Jag önskar erfarenhet av er som verkligen funderade på att skaffa en sladdis och som till sist valde att inte göra det.
Hur kändes det sen? När du blev för gammal för det, barnen blivit stora på riktigt och du ser tillbaka på tiden du velade. Ångrar du dig eller är du nöjd över ditt beslut?
Vi fick tvillingar sent (var 37). Vi diskuterade om en eventuell trea när barnen var runt 3-4. Det blev hormonspiral istället och jag saknar absolut inte en trea.
Vi fick tvillingar sent (var 37). Vi diskuterade om en eventuell trea när barnen var runt 3-4. Det blev hormonspiral istället och jag saknar absolut inte en trea.
Jag ville så gärna ha fler barn under flera år. Nu är barnen 12 och 15 och jag är otroligt glad att jag aldrig skaffade en sladdis.
Det är något helt annat att vara förälder till tonåringar och ett förskolebarn hade gett oss en helt annan tillvaro. Då hade vi ju både haft stressiga morgnar med lämning, sen jobb, hämta på fritids/förskola, laga mat, nattning... och SEN hjälpa tonåringen inför proven, prata om allt viktigt i livet, träna lite tillsammans och någonstans i allt det hitta tid för sig själv och partnern. Sen svårigheten i att hitta aktiviteter och resor som passar alla.
Nä, nu kan vi alla gå på bio och se samma film. Vi kan gå på spa eller escaperoom. Vi kan alla åka den där karusellen som kräver att du är minst 140 cm lång osv. Ingen behöver stå och titta på.
Kan ibland få lite barnsug när jag ser små bebisar, men ångrar mig INTE och blir aldrig "längtansfull". Är närmare 40.
Skaffade två tidigt, när jag var 22&23, sambon ett par år äldre. Vi funderade ett tag på en sladdis, men när jag kom upp i 30 kände jag att det var för sent. Inte objektivt i ålder, men äntligen fanns tid för mig, och oss som par på ett annat sätt igen, vi hittade lite tillbaka till en kärlek som kanske legat i ide.
Nu har fem år till gått, och ångrar ingenting. Känner noll för att skaffa en till, har faktiskt bokat tid för knipsning. Jag vill fortsätta satsa på karriär framöver när ungarna är en bra bit in i tonåren, och ännu längre fram kan vi resa och leva det liv vi bara hann med en kort period innan barn.
Jag respekterar de som vill, men man ska se till att fler barn inte bara är ett substitut för något annat, som att fylla ett själsligt tomrum eller för att man ska uppfylla något syfte. Många gör så, och så spricker förhållandet efter sladdisen, för att det visar sig så klart inte fungera så.
Är inte så stolt men .... använde mitt ex lite som ett provrör.
Hon hade redan tre bar och bodde på annan ort.
Jag - ett barn men ville verkligen ha ett till.
Barnet kom i april när hon fyllde 40 på sommaren, jag var 38.
Pojkfan har fått växa upp med rätt gamla påron, hahaha
Däremot är jag otroligt stolt över mina bar, dotter med en mamma och son med en annan.
Ibland har jag funderat på om det är bättre att ha en storasyster eller en store bror eller tvärtom.
Är säkert olika men min son har verkligen världens bästa syrra.