Min relation
Jag har det super med min flickvän. Kan se mig åldras och bli gammal med henne. Hon är mysig, vacker, kul och smart. Skulle våga påstå det är den bästa relationen jag haft och jag känner att jag älskar henne. Men, jag har aldrig känt mig sådär himla förälskad i henne.
Det är mer som att det gick från en stark känsla av samhörighet och trivsel till kärlek men jag har aldrig känt de omtalade fjärilar eller en enorm saknad när jag varit ifrån henne. Absolut saknad men inte den där lidelsefulla kärleken jag upplevt förut.
Detta får mig att fundera ibland. På om det är rätt person för mig? Samtidigt som vi passar ihop väldigt bra, har det himla bra med gemensamma intressen, inte något drama, så undrar jag om jag inte borde känna starkare.
Eller blir man inte sådär vilt förälskad 40+? Eller är kärlek olika stark med olika människor och att vår kärlek är lite mildare? Får inte ihop hur det då kan vara min bästa relation hittills. Förväntade mig den bästa skulle vara den man känner starkast för/med?