Anonym (Vadärdetjaghör) skrev 2025-09-02 12:13:45 följande:
Men det är det här jag inte tror på. Alltså, ja, visst för 20 år sen. Men alla män jag möter HÅLLER JU kontakten med sin familj. För min man är det självklart att ringa sina syskon, sina föräldrar, sina äldre släktingar. Skicka julkort, planera att ses, låta barnen prata med farmor och farfar regelbundet. Planera överraskningar med farfar och farmor som finns där när barnen kommer på besök.
Mina barn pratar lika glatt om alla sina äldre släktingar och både jag och maken är noga med att vara positiva inför barnen om alla 4. Jag är så glad när vi hälsar på mina svärisar och de vill hitta på saker med barnen.
Det är ju därför jag bara hoppas att det här - som verkligen känns helt självklart i min värld - blir normen för merparten snart. För tänk om mina söner träffar tjejer som vuxit upp just med föräldrar som illa dolt påtalar hur jobbiga pojkar är, hur de är tacksamma att ha fått döttrar, hur jobbiga och hemska deras egna svärmödrar är. De tjejerna får ju med sig det undermedvetet.
Så pojkpappor kanske får se till att just visa på hur man ska hålla kontakten, pojkmammor låta papporna göra det, flickmammor hålla igen på kritiken inför döttrarna och flickpappor också steppa upp en del och finnas med.
Näe alltså jag berättade om MIN upplevelse, hur mina förhållanden har varit! Hur det "är idag" har jag egentligen ingen aning om! Även om min text även var grundad i mina föräldrars relationer med sina föräldrar. Vi stod ju mycket närmare mormor och morfar än farmor och farfar, av olika anledningar... Sen är ju alla släkter olika! Min pappa var sladdis så det var liksom "fullt" redan, pappa hade inget direkt gemensamt med sina mycket äldre syskon, än mindre vi barnbarn, så det var aldrig aktuellt med högtider, semestrar etc, möjligtvis nån fika då och då, för att inte tala om skittråkiga släktträffar! Min mamma gillade inte heller min farmor då de verkligen var helt olika skolade, mamma upplevde att hon inte "dög" för att hon jobbade, inte var någon husmora som odlade, saftade och syltade och hade sig. Som hennes äldre söners fruar minsann gjorde...!
Jag har ingen aning om huruvida män faktiskt håller kontakt med sin familj idag. När jag lyssnar på kollegor och så så känns det mer som det fortfarande är kvinnorna som diskuterar kring födelsedagar, presenter, högtider etc. Min nuvarande sambo och fästman säger i alla fall inget om några julkort eller så när jag pysslar till min familj och mina vänner och det är aldrig tal om besök. Han skickar mig veterligen något sms till någon ibland. Han berättar att hans mamma ibland frågar om hon får komma/om vi vill komma dit ibland, sen händer liksom inget mera. Barn finns inga, kommer aldrig finnas. Vi har varit tillsammans i 4 år, jag har aldrig träffat någon i hans familj, vet inte vad de heter och skulle inte känna igen dem på stan.
Annars är mitt generella intryck att det är mannen som "inte ska" tycka om sin svärmor, att det skämtas mer om det?
Men jag håller fast vid min åsikt att var och ens sköter huvudsakliga kontakten med sin familj! Och att alla såklart respekterar varandra och inte kommer med massa oombedda råd hit och dit! Tror även mormor ofta har en åsikt om det mesta, men att dottern där vågar fräsa ifrån att hon ska sköta sitt, vilket hon inte gör med svärmor. Det blir en tråd på familjeliv istället 😄
