion så tänkte jag att det nog behövdes)
    Sa till honom att det ju var jättelätt för honom att visa så att jag hade fel. Är ju bara att du visar det du pratade med din dotter om. 
    Då gick han igång igen och blev otroligt defensiv igen och började ifrågasätta om jag på fullt allvar tyckte att han skulle behöva det, och varför skulle han behöva det osv. 
    Jag sa då att såklart behöver du inte göra det. Det är ditt val. Men utifrån var jag befinner mig i mina tankar, och eftersom han reagerade så mycket som han gjorde, så är det något jag behövt. Annars kunde vi gå skilja vägar direkt. 
    Då lugnade han sig lite igen och ta att det var det sista han ville. Han började berätta hur mycket han älskade mig och hur jag var hans liv osv
    Sa att det betyder jättemycket och att jag kände detsamma, och att jag inte ville något hellre än att ha fel. Men att jag måste få bort den här oron för att vi ska kunna fortsätta. 
    Då blev han skitledsen och bröt ihop fullständigt. Erkände att det var till någon annan. Att han ibland började prata med tjejer för han tyckte om bekräftelsen det ger. Att de skrivit ett tag och att detta skulle bli första gången de skulle prata i videosamtal för enligt honom var detta någon som bor långt bort, så det han menade att han såg fram emot var att de planerat ett videosamtal där de då skulle ha typ vin och ostbricka på distans?
    Han grät och grät, och jag försökte att inte vara allt för hård just då, utan försöka få det lite nerlugnat eller så. 
    Men slutligen så sa jag ändå det att jag kan inte uträtta mig för det en gång till med en partner som ljuger och bedrar. Har redan haft det, och det krossade mig fullständigt när jag fick reda på allt. 
    Han försökte rätt länge övertala mig att ge honom en andra chans och så, men samtidigt var han ändå rätt förstående att jag valde som jag gjorde. 
    Så ja, mina misstankar var rätt. Jag vet fortfarande inte om det var hela sanningen jag fick veta eller inte, men ärligt så bryr jag mig inte så mycket längre. Han kan ju fortsätta roa sig med tjejer om han vill det. Jag kommer dock inte vara en av dem. 
    Så nyblivnen singel här. En smula krossat hjärta, men kommer överleva även detta. 
    Tack för hjälpen allihopa 
    Tack för uppdateringen, ja jag är en av de nyfikna! Åkte han hem direkt? Hade ni planerat helgen? Bodde han långt bort?
  • Anonym (Betty)
    Anonym (Towho) skrev 2025-08-24 15:41:31 följande:
    För de som är nyfikna och vill veta hur det gått. 
    Vi träffades som sagt äntligen igår, så att jag kunde ta upp det med honom. Han trodde nog allt allt var guld och gröna skogar eftersom jag inte velat nämna något innan vi kunde ses. Jag kände oxå att jag ville göra det på ett juste sätt, och inte inte göra det anklagande och bara döma ut direkt, utan ville göra det mer och närande om anklagande. ?Efter att ha avverkar de vanliga trevligheterna när vi sågs så sa jag att jag funderat över något. 
    Att jag försökt få och bara släppa det, men att det där felskickat smset förra veckan ligger och gnager i mitt bakhuvud. 
    Sa även att han kanske får vara lite överseende
    eftersom jag varit ut efter av att mitt ex bedrog mig. 
    Han sa att jo det förstår jag, men jag såg att han började bli lite nervös. 
