Vågar inte säga min ålder

Stort TACK!
Kommer använda din text rakt av!!! Verkligen bra formulerat.

Tack. :)

Ja han vet, så säkert är det så.

Finns tyvärr risk för att du har rätt. :(

Han är lite för barnslig, men annars precis den typ av person jag sökt. Så synd.

Tack för alla svar. Egentligen tycker jag det är lite irriterande när TS svarar ALLA var och en för sig, men jag har verkligen uppskattat allas kommentarer.

7 år är verkligen ingenting i sammanhanget. Mellan mig och min yngre pojkvän är det 22 års skillnad, och vi är seriösa. Sambos, förlovade och ihop sedan fyra år. Jag har också barn, tre till och med. 

Jag tror faktiskt du ska vara ärlig bara. Berätta det på ett lite skämtsamt sätt och säg typ att du var så rädd att skrämma bort honom och tyckte det blev lite pinsamt och att det ju nu då blev ännu mer pinsamt, men att du inte var riktigt ärligt där med åldern, men du vill såklart vara det. 
Och du, om han inte kan hantera det, så är nu inte rätt för varandra ändå 

Det är ju jättelätt att kolla upp någons ålder idag. Det är typ det första man gör om man är intresserad av någon. Så du lär ju inte kunna dölja det tills du själv väljer att berätta, så fortsätter han att vilja ha kontakt så är han nog ok med din ålder. 

Oj...Hur gamla är ni? Är han inte samma ålder som dina barn?

Nej jag var över 40 när jag fick dem så han hade kunnat vara pappa till dem. 

 

Bra råd.

Gulp. Men du har rätt.

Japp, jag är rätt klok 😜
Men ärligt så tror jag inte han kommer tycka det är lita stor grej som du tror att han kommer göra. Gillar han dig så gör han det även med ett par extra år. Säkert något ni kommer kunna skratta åt 😊🤞

Han 27 och jag 49. 

Vad tycker hans föräldrar om detta?
Är du i deras ålder?

Pappan är 19 år äldre och mamman 13. Mamman är dock mycket äldre både till sätt och utseende och jag åt andra hållet, så ingen har uppfattat det som att jag skulle vara i liknande ålder som de. 

Hans föräldrar var nog lite skeptiska till en början, men vi har båda varit väldigt tydliga med att det är detta som gäller och att vi inte tänker skilja på oss pga någon annans åsikter. Jag har också ställt upp på att svara på eventuella frågor som de hade i början så att de skulle förstå att jag är en vettig person som menar allvar med deras son. Tror dock att det som främst fick dem att mjukna var när de såg att hon var lycklig med mig och att jag fanns där för honom och lyfte honom när han gick igenom en jobbig period. 

Ok, ja då han har lite äldre föräldrar.
Tänkte på mig själv och min äldsta son, jag var 19 när han föddes.
Skulle han träffa en 22 år äldre kvinna så skulle hon varit äldre än mig.

Det hade inte känts något vidare, minst sagt.

Men bra att det inte är så i erat fall.

Är du inte rädd att han en dag börjar känna att han vi ha barn?

Hur har det gått TS?

Givetvis har en sådan rädsla funnits hos mig, min vi har pratat om detta noga. Han var till en början själv lite orolig just för att bli barnlös, men i och med att han fick ta en större plats i mitt liv och med mina barn (i synnerhet den yngsta som bara var runt året när vi först träffades) har han släppt allt sånt och menar att han redan känner sig som en pappa.

Utan att gå in på för mycket detaljer här också så har han dessutom en komplikation som gör det svårt för honom att bli pappa på biologiskt vis (det kan ev fungera, men inte utan hjälp). Så han tycker själv att det vore oerhört korkat att lämna en fantastisk relation med någon han älskar och som har barn som han älskar för att eventuellt kunna bli biologisk pappa.