Pojkvän som aldrig har pengar.

Alla vill nå högre höjder. Den som hävdar något annat ljuger.

Vad stödjer du det på?

Det beror väl på om man är nöjd med sitt liv eller inte. Har det man behöver eller inte. Samt kanske framför allt vad det kostar att nå högre höjder. Alla är inte beredda att offra vad som helst för det. Tror du det, är det nog du själv som behöver rannsaka dig.

Eller vad menar du med högre höjder? Pengar? Status? Något annat?

Människor med ambitioner är oftast intressantare än människor utan ambitioner. Man ambitioner kan vara olika saker.

Vad är skillnaden mellan att vara fattig och ha trasslig ekonomi? 

Spelar det någon roll för partnern?

Vad som däremot spelar roll, är vad som har orsakat trassligheten, samt om det är tillfälligt eller varaktigt. Och nej, man bör inte flytta ihop och bilda familj med någon som inte kan hantera pengar. Det skrev jag redan i första eller andra inlägget till TS, så jag förstår inte varför vissa fortsätter att skriva som att jag tycker att pengar och ekonomi är oviktigt. Det har jag aldrig påstått.

Jag lever inte i någon romantisk dröm, jag är lyckligt gift och vi har stabil ekonomi. Både jag och min man är mer spara än slösa, även om vi inte snålar. 

Jag skulle inte rekommendera någon att bygga ett liv med en partner som inte kan hantera pengar. Det skrev jag ju.

Men "fattigdom" är relativt, och till skillnad från dig, inser jag att det finns andra värden i livet än pengar och status. Dessutom behöver man inte vara en dålig människa för att man har ont om pengar, det beror på orsaken. Men du verkar se alla som inte har det gott ställt som misslyckade. Det är en ganska tragisk människosyn.

Ingen har skrivit att TS ska sitta och vänta på Kronkalle, eller acceptera en sådan relation. Det är din skeva tolkning. Det ENDA folk skriver är att hon bör ta reda på mer om killen och hans ekonomi, innan hon (eventuellt) dumpar honom.

Men så länge de är särbo och har skilda ekonomier, kanske hon är beredd att stå för mer av deras gemensamma nöjen och aktiviteter? Om hon vill och har gott om pengar, samt gillar killen i övrigt.

Så gör min syster. Hon har en särbo som tjänar mindre än hon, men han går runt. Hon betalar mer när de reser eller äter ute, annars skulle han inte ha råd. I gengäld hjälper han henne med annat. Han är snäll, omtänksam och rolig att umgås med, varför skulle hon dumpa honom? De bidrar båda till förhållandet, bara på delvis olika sätt. Men enligt din syn är han misslyckad och inget att ha, eftersom han inte har råd med några större utsvävningar. 

Andra värden? Trodde du hade förstått det, baserat på inledningen i min text, att klassisk bildning är viktig för mig. De platser jag läst om vill jag gärna kunna besöka tillsammans med min partner och dessa bildningsresor är just inga "utsvävningar". Det kan handla om allt från besök på vingårdar, konstresor eller rundresor i Asien, vandringar på kinesiska muren eller beundran av Påfågelstronen i Teheran, Opera Bastillen i Paris ska man inte glömma, heller inte Nilkryssningar med ingående studier av faraoners gravar. Vill jag ha min partner med mig, och det vill jag, ska jag inte behöva betala för honom; det skulle ge en obalans i relationen. Det du i okunskap kallar för "utsvävningar" är aktiviteter viktiga för den personliga utvecklingen.

Låt var och en bli nöjd på sitt sätt!

De enda som aldrig blir nöjda är de som har hamnat i ekonomisk knipa genom egna handlingar och ständigt saboterar för sig själva. 

Andra värden? Trodde du hade förstått det, baserat på inledningen i min text, att klassisk bildning är viktig för mig. De platser jag läst om vill jag gärna kunna besöka tillsammans med min partner och dessa bildningsresor är just inga "utsvävningar". Det kan handla om allt från besök på vingårdar, konstresor eller rundresor i Asien, vandringar på kinesiska muren eller beundran av Påfågelstronen i Teheran, Opera Bastillen i Paris ska man inte glömma, heller inte Nilkryssningar med ingående studier av faraoners gravar. Vill jag ha min partner med mig, och det vill jag, ska jag inte behöva betala för honom; det skulle ge en obalans i relationen. Det du i okunskap kallar för "utsvävningar" är aktiviteter viktiga för den personliga utvecklingen.

