Hur tänker ni män?

Män är ju inte en enhetlig grupp. Inte kvinnor heller. Därför går det tyvärr inte göra en manual. Man måste tyvärr pejla läget och förstå sig på varandra. Vara öppen för att folk gör olika i olika situationer.
Jobbigt va! 

Jag tycker att man ska vara lyhörd för vad man själv vill och tänker och ibland våga kommunicera det. Saken är att för en person kanske det passar utmärkt att du är på, medan en annan inte alls är bekväm i det. Vad gillar du? Utgå från dig själv, för om du anpassar dig själv för mycket kommer det bli svårt efter ett tag när eventuell förälskelse lägger sig.

Precis så, och det är ju när man vågar lämna sin lilla skyddade verkstad (tillspetsat med flit) som man också lär sig bli bättre på just det.

Om någon är på kan jag både tycka är trevligt och ibland jobbigt. 

Har träffat män som varit väldigt på som sedan bara blivit ointresserad med tiden men inte vågar säga något. 

Jag känner mig aning bränd därför nu svårare och våga visa sig själv

Det finns ingen regel att följa, man gör som man vill och känner för. Din TS känns väldigt ängslig, visar en rädsla att göra fel.

Citerar mig själv eftersom det inte verkar finnas möjlighet att redigera eller lägga till. 

Rädsla är avtändande, män rädda att göra fel uppfattas ofta som farliga, nervösa, saknar behärskning å storkukslugn. Rädda kvinnor blir oftast avtändande, bitchiga osv..

Svårt det där. Beror helt på vem och hur personen är. Alla är så olika. Finns ingen standard mall. Man får gå på känsla och är det meningen att det ska bli något så blir det. 

Vad är problemet att inom ett par dar höra av sig och säga något i stil med. Det var kul att ses. Vad säger du om en öl eftet jobb på torsdag? 

För mig kan det variera hur snabbt jag hör av mig.  Ibland är det massa jobb och annat som tar all fokus.  Någon gång direkt. Ibland måste någon annan tjej hanteras först. Ibland måste jag landa lite i vad jag vill.

Eller så kan man vara ärlig med att man bara söker sex, istället för att vara en skithög.

Men detta är ju evighetsfrågan som både män och kvinnor brottas med när man träffar någon ny...

Är jag för "på"?
Är jag för "av"?

Hur mycket "på" är för mycket "på"?
Hur mycket "avslappnad" och "chill" är för mycket... och det verkar ointressant...

Ska jag höra av mig?
Eller ska jag vänta på att han/hon hör av sig (först)?

Likaså är vi väl alla olika. Somliga är snabbare att slänga sig på telefonen och dra iväg ett sms, andra kanske har längre startsträcka eller har andra saker som tar tid i anspråk...

Utgå från dig själv istället. Var det en trevlig dejt, vill du ses igen. Hör av dig och berätta.

Få människor är tankeläsare...

Jag tyckte träffen var väldigt mysig. 
Inte planerat riktigt att träffa någon nu/ny.

Men jag är intresserad känns det som och det är någon jag kände för längesedan. Därför kändes det enkelt att ses, som vänner.  

Hade tänkt bara träffa som vän men sen blev det annat för att båda ville. 

Men nu blir jag såklart osäker vad den andra har för något i baktanken.
Men visst kan jag fråga. 
Men kan inte ses denna vecka pga att jag har mina barn. 
Så tänker se om han vill ses nästa vecka och då kan man kanske vara lite mer öppen och fråga.

Känner mig annars lite blåst på killar och orkar inte med killar som inte är ärliga just nu...

Vad menar du med TS?

Trådstart.

Så är det tycker jag.