Känner mig ofrivilligt barnlös trots jag har barn…….

4-6 års åldersskillnad är väldigt vanligt och ses normalt. Väldigt många vill ta sig igenom framförallt trotsåldern som ensamt barn för den villl du inte inte deala med i samband med att du har en bebis .... tro mig.. 

Samt att det är en stor fördel att ha ett barn man kan resonera med och förstår att syskonet ibland måste gå först , att man måste visa hänsyn och att också kunna vara till hjälp. 

Jag tror helt enkelt att du måste vända på frågan och börja se alla fördelar med att vänta några år. 

Jag har 21 månader mellan mina två första och det var sjukt jobbigt. Något jag starkt avråder ifrån. 

Min 3:a föddes 10 år senare..   gissa om jag njöt...  

Det är lite så jag tänkt. Att jag hade velat ha ett ev syskon när första barnet ändå klarar sig hyfsat mycket själv, är inte beroende av mig dvs på samma sätt. Men jag hör så många som säger att det är bättre att skaffa när man ändå är i det, att det är lika bra att riva av plåstret. Men jag har som sagt älskat bebis tiden. Jag kommer bara gilla när den kommer tillbaka än att ha det kaos mer för man har 2 ?bebisar?. 

det känns som jag liksom blir avundsjuk på alla som skaffar trots att jag inte egentligen vill ha nu?.

Försök att inte ta in Så mycket av andras åsikter. Jag tycker du resonerar klokt och utifrån vad som passar er. mitt barn är tre år nu och blir det ett syskon blir det minst fyra år emellan. De flesta som har tätt mellan barnen verkar ha det väldigt tufft då det blir intensivt Med två så små barn. 

Jag har fött 2 barn, och båda gångerna har de behövt dra ut sista biten av moderkakan. 

Egentligen har jag inget att säga som kanske gör din oro mindre,  men du är inte ensam om trassel med moderkakan (och att vara orolig för det).

Vi hade tur med bra personal m.m. Det är 3 år mellan våra barn. Jag personligen hade inte tyckt att 4 år mellan barnen varit dålig. Är ju jobbigare när de kommer tätt...

Har 6 års åldersskillnad mellan mina flickor och det är FANTASTISKT!

Stora tjejen är liksom STOR, hon är självgående och förstående med ett tålamod som ingen 3-4 åring har. När lillan har behövt sova på dagen, och stora tjejen leker med kompisar så säger hon till kompisarna: ?kom vi går in på mitt rum och leker så vi inte väcker min lillasyster?. 

Stora tjejen hann ju precis också börja skolan innan lillasyster kom = GULD! Inga femton timmar på förskolan där man ska stressa för att hämta och lämna i tid. Nej hon fick vara på skolan mellan 8 och 13, och sen gärna stanna på fritids till 15 (tyckte rektorn) så hon skulle hinna leka ordentligt med kompisarna innan hon blev hämtad! Man har fått så mycket mer tid för bebis.

Och samtidigt kan vi göra saker på egen hand med stora tjejen på kvällarna när lillasyster har somnat. Vi har filmmys, spelar tv-spel, sällskapsspel, pysslar, läser Harry Potter och får mer kvalitetstid, eftersom hon orkar vara uppe lite senare än bebis. 

rekommenderar! 

Ja det är lite så jag tänker med. Jag o dottern Sams fortfarande p jag vill verkligen ge henne all uppmärksamhet. på ett sätt hade jag typ önskat att hon kunde säga om hon vill ha ett syskon eller inte?
jag hade aldrig velat skaffa ett syskon iaf o behöva sluta sova med henne, då hade jag känt mig så elak? 
sen är jag rädd att de inte blir tighta syskon o kommer ha kul ihop med sån skillnad? men det är ju inte säkert syskon med 2 års mellanrum blir heller?.

det känns som jag är sugen på ett till barn men tanken på förändringen som sker skrämmer mig? jag är så van vid att det bara är jag o vår dotter ofta, det är bekvämt o vi åker iväg på saker utan problem. Vad anser du om skillnaden på ett eller 2 barn ?

 

Tänker att de kommer skapa en relation på ett annat sätt, än om de var nära i ålder. Typ när storasyster är 16 och lillasyster 10, då kommer säkert storasyster vara den stora förebilden. Man kan ju som förälder se att de gör grejer tillsammans ändå, bjuda dem på bio och andra aktiviteter om de går tillsammans och sånt. 

