Anonym (Stressad)

Tue 26 Aug 2025 16:00

46 svar

Man som reser mycket och krockar med mitt arbete

Jag lever med en man som inte har ett vanligt arbete, så att säga. Han har en egen verksamhet som inte drar in några pengar och som mest kan kallas för hobbyverksamhet. Den här hobbyverksamheten gör att han "behöver" åka iväg ibland. Det handlar om en vecka till tio dagar per månad. Då får jag ta ensamt ansvar för barn och hem och allt som rör detta. Barnen är numera hyfsat stora, går i skola och inget barn behöver längre vabbas som tidigare. Jag arbetar helt enkelt hemma om det behövs. De gånger jag absolut inte kan vara hemma, har jag sagt nej till pappans resor.

Nu har pappan dock börjat tycka att jag säger nej allt för ofta. Jag är av åsikten att mitt arbete, som jag tjänar pengar på, är viktigare än hans hobby. Han blir sur, för han bedriver också verksamhet faktiskt. Nu är jag inne i en extremt stressig period på jobbet, med rapporteringar, stora konferenser och annat som jag ansvarar för och som jag driver och leder. Men det bekommer inte pappan, som kör på och som drev igenom att få åka på en "tjänsteresa" här snart. Nu visar det sig att fritids stänger tidigt (vilket aviserades i måndags när info inför veckan kom), barnet som inte kan ta sig till aktivitet själv har aktivitet och jag har fått ett viktigt möte inbokat samma dag. Jag får liksom inte ihop det! Det här bekommer inte alls pappan som är helt inställd på att åka och tycker att jag får lösa det helt enkelt. Jag kan väl kolla med mina föräldrar! Mina föräldrar är redan involverade för att han ska kunna åka iväg och tycker att han bör stanna hemma när det blir så här. Det tycker jag också egentligen, men jag orkar inte dividera med mina föräldrar kring detta heller.

Men nu har jag nått en gräns för vad jag klarar. Jag försöker ge honom utrymme att åka på det här resorna, för jag vet att de är viktiga för honom, men nu börjar det bli på bekostnad av annat. Barnet som ska på aktivitet kommer inte kunna gå på den, eller så missar jag mitt möte som jag behöver vara med på.

Hur får jag honom att förstå? Eller är jag orimlig? Han hänvisar ofta till vänner och gamla kollegor som minsann haft jättemycket tjänsteresor. Gemensamt för dem är att deras respektive gått ner i tid och kompenserats ekonomiskt. Jag arbetar full tid, i ett krävande jobb och bär min halva av våra gemensamma utgifter.

Hur ska man tänka?

Ascendere

Wed 27 Aug 2025 13:37

#31

Anonym (Stressad) skrev 2025-08-27 08:29:37 följande:

Vi har inte gemensam ekonomi, men bidrar i praktiken på öret lika mycket till gemensamma utgifter (kreditkort och gemensamma konton). Jag är inte helt insatt i hans ekonomi, men vet att han i praktiken inte behöver arbeta mer.

Jemp skrev 2025-08-26 23:27:02 följande:

Nånting får mig ju att tvivla att han tar halva ansvaret övrig tid heller? Jag läser om hämtningar osv, men faktiska ansvaret menar jag. Svårt att förstå inställningen annars.

Jag hade inte tyckt det var okej för inkomstbringande arbete heller. Inte varje månad och i längden, när man har familj.

Det jag tycker är lite oklart dock är om han stämmer av resorna i förväg? Har den här resan varit bestämd och du nu ångrat dig/fått schemakrockar (då kan jag delvis förstå viss irritation), eller är det ofta liknande? Är resorna tidsbundna, drabbas nån osv av om han ställer in?

Visst har du skrivit om detta tidigare?

Jag vill ändå hävda att vi delar ganska lika i vardagen. Vissa saker har jag mer intresse i och tar större ansvar över och vissa saker intresserar honom mer. I grunden har jag inte några större problem med att han är borta. Jag tycker till och med att det är lite skönt att få vara ensam med barnen ibland. Problemet blir när det krockar och när han anser att hans resor ska få samma utrymme som mitt jobb. Det kan alltid bli krockar när han bestämmer att han ska resa iväg, det händer att barnen eller jag får läkarbesök, att skolan meddelar en APT mitt i allt eller att det händer något på mitt arbete. I det här fallet flaggade jag redan i somras för att augusti och halva september var väldigt tuffa för mig arbetsmässigt. Det här händer i varje år, utan snarare var fjärde år då min arbetsplats ansvarar för ett mycket stort arrangemang.