    Jag förklarade att jag inte alls tyckte att det lät som något som skulle till hans dotter, och han hade ju inte heller sagt något om att han pratat med dottern och planerat något, vilket han brukar göra, så jag kände att jag inte litade på honom i detta, och frågade hur hans tänkte om det. 
    Först blev han väldigt defensiv. Enligt mig en överdrivet stor reaktion. 
    Va fan håller du på att anklaga mig för, och kul att veta att du inte litar på mig osv. Puffade liksom upp sig och började gorma och ha sig. (Lite typ att attack är bästa försvar?)
    Sa till honom att det var onödigt att börja gapa och skrika, att vi kanske är vuxna nog båda två att faktiskt prata med varandra istället. Det höll han med om, så dämpade sig och sa att det inte kändes särskilt kul att bli anklagad för något man inte gjort. 
    Jag sa då att om jag har fel här så ber jag så hemskt mycket om ursäkt, och att det onekligen är ganska lätt för honom att visa att jag hade fel. 
    Att jag naturligtvis vill kunna lita på honom. 
    (Och ja, jag sa att jag inte skulle be honom visa telefonen, men med hans reaktion så tänkte jag att det nog behövdes)
    Sa till honom att det ju var jättelätt för honom att visa så att jag hade fel. Är ju bara att du visar det du pratade med din dotter om. 
    Då gick han igång igen och blev otroligt defensiv igen och började ifrågasätta om jag på fullt allvar tyckte att han skulle behöva det, och varför skulle han behöva det osv. 
    Jag sa då att såklart behöver du inte göra det. Det är ditt val. Men utifrån var jag befinner mig i mina tankar, och eftersom han reagerade så mycket som han gjorde, så är det något jag behövt. Annars kunde vi gå skilja vägar direkt. 
    Då lugnade han sig lite igen och ta att det var det sista han ville. Han började berätta hur mycket han älskade mig och hur jag var hans liv osv
    Sa att det betyder jättemycket och att jag kände detsamma, och att jag inte ville något hellre än att ha fel. Men att jag måste få bort den här oron för att vi ska kunna fortsätta. 
    Då blev han skitledsen och bröt ihop fullständigt. Erkände att det var till någon annan. Att han ibland började prata med tjejer för han tyckte om bekräftelsen det ger. Att de skrivit ett tag och att detta skulle bli första gången de skulle prata i videosamtal för enligt honom var detta någon som bor långt bort, så det han menade att han såg fram emot var att de planerat ett videosamtal där de då skulle ha typ vin och ostbricka på distans?
    Han grät och grät, och jag försökte att inte vara allt för hård just då, utan försöka få det lite nerlugnat eller så. 
    Men slutligen så sa jag ändå det att jag kan inte uträtta mig för det en gång till med en partner som ljuger och bedrar. Har redan haft det, och det krossade mig fullständigt när jag fick reda på allt. 
    Han försökte rätt länge övertala mig att ge honom en andra chans och så, men samtidigt var han ändå rätt förstående att jag valde som jag gjorde. 
    Så ja, mina misstankar var rätt. Jag vet fortfarande inte om det var hela sanningen jag fick veta eller inte, men ärligt så bryr jag mig inte så mycket längre. Han kan ju fortsätta roa sig med tjejer om han vill det. Jag kommer dock inte vara en av dem. 
    Så nyblivnen singel här. En smula krossat hjärta, men kommer överleva även detta. 
    Tack för hjälpen allihopa 
    Blir irriterad bara av att läsa detta.