Det är vad DU vill ha. Och det är helt ok!

Men du förstår väl att alla inte är som du? Att alla har olika intressen och prioriteringar. Samt att kultur och bildning betyder delvis olika saker för olika människor?

Det är inte du som ska vara tillsammans med TS kille, så varför är det relevant vad du vill? Har du nedsatt mentaliseringsförmåga, eftersom du inte verkar fatta att alla är olika? 

Jag har blivit pojkvännen som aldrig har pengar.
Vi hade , när jag hade jobb en bit över 100 papp brutto. Vi har rätt enkla vanor och kunde utan problem unna oss det vi ville.
Men - arbetslös , kan inte och vill inte vara med att planera semestrar.
Känns inte rätt på något vis.
Hon betalar men det känns inte på något vis rätt.
Jag tycker det är skitjobbigt, jag vill bidra och inte snylta.
Tycker det är såå jobbigt, jag vill inte längre planera några semestrar ihop.
Vilket också påverkar henne....

Jag har blivit pojkvännen som aldrig har pengar.
Vi hade , när jag hade jobb en bit över 100 papp brutto. Vi har rätt enkla vanor och kunde utan problem unna oss det vi ville.
Men - arbetslös , kan inte och vill inte vara med att planera semestrar.
Känns inte rätt på något vis.
Hon betalar men det känns inte på något vis rätt.
Jag tycker det är skitjobbigt, jag vill bidra och inte snylta.
Tycker det är såå jobbigt, jag vill inte längre planera några semestrar ihop.
Vilket också påverkar henne....

Tror inte att någon av er har problem med förståelsen. Ni har bara olika åsikter och prioriteringar i livet helt enkelt. Mot bakgrund av det tycker ni sannolikt att den andre helt enkelt har fel, men eftersom det är subjektivt finns det ingen punkt att enas om. Ni har helt enkelt olika målstolpar. Utifrån era respektive perspektiv har ni båda rätt, men om utgångspunkten är att endast ett perspektiv kan vara rätt blir det ett skyttegravskrig om vems det är och vem som har tolkningsföreträdet. Förståelse är något helt annat än acceptans och antagligen kommer ni inte mötas i den här frågan, alldeles oavsett hur bra ni förstår varandra.

Det är egentligen huvudsakligen objektivt men det blir känsligt att hävda. Varför argumentera i frågor när det finns facit. Att bli tillsammans med människor med dålig ekonomi är en dålig idé rent objektivt.

Så är det, egentligen behöver man inte specificera alla situationer då det är dåligt, för att inte säga urdåligt, att vara ihop med någon med dålig ekonomi. Hur det hsr blivit så har inte med saken att göra  det räcker att inse att vederbörande inte kan bidra med en enda krona till den gemensamma tillvaron. Man märker det omedelbart, men är man osäker kan man göra en koll på nätet, i dag finns alla möjligheter  Man kan även kolla om den tänkte partnern har varit i delo med rättvisan; i så fall ska man dra öronen åt sig.

Det här blir väldigt begränsande och statiskt, man kan ha ont om pengar till vardags under en period, för att man studerar eller har satsat på något större köp, är sjukskriven, nyskild eller arbetslös mm. 

Har man ett sunt ekonomiskt sinne kommer man att få det bra ekonomiskt igen, så snart den aktuella situationen är över.

Så har det varit för mig, med undantag för att jag inte har varit sjukskriven någon längre tid.  Har alltid fått god ekonomi igen efter det att händelsen är över.

Den inställningen har gjort att jag kunnat satsa på olika saker och förändra mitt liv ibland. Inte krampaktigt hållit fast vid en viss standard.

Nej, vad man ska se upp med är de människor som spelar med pengar, alltid lever över sina tillgångar på kredit, inte sätter undan till en buffert eller inte klarar att spara lite långsiktigt! Tillsammans med dem kommer man alltid att ha bekymmer.