Ingen annan drabbas om han ställer in, det enda är att han blir stressad över att inte hinna så mycket som han vill på sitt projekt.

Nej, jag tror inte att jag skrivit om det här förr. Tidigare har det som sagt inte varit något större problem. Förskolebarn har kunnat följa med och när barnen var mindre hade de inte heller aktiviteter på det här sättet.

Låter som att ni har det gott ställt. Kan ni inte helt enkelt betala en barnvakt för den tiden han är borta då du är på jobbet?

Anonym (Betty)

Wed 27 Aug 2025 18:52

#32

Jemp skrev 2025-08-26 23:27:02 följande:

Nånting får mig ju att tvivla att han tar halva ansvaret övrig tid heller? Jag läser om hämtningar osv, men faktiska ansvaret menar jag. Svårt att förstå inställningen annars.

Jag hade inte tyckt det var okej för inkomstbringande arbete heller. Inte varje månad och i längden, när man har familj.

Det jag tycker är lite oklart dock är om han stämmer av resorna i förväg? Har den här resan varit bestämd och du nu ångrat dig/fått schemakrockar (då kan jag delvis förstå viss irritation), eller är det ofta liknande? Är resorna tidsbundna, drabbas nån osv av om han ställer in?

Visst har du skrivit om detta tidigare?

Håller men. Även ett vanligt lönejobb med 10 resdagar hade varit no no för mig

Anonym (Betty)

Wed 27 Aug 2025 19:41

#33

Ascendere skrev 2025-08-27 13:37:56 följande:

Låter som att ni har det gott ställt. Kan ni inte helt enkelt betala en barnvakt för den tiden han är borta då du är på jobbet?

Men även om det skulle lösa de praktiska problemen med vardagspusslet med barn, jobb och aktiviteter så skulle det inte för mig personligen lösa den känslomässiga biten. Besvikelsen över att leva med en man som vill vara borta 10 dagar i månaden på en hobby

Anonym (Betty)

Wed 27 Aug 2025 19:45

#34

Anonym (Stressad) skrev 2025-08-27 08:29:37 följande:

Vi har inte gemensam ekonomi, men bidrar i praktiken på öret lika mycket till gemensamma utgifter (kreditkort och gemensamma konton). Jag är inte helt insatt i hans ekonomi, men vet att han i praktiken inte behöver arbeta mer.

Jemp skrev 2025-08-26 23:27:02 följande:

Nånting får mig ju att tvivla att han tar halva ansvaret övrig tid heller? Jag läser om hämtningar osv, men faktiska ansvaret menar jag. Svårt att förstå inställningen annars.

Jag hade inte tyckt det var okej för inkomstbringande arbete heller. Inte varje månad och i längden, när man har familj.

Det jag tycker är lite oklart dock är om han stämmer av resorna i förväg? Har den här resan varit bestämd och du nu ångrat dig/fått schemakrockar (då kan jag delvis förstå viss irritation), eller är det ofta liknande? Är resorna tidsbundna, drabbas nån osv av om han ställer in?

Visst har du skrivit om detta tidigare?

Jag vill ändå hävda att vi delar ganska lika i vardagen. Vissa saker har jag mer intresse i och tar större ansvar över och vissa saker intresserar honom mer. I grunden har jag inte några större problem med att han är borta. Jag tycker till och med att det är lite skönt att få vara ensam med barnen ibland. Problemet blir när det krockar och när han anser att hans resor ska få samma utrymme som mitt jobb. Det kan alltid bli krockar när han bestämmer att han ska resa iväg, det händer att barnen eller jag får läkarbesök, att skolan meddelar en APT mitt i allt eller att det händer något på mitt arbete. I det här fallet flaggade jag redan i somras för att augusti och halva september var väldigt tuffa för mig arbetsmässigt. Det här händer i varje år, utan snarare var fjärde år då min arbetsplats ansvarar för ett mycket stort arrangemang.

Ingen annan drabbas om han ställer in, det enda är att han blir stressad över att inte hinna så mycket som han vill på sitt projekt.

Nej, jag tror inte att jag skrivit om det här förr. Tidigare har det som sagt inte varit något större problem. Förskolebarn har kunnat följa med och när barnen var mindre hade de inte heller aktiviteter på det här sättet.

Hur kan han tycka att hans resor ska få samma utrymme som ditt jobb? Du kommer väl ändå hem de flesta kvällarna även om du säkert också kan ha jobbresor och kick off ibland. Men att vara borta helt och hållet i 10 dagar per månad är absolut inte jämförbart med att jobba heltid på ett vanligt jobb och komma hem till sin familj bsrje kväll.

Han måste väl ändå fatta skillnaden på de två sakerna.

