Ångest hos barn vad har funkat för er?

Jag har ju inte med saken att göra, så inget ni behöver säga här. Vill bara påminna att inte sällan kan det finnas underliggande NPF bakom. Missförstå mig rätt nu. Det kan finnas flera andra skäl till problematiken också, men om det finns NPF i botten så kan det ju försvåra framgång genom andra insatser.

Ingen fara. Du slog huvudet på spiken. ADHD och autism. 

Då förstår jag mycket väl att en sund livsstil inte räcker till. Och när man framgångsrikt lyckas dämpa ADHD-symtomen brukar istället autismen framträda tydligare. Antagligen vise versa också men i min erfarenhet verkar det nästan som att ADHD lägger sig som ett täcke ovanpå det andra, så att det är de symtomen som märks mest

Det hjälper mest på lång sikt kan jag tycka. För det var ingenting jag lärde mig eller ens kunde göra på en dag. Jag var totalt nerkörd av ångest. Hade PANDAS, men man misstänkte både ADHD och/eller autism, hade inget av det. Det har tagit åratal för mig att lära mig detta. Jag skrek, grät, bankade huvudet i väggen pga ångest och kastade grejer. 

Så någon lätt ångest hade / har jag inte. Har rester kvar än men hanterar det på det viset jag skrev och så är jag en orolig människa rent allmänt utöver det också.

Hej,
Tack för positivt inlägg.

För vissa personer som mig när man är nära er barn som har det jobbigt kan det kännas överväldigande och man är beredd att testa massor olika saker. När det blir bättre är det  svårt att veta vad det var som funkade eller om det var en kombination av saker eller om det var att barnet kände att man var beredd att göra sitt bästa/yttersta för att lindra/förbättra.
Därför är stöttning som i denna tråd en stor hjälp tycker jag när man är mitt i det. Tack.

Ok, det är du. :) Jag har läst om dig och din sjukdom tidigare här på FL och det gör mig så ledsen. Ett av mina barn drabbades också av PANS (alltså inte det barn jag skriver om i den här tråden) och det är verkligen en fruktansvärd sjukdom. Mitt barn fick som tur är medicinsk behandling i mer rimlig tid än du, men felbehandlades tyvärr först av både vård och socialtjänst vilket har gett djupa sår hos hela familjen. Jag kan knappt föreställa mig hur du måste ha haft det. Kram!  Vi ska fortsätta sprida information om PANS och PANDAS, du och jag! Inga barn ska behöva utsättas för sånt som du och mitt barn tvingades genomleva! 

Det är väldigt skönt för mig att höra det du och Jimmy skriver, att det vardagliga vi gör faktiskt hjälper. Vi har kämpat så länge och det är lätt att misströsta. Vi fortsätter så klart ändå men all pepp hjälper både oss och vårt barn. <3

Fel skulle vara "nära ett barn".  Det blev galen mening med "nära er barn "

Föräldrar blir tyvärr ofta bortglömda. De glömmer sig själva för att de har sån fokus på barnet och dess mående och ofta gör vården och andra instanser detsamma. I skolan blir föräldrar inte sällan betraktade som besvärliga när de ber om resurser till sina barn. Vi behöver komma ihåg att hjälpa den som hjälper mest. Föräldrar är i de allra flesta fall barnets viktigaste person, så att hjälpa föräldrarna orka är en av de bästa insatser vi kan göra för barnen.

Vi blev tyvärr väldigt ihågkomna och gavs skulden för både ångesten och PANS (innan diagnos sattes). Massa skit hände som vi nu måste bearbeta. Som om det inte räckte med själva grundproblematiken. 

Men den här tråden ska handla om vad som funkar mot barn och ungas ångest. :) Jag upplever att vårt barn mår bra av odelad uppmärksamhet från en förälder. Vi har fler barn i familjen och delar gärna upp oss. 

Men jag håller alltså med dig i vad du skriver. Det är i princip omöjligt att prioritera sig själv när ens barn har stora behov. 

Ge f-n i koffein under en tid rent ut sagt. Är man stressad är det ångesttriggande och det är sömnstörande även många timmar senare för rätt stor del av befolkningen.

(Obs att det finns undantag, det finns faktiskt individer som inte får någon uppiggande effekt utan istället blir trötta av koffein!)

Fördelen är att den uppbyggda toleransen fort försvinner om man slutar med koffein 1-2 veckor och då kan man åter få en uppiggande effekt, men jag skulle inte rekommendera en ung person koffeinintag efter lunchdags, eftersom halveringstiden är ca 4-7 h.

Om du dricker koffeindryck kl 15 på eftermiddagen kan alltså fortfarande hälften vara kvar i blodet till kl 22, och det kan bli svårt att somna.

På samma sätt bör man inte äta något sista 2 h innan man ska sova, eftersom det drar igång kroppen och väcker hjärnan igen. Om man behöver vänja sig av med kvällsätande så kan man ta en kopp rooiboste med någon smak som gillas och en skvätt mjölk ca kl 21.30, så borde magen hålla sig lugn.

På kvällarna ska man varva ner i svag belysning och ha svalt i sitt sovrum. Alla hjärnor (diagnos eller ej) mår bättre av god sömn och att sova dåligt minskar inlärningsförmågan nästa dag med så mycket som 25%.
När min son var liten talade jag mycket om hur kroppen städar bort restprodukter och gör cellreparationer på natten och att det är då barn växer, förutom att man lär sig bättre om man är pigg. När det väl gick in var det sällan problem att få honom i säng.