Känner inte att det blev samma ?tvåbarns-chock? som andra pratar om. Nu är min stora tjej väldigt lättsam, sällan bråk eller trots, så underlättar ju säkert. Men den största förändringen var väl helt klart sovsituationen. När stora tjejen fick mardrömmar och ville sova tillsammans med mig, blev det ju ganska trångt att ha både bebis, barn och sambo bredvid sig i sängen. Men du kan ju helt klart sova med flera barn samtidigt, vi sköt sängen mot väggen, la bebis innerst och jag i mitten. 

Och 60% av dessa är lite senare separerade...

Jag tycker ärligt talat att det är ett väldigt osunt hetsande kring att skaffa barn tätt. Mina syskon är 6 och 8 år äldre än mig och jag har både som barn och som vuxen haft en fantastisk relation med båda. Faktum är att båda mina syskon alltid varit närmare mig än varandra trots att de är närmare i ålder.

Enda gången åldersskillnaden egentligen varit ett problem var att det så snabbt blev tomt när de flyttade hemifrån samtidigt (äldsta syskonet bodde hemma i två år efter studenten och mellansyskonet flyttade direkt efter studenten). Så det gick från 2 syskon hemma till inget på någon månad och det tyckte jag var jobbigt. 

De vänner jag har med barn nära i ålder så är det faktiskt fler som har problem med konkurrens mellan syskonen än som har det att syskonen blivit bästisar. 

Mina barn har 4 år mellan sig vilket jag har känt som perfekt utifrån att verkligen kunna ge barnen den tid som de behöver. Tyvärr så har de inte alls blivit vänner på samma sätt som jag var med mina syskon, men det beror inte på åldersskillnaden utan på att de inte har en enda sak gemensamt varken när det kommer till intressen, energi, drömmar eller absolut allt (typ att den ena drömmer om att tjäna pengar och leva i lyx och den andra drömmer om att bo i ett självförsörjande hushåll i en stuga i skogen). Tror snarare att de tack vare åldersskillnaden har en större respekt för varandras olikheter än vad de skulle ha om de var närmare i ålder. 

Ja jag tror att jag känner såhär för jag känner mig typ pressad o det känns som folk tror vi inte kan få barn bara för att vi inte skaffat ännu. Samt ty det typ känns som att man måste skaffa ett till. det fanns en mamma i min mamma grupp som redan när barnen var 1 månad började prata om o nästan var besatt av att ha barn i nära ålder. De resonerade att när man väl är inne i småbarns åren kan man lika gärna skaffa direkt så man får det överstökat. Samma som en som sa att det är lika bra att riva av plåstret direkt. Jag var absolut inte redo att bli gravid såfort. dels så hade jag aldrig orkat med en bebis nu när min dotter är 2 år, jag hade blivit en dålig förälder som inte hade känt mig tillräcklig. Nu är hon 2 år som sagt så ingen bebis men fortfarande i småbarns åren och det har jag absolut inget emot att fortsätta med! Så om jag då fått ett syskon till henne när hon är 4 och vi får börja om så hade jag bara tyckt det var mysigt om ni fattar va jag menar än om jag levt i kaos första åren o sen var det över. Tanken på att inte kunna ge min dotter allt fokus när hon är liten har bara gjort mig ledsen så jag vet ju att jag egentligen inte är redo eller vill ha just nu.

men vad är en bra ålder då? jag är just nu 33 år. är 3 år emellan lite kaotiskt som 2 år?

För oss blev det att vi började planera barn två efter barn ett gått igenom trotsåldern. Vart väldigt mysigt när andra barnet kom och det första har längtat så efter ett syskon och ville mysa och hjälpa till med småsyskonen.

Jag tycker det är viktigt att du lyssnar på dig själv och inte omgivningen. Vill ni ens ha ett barn till? Har ett antal ensambarn i min omgivning och upplever inte alls att det på något sätt är synd om dom för att de inte har syskon. 

den första tiden, eller egentligen tills barnet var 1,5 var jag helt inställd på att inte skaffa fler barn. Det är främst nu jag börjat känna mig lite sugen på ett till barn. Samtidigt som jag typ kan få panik av tanken på att inte kunna ge barn nr ett all min tid o att vi har det så mysigt när bara vi är iväg. Dock vet jag ju hur mysigt jag o min syster haft det ihop med vår mamma. så egentligen skulle jag vilja se hur min dotter är med bebisar, om hon tycker det är kul, kanske tom själv kan säga om hon vill ha syskon eller ej?.