Blir galen på min son 😩

Jag håller med om att det är allt för många föräldrar som inte vet vad disciplin är och inte vet hur man uppfostrar barn, inte vet hur man sätter gränser eller ger konsekvenser på handlingar. De låter barnen vara respektlösa och köra över de fullständigt, barnen växer därefter upp och blir olidliga samt problematiska människor. 

Mannens syster har ett barn på 3,5 år som hon har börjat kalla för ?viljestarkt?. Det handlar bland annat om att hon kan börja gallskrika och gråta på restauranger så mycket, för att de inte kan ge henne det hon vill ha (för att de inte kan erbjuda något sådant), så de till slut måste lämna. Är allmänt olidlig och skriker och har sig om någon säger nej om något. Slänger med grejer och slåss. Sanningen är att jag sedan start sett att de inte satt gränser, sagt till henne eller gett konsekvenser när hon gjort saker dåligt (exempelvis slagit på någon, tagit leksaker från min då bebis och kastat iväg, osv) och låtit henne få som hon vill med allt. Sedan är de förvånade över att hon ställer till scener och inte kan ta ett nej ibland? Att de inte vet hur de ska hantera henne ibland? Nej men jag tycker faktiskt synd om barnet som inte får lära sig hur man är en fungerande människa av sina föräldrar, hon kommer få det tufft i livet. Samtidigt som jag kommer undvika deras barn så mycket som möjligt för vill inte att min dotter ska utsättas för henne. 

Så mitt svar till TS är att jobba på att bli bestämd och få mer pondus. Låt inte honom säga sådana ord och ge verkliga och jobbiga konsekvenser om han motsätter sig. Och det låter som att ni behöver ta till med riktigt grova konsekvenser i detta läget. Det kommer såklart bli ett helvete för er då ni har låtit det gå så långt men det är bättre sent än aldrig. All lycka till er! Och andra som läser detta borde ta till er det och inte låta detta hända med era barn. Uppfostran och disciplin startar redan i småbarnsåldern, annars blir det tuffare sen. 

Straff. Ja det är kanske emot all vetenskap och etikett idag men det är vad jag kör på och det funkar. 

Jag vägrar helt enkelt ha ett barn som pratar så. Det funkar för oss. Sen pratar vi om det övergripande vid lugna stunder. Syftet osv osv.

 Vad får han för konsekvenser varje gång han talar så respektlöst mot er föräldrar?
Hoppas verkligen inte att ni följer rådet om att nonchalera. 

Jag blir mörkrädd av alla dessa kommentarer om straff hit och straff dit. Det är inte så man ska uppfostra barn på rätt sätt. Man ska aldrig bli arg på barn, för de håller på att lära sig.

TS. Du har fått genuint bra råd som inte handlar om bestraffningar. Jag vet dock inte om någon har nämnt det, men Trygghetscirkeln är något jag rekommenderar. Prata med BUP om de vet huruvida det finns någon sådan i er stad. Annars är det bara att googla. Det är rätt omfattande, men är så grymt bra på att säga hur man ska hantera alla känslor, men även hur man ska bemöta sina egna känslor. 

Trygghetscirkeln pratar om att man måste hitta balans i sitt föräldraskap, att man ska vara närvarande, gå ner till barnets nivå och vara med i känslorna. Trygghetscirkeln handlar också om att man ska vara en trygg plats att komma till, vilket inte innefattar att man ger en massa bestraffningar och absolut aldrig tvingar barn att vara ensamma i sina känslor genom att tvinga in dem på sina rum.

Ärligt talat borde Trygghetscirkeln vara en obligatorisk grej för alla blivande föräldrar att gå på, för det är så otroligt bra och riktigt matnyttig information om hur man ska hantera barn i alla situationer och hur man skapar trygga barn. 

Flip the script!

om ni tror att han säger så för att han vill ha uppmärksamhet, vilket låter rimligt, testa något helt annat? Ge honom en kram varje gång han använder ett fult ord? Förklara för honom att nytt tror att han gör det för att få uppmärksamhet om ni vill, annars bara ge honom en kram. Till slut kommer han tröttna på att bli kramad i tid och otid.

vårt yngre barn höll på sådär ett tag, dock inte hemma utan bara i skolan, vilket var svårare eftersom det inte går att göra så mycket när vi inte är där under dagarna. Det handlade definitivt om att han hade klurat ut vad som provocerar, vuxna och ville testa gränserna. I skolan var de gränserna inte särskilt tydliga vilket jag antar är orsaken till att han betedde sig så där och aldrig hemma. Det var en fas som gick över. Skolan pratade med oss men det fanns som sagt inte mycket vi kunde göra något än att prata med honom hemma. 

det blir lätt att man hamnar i en negativ spiral av straff och konsekvenser och till slut. Vet kanske ingen varför han egentligen gör som han gör. Testa att göra något helt tvärtom, även om ni inte tror på idén. Förvånansvärt ofta fungerar det.

ett annat sätt som faktiskt fungerar ganska ofta är att ta in humor olika situationer. Jag menar inte att han ska belönas för att han beter sig illa. Men det här låter som att det är bortom bara några enstaka gånger? Går det att skämta med honom när han säger såna här saker? Risken är ju att det blir som att ni inte tar honom på allvar eller till och med kanske kränkande men fundera lite på det. Ni känner ert barn bäst. Testa att säga oj så härligt att få säga alla de där förbjudna orden och så gör ni det själva eller nåt, se hur han reagerar? ni har ju redan talat om för honom att man inte får säga så, så själva fakta upplysningen om det är passe vid det här laget?

Vi har fått samma råd. Barnet vet vad som är ok och inte. I det läget TS familj är har det sagts hur många gånger som helst. 

Konsekvensen av att göra det otillåtna är att mamma och pappa ignorerar en. 

Är du Kattis som jag kände så förtjänar du nog varenda ord! Och nej du var inte vit. Inte jag heller.