Anonym (Just me)

Wed 27 Aug 2025 19:54

#35

Jag tycker verkligen ättesynd om dig. Jag menar det också.

Klart att andra kvinnor kan gå ned i tid och fixa vsrdagspusslet om mannen kompenserar dem för det.
Men det kan inte din man ( ännu i alla fall ).

Jag skulle låta honom läsa denna tråd. Ni är beroende av er inkomst.

Sen kan jag även undra vad han egentligen håller på med? Tar han tillräckligt betalt för sina tjänster?

Eller har han något annat fuffens för sig. Typ en kvinna o h familj på annan ort som dränerar honom på pengar och tid? Jag hade faktiskt funderat på det.

Anonym (Tror du att du känner någon egentligen?)

Thu 28 Aug 2025 08:13

#36

Hm...min älskare lever på kapitalinkomst och har många projekt här och där som kräver resor.

Ibland träffar han mig då.

(men barnen i hans ekvation är inte hans så det är inte samme man, i alla fall)

Ascendere

Thu 28 Aug 2025 09:32

#37

Anonym (Betty) skrev 2025-08-27 19:41:43 följande:

Men även om det skulle lösa de praktiska problemen med vardagspusslet med barn, jobb och aktiviteter så skulle det inte för mig personligen lösa den känslomässiga biten. Besvikelsen över att leva med en man som vill vara borta 10 dagar i månaden på en hobby

Tja, glaset är halvfullt, glaset är halvtomt.
Någonstans får man väl inse att man kan inte få allt.

TS har alltså, ett spännande kvalificerat jobb, välmående barn, en man som är ekonomiskt oberoende och är hemma hos henne och barnen 2/3-delar av tiden. Kan lova att det finns många som är avundsjuka på den situationen.

Anonym (sköldmö)

Thu 28 Aug 2025 09:53

#38

Ascendere skrev 2025-08-28 09:32:23 följande:

Tja, glaset är halvfullt, glaset är halvtomt.
Någonstans får man väl inse att man kan inte få allt.

TS har alltså, ett spännande kvalificerat jobb, välmående barn, en man som är ekonomiskt oberoende och är hemma hos henne och barnen 2/3-delar av tiden. Kan lova att det finns många som är avundsjuka på den situationen.

Så TS ska inte ställa krav på sin man, bara för att det finns andra som har det värre?

Man ska nöja sig och vara glad om mannen tar halvt ansvar eller lite ansvar? Tjänar egna pengar och inte försummar barnen eller familjen helt och hållet?

Man kan inte säga att ja men han är ju hemma större delen av tiden. Det är ju TS också.

Hon tar (nästan) hälften av ansvaret större delen av tiden, och allt ansvar de 7 - 10 dagar varje månad då han är borta. Och ägnar sig åt sitt hobbyprojekt.

Det är INTE jämställt eller ok någonstans.

Man kan inte få allt nej, men vissa krav kan man ställa. Att vara borta 1/3 eller 1/4 av tiden från familjen, utan att dra in pengar, är mycket. En helg i månaden hade varit en annan sak.

Anonym (Betty)

Thu 28 Aug 2025 13:43

#39

Ascendere skrev 2025-08-28 09:32:23 följande:

Tja, glaset är halvfullt, glaset är halvtomt.
Någonstans får man väl inse att man kan inte få allt.

TS har alltså, ett spännande kvalificerat jobb, välmående barn, en man som är ekonomiskt oberoende och är hemma hos henne och barnen 2/3-delar av tiden. Kan lova att det finns många som är avundsjuka på den situationen.

Det är ju väldigt stor skillnad att vara borta på heltidsjobb varje dag men ändå vara hemma varje kväll/morgon/helg med familjen mot att vara bortrest helt och hållet 10 dagar på en måndag.

Vad gör det att mannen är hemmet hela dagarna annars. Då är ju varken frun eller barnen hemma (jobb och skola) så det blir ju ingen familjetid av det.

Nej varför skulle så mpnga vara avundsjuka på det upplägget?

Jag har två familjer i min närhet där mannen åker bort på jobb under längre perioder. Bland annat en som jobbar på oljeplattform. De är borta flera veckor men sen är de hemma och helt lediga i några veckor. Men trots att de är helt lediga i några veckor tycker varken barnen elelr fruarna att det väger upp det jobbiga med att de är borta i flera veckor.

Anonym (G)

Thu 28 Aug 2025 15:37

#40

Tror du han ändrar sig?

Om inte , vad vill du hellre , skilja dig eller acceptera detta och se till att ni har tillgång till en barnvakt vid behov?