    Jag förstår att livet inte alltid är svart eller vitt och att folk gör snedsteg och är otrogna är ändå vanligt. 

    Men vad är det med otrogna som ska börja anklaga en för saker när man frågar/konfronterar dem? Att de ska köra med det där "va liter du inte på mig" "anklagar du mig?!" och så vidare. Blir ju bara pinsamt när det kommer fram att han varot otrogen och du hade rätt. 

    För mig blir det på nåt sätt värre än otroheten att man kör den stilen med att bli arg och brusa upp och låtsas vara så otroligt sårad över att inte vara litad på. När man ju intr alls förtjänade att vara litad på. 
  • Anonym (.)
    Anonym (Betty) skrev 2025-08-24 19:30:49 följande:
    Blir irriterad bara av att läsa detta.

    Jag förstår att livet inte alltid är svart eller vitt och att folk gör snedsteg och är otrogna är ändå vanligt. 

    Men vad är det med otrogna som ska börja anklaga en för saker när man frågar/konfronterar dem? Att de ska köra med det där "va liter du inte på mig" "anklagar du mig?!" och så vidare. Blir ju bara pinsamt när det kommer fram att han varot otrogen och du hade rätt. 

    För mig blir det på nåt sätt värre än otroheten att man kör den stilen med att bli arg och brusa upp och låtsas vara så otroligt sårad över att inte vara litad på. När man ju intr alls förtjänade att vara litad på. 
    Det var kanske en strategi för att försöka få TS att tvivla på sig själv och/eller få dåligt samvete och backa så att han kunde komma undan.
  • Anonym (Towho)
    Anonym (Bolibompa) skrev 2025-08-24 16:35:45 följande:
    Well played, ts. Synd att han var av det horigare slaget, men snyggt skött från din sida. Hoppas ditt hjärta läker snart❤️
    Tack, och japp, det suger. Undrar vad det är som gör att det ständigt är den typen jag får. Undrar vad det är som jag missar under dejtingprocessen?
    Men visst, mitt hjärna kommer läka, men just nu gör det jävligt ont?.
    Anonym (Kanske) skrev 2025-08-24 16:56:09 följande:

    TS - Beklagar att du var tvungen att vara den vuxna när hans känslor löper amok som en pubertal tonårings. Han verkar även hålla sig till ett bekräftelsebehov som är mer i nivå med en tonåring. Det bekräftelsebehovet kommer inte bara magiskt försvinna, så helt rätt att strunta i honom.

    Bra att du slipper honom och det var helt rätt att konfrontera honom med detta. Dom flesta människor faller till föga när man är så rak som du var.

    Önskar dig lycka till framöver, med eller utan partner.


    Tack, ja det är väl märkligt när det blir så. Det är han som ljugit och bedragit, men det är jag som ska trösta honom för att han är knäckt för att han krossat mitt hjärta. Var precis samma med mitt ex innan dess, någon jag delade 5 år med levde med, men det var jag som tröstade honom efter att det kom fram att han varit otrogen mot mig. 


    Och nej, sånt försvinner inte bara magiskt, utan där måste personen vara villig att göra det jobb som krävs för att klara sig utan det. 


    Han sa oxå att det handlade inte om att jag inte gav honom bekräftelse, utan mer att eftersom han visste att han hade mig och att jag älskade honom, så var det inte samma. Att det var inte att jag inte räckte till utan att han behövde det här från nya och det här flirtandet. 🤯


    Blir så jävla trött helt ärligt. 


    Anonym (.) skrev 2025-08-24 18:20:01 följande:
    Tack för uppdateringen, ja jag är en av de nyfikna! Åkte han hem direkt? Hade ni planerat helgen? Bodde han långt bort?

    Nä, inga jätteplaner eftersom jag visste att detta var på gång, så skulle bara varit en mysig hemmakväll med middag och film och så. 


    Har bor typ en halvtimme bort så ingen jättefara. 


    Och blev ju att vi pratade ett par timmar, typ tills han hade slutat bryta ihop var femte minut. 


    Han sa också flera gånger att han visste att jag förtjänade bättre. Att jag är den finaste han någonsin varit med och att han hatade sig själv för att han gjort såhär mot mig. 


    Det svåra är att allt det fina var ju jättefint, och det första tecknet var verkligen det smset, så det gick snabbt från att jag trodde vi skulle spendera framtiden tillsammans till detta. Men jag vet också att om jag förlåtit och gett honom en andra chans så hade han gjort det igen. Just a matter of time?


    Så ja, jag vet att jag fattade rätt beslut, men det gör fortfarande ont som fan. 


    Anonym (Betty) skrev 2025-08-24 19:30:49 följande:
    Blir irriterad bara av att läsa detta.

    Jag förstår att livet inte alltid är svart eller vitt och att folk gör snedsteg och är otrogna är ändå vanligt. 

    Men vad är det med otrogna som ska börja anklaga en för saker när man frågar/konfronterar dem? Att de ska köra med det där "va liter du inte på mig" "anklagar du mig?!" och så vidare. Blir ju bara pinsamt när det kommer fram att han varot otrogen och du hade rätt. 

