Velar jättemycket om ett till barn?

Jag kände likadant som du. Min man ville väldigt gärna men jag var tveksam. På ett sätt längtade jag jättemycket efter en till men samtidigt var jag rädd att börja om 10 år senare. Det slutade med att vi fick en till och det var det bästa jag har gjort någonsin. Det första året var underbart och jag är fortfarande så lycklig varje dag för vår minsta. Det var fantastiskt med de första två också men nu när vi är äldre och har en mer stabil situation har jag tillåtit mig att verkligen njuta.

Det kanske inte skulle kännas så för någon annan men jag hoppas hur som att det blir bra för er hur ni än gör. Man brukar ju i de flesta fall inte ångra ett barn, men kanske att man inte skaffade ett när man fortfarande hade chansen. De växer upp så fort och nu för tiden har man så många år ändå efter att barnen flyttar ut.

Tack så jättemycket för att du ville dela med dig! 
Så roligt att höra att det blev så bra för er. 
Hur gammal var du och den/de äldre barnen?
Tyckte du att det var svårt att orka med allt och balansera det bra med så stor åldersskillnad?
Hur gamla är barnen nu? 😊 

Jag har också velat och funderat länge. Har två äldre barn. Känt precis som du, vill jag ha en till bara för att de andra barnen börjar bli så stora och det känns sorgligt att den dörren stängs? Eller vill jag verkligen ha en till för att det är mysigt och roligt? Livet är så najs med större barn, kommer det bli jättejobbigt att börja om eller kommer det bli superhärligt?

Velade säkert närmare 2 år, började sedan försöka. Tog tid. Hann bli 38 år innan jag blev gravid. Och nu fått två missfall. Ena i vecka 16 i vintras och  andra i v 11 ganska nyligen. Ångrar ju nu bittert att jag velade så länge när det visade sig vara så svårt att få behålla en graviditet. Känner i hela hjärtat att jag vill ha ett sista barn, men vet faktiskt ärligt inte om jag orkar bli gravid och riskera få missfall igen. Det är jobbigt i hjärtat, gör så ont och är svinjobbigt att vara gravid första trimestern hela tiden och aldrig få komma längre typ. Aldrig få uppleva det roliga av en graviditet. 

Så för mig kanske det inte blir fler barn, för att kroppen liksom säger NEJ. Är 39 nu, äggen kanske är för ruttna så därför blir det missfall hela tiden. Väldigt vanligt i min ålder tyvärr och det visste jag ju om...men man förväntar sig ändå inte att en själv ska bli drabbad flera gånger. 

Så nu velar jag igen. Ska vi försöka igen, vågar vi? Eller ska vi nöja oss, livet är ju som sagt underbart som det är också. 

Summa kardemumma så tror jag att om du verkligen vill i hjärtat, KÖR. Vänta inte, vela inte för länge. Gå vidare och njut av livet med stora barn eller kör och gå all in bebisbubbla!