Du kan absolut försöka ställa krav , men det innebär inte att han lyssnar.

Han verkar vara nöjd med att slippa jobba och kunna resa.

Anonym (Stressad) skrev 2025-08-27 08:29:37 följande:

Vi har inte gemensam ekonomi, men bidrar i praktiken på öret lika mycket till gemensamma utgifter (kreditkort och gemensamma konton). Jag är inte helt insatt i hans ekonomi, men vet att han i praktiken inte behöver arbeta mer.

Jemp skrev 2025-08-26 23:27:02 följande:

Nånting får mig ju att tvivla att han tar halva ansvaret övrig tid heller? Jag läser om hämtningar osv, men faktiska ansvaret menar jag. Svårt att förstå inställningen annars.

Jag hade inte tyckt det var okej för inkomstbringande arbete heller. Inte varje månad och i längden, när man har familj.

Det jag tycker är lite oklart dock är om han stämmer av resorna i förväg? Har den här resan varit bestämd och du nu ångrat dig/fått schemakrockar (då kan jag delvis förstå viss irritation), eller är det ofta liknande? Är resorna tidsbundna, drabbas nån osv av om han ställer in?

Visst har du skrivit om detta tidigare?

Jag vill ändå hävda att vi delar ganska lika i vardagen. Vissa saker har jag mer intresse i och tar större ansvar över och vissa saker intresserar honom mer. I grunden har jag inte några större problem med att han är borta. Jag tycker till och med att det är lite skönt att få vara ensam med barnen ibland. Problemet blir när det krockar och när han anser att hans resor ska få samma utrymme som mitt jobb. Det kan alltid bli krockar när han bestämmer att han ska resa iväg, det händer att barnen eller jag får läkarbesök, att skolan meddelar en APT mitt i allt eller att det händer något på mitt arbete. I det här fallet flaggade jag redan i somras för att augusti och halva september var väldigt tuffa för mig arbetsmässigt. Det här händer i varje år, utan snarare var fjärde år då min arbetsplats ansvarar för ett mycket stort arrangemang.

Ingen annan drabbas om han ställer in, det enda är att han blir stressad över att inte hinna så mycket som han vill på sitt projekt.

Nej, jag tror inte att jag skrivit om det här förr. Tidigare har det som sagt inte varit något större problem. Förskolebarn har kunnat följa med och när barnen var mindre hade de inte heller aktiviteter på det här sättet.

Anonym (Betty)

Sat 20 Sep 2025 17:24

#41

Hur går det ts?

Anonym (Stressad) Trådstartaren

Sun 21 Sep 2025 14:04

#42

Anonym (Betty) skrev 2025-09-20 17:24:50 följande:

Hur går det ts?

Det fortsätter på samma vis, möjligen att han kanske försöker justera lite efter mitt arbete.

Anonym (Stina)

Sun 21 Sep 2025 15:38

#43

Mitt ex reste väldigt mycket och när det krockade med mitt jobb så betalade hans jobb barnvakt till oss antingen via förmedling eller någon vi kände. Det är ju inte du som hela tiden som ska lösa det utan han som åker iväg som måste se till att det fungerar på hemmaplan.

I slutändan så blev det så att eftersom jag var så mycket själv hemma med barnen så skapade jag ett liv utan honom härhemma alltså inte att jag träffade någon ny utan helt enkelt trivdes bättre själv med mina egna rutiner.

Anonym (Hm)

Sun 21 Sep 2025 15:46

#44

Anonym (Betty) skrev 2025-08-27 19:41:43 följande:

Men även om det skulle lösa de praktiska problemen med vardagspusslet med barn, jobb och aktiviteter så skulle det inte för mig personligen lösa den känslomässiga biten. Besvikelsen över att leva med en man som vill vara borta 10 dagar i månaden på en hobby

Samma här.

Ascendere

Mon 22 Sep 2025 08:48

#45

Anonym (Stressad) skrev 2025-09-21 14:04:01 följande:

Det fortsätter på samma vis, möjligen att han kanske försöker justera lite efter mitt arbete.

Det låter ju jättebra, har du gett honom feedback på att du uppskattar att han anstränger sig?

Anonym (SA)

Mon 22 Sep 2025 12:10

#46

Han tycker alltså att du ska ta ledigt=få inkomstbortfall då ditt inkomstbringande jobb krockar mad hans hobbyverksamhet? Får man ens ta ledigt hur som helst sådär, det måste väl godkännas?? Hur som helst så är det en väldigt svinig attityd till det hela! Tämligen självklart att jobb alltid ska gå före hobbies!

Man som reser mycket och krockar med mitt arbete

INNEHÅLL