    För mig blir det på nåt sätt värre än otroheten att man kör den stilen med att bli arg och brusa upp och låtsas vara så otroligt sårad över att inte vara litad på. När man ju intr alls förtjänade att vara litad på. 

    Ellerhur!!! Gaslightning delux. Inte första gången jag stöter på det. Och ja, jag håller faktiskt med i att det nästan är värre. Att få en att tro att det man känner inte är äkta. Att man är paranoid och att ge en skuldkänslor för att man är taskig nog att ens tro att de skulle göra så mot mig. 


    Och så var det EXAKT det jag trodde som hänt. 


    Det är ett sånt vansinnigt svek att tycka att det är bättre att få mig att tro att jag är tokig istället för att erkänna att han fuckat upp det helt 😤


    Anonym (.) skrev 2025-08-24 19:36:05 följande:
    Det var kanske en strategi för att försöka få TS att tvivla på sig själv och/eller få dåligt samvete och backa så att han kunde komma undan.
    Jo, exakt så var det ju. Och det erkände han ju sen också. Bad om ursäkt för hur han höll på, men han var så vansinnigt desperat att få mig att släppa det, för han visste vad som skulle hända om jag fick veta. Hade varit tydlig med det redan från början att jag blivit bränd one to many times av otrohet så ens en hint av det, så är det slut. Och så blev det ju onekligen så 🥺
    HSL7510 skrev 2025-08-24 19:53:27 följande:

    Bara det att du frågar, säger svaret. NEJ så skriver man inte. 


    Nä det var ju så jag kände oxå, men eftersom jag inte har haft min far i mitt liv sen jag var 10, och själv inte har några barn, så ville jag bara stämma av, för kanske var det mina tidigare erfarenheter som gjorde mig överkänslig. Men så var det ju uppenbarligen inte? 
    Nu har jag bara ännu en erfarenhet som får mig att ha väldigt stora tillitsproblem gentemot män. 
    Och har ändå alltid försökt vara så vansinnigt noggrann att inte min nya partner ska behöva få betala priset för var mina ex gjort. Synd att det inte hjälpte bara 😕

    Stort tack till alla som svarat. Det har hjälpt mig jättemycket och gjort att jag känt mig mindre ensam i allt det här. 🙏💞
  • Anonym (Meeting)

    Vilket rövhål, beklagar ts.

  • Ascendere

    Skönt att slippa den syltryggen! 
    Vet inte vad som gör mig mest upprörd faktiskt, att han är otrogen eller att han bryter ihop och gråter som en liten skolflicka när han ertappas. 
    Så oerhört patetiskt.


    Grattis till dig TS, nu kan du träffa en vettig person istället. Ibland behövs det tyvärr att man inte alltid tror alla om gott hela tiden...

  • Anonym (Towho)
    Anonym (Betty) skrev 2025-09-20 17:26:30 följande:

    Hur mår du ts?


    Hej och tackar som frågar. Jo jag mår faktiskt bra. Precis i början var det lite tufft, och tog ett tag innan jag inte kände den här tomheten som lämnade eftersom vi alltid antingen sågs, pratade eller träffades, så blev väldigt tomt, men nu är jag sen rätt länge tillbaka till att vara tillfreds och ha det bra ?i min ensamhet? 😊


    Ascendere skrev 2025-09-22 11:02:10 följande:

    Skönt att slippa den syltryggen! 
    Vet inte vad som gör mig mest upprörd faktiskt, att han är otrogen eller att han bryter ihop och gråter som en liten skolflicka när han ertappas. 
    Så oerhört patetiskt.


    Grattis till dig TS, nu kan du träffa en vettig person istället. Ibland behövs det tyvärr att man inte alltid tror alla om gott hela tiden...


    Tack och ja, det är skönt. Kommer nog dröja lite innan jag känner mig redo att ge mig på dating igen, men en vacker dag. Och ja, jag hoppas verkligen att det inte blir fler nitlotter nu 😅

Svar på tråden Pappor, skulle ni skriva såhär till er tonårsdotter?