Hur blev livet efter skilsmässan?

Det blev bättre för mig, och delvis för barnen. Tyvärr sa han upp kontakten med sina barn när han träffade en ny och de förlorade därmed sin pappa. Med der sagt har de i alla fall en förälder som är glad, engagerad och har massor av kärlek att ge vilket är en skillnad från förut när den ena föräldern alltid jobbade och den andra var trött och nedstämd.

Livet blir vad man gör det till....tyvärr har jag sett många fastna i fasen skilsmässan och liksom fastnar där även fast dom separerat och utåt sett gått vidare.  Alldeles för många fastnar i den självömkan och tycker såklart att beslutet var helt fel just därför.. barnen mår inte bra för att en förälder bara håglöst går omkring och inte kommer vidare.    Man har ett fortsatt ansvar även efter skilsmässan att bearbeta den och steppa upp som vuxen och gå vidare för barnens skull. 

I mitt eget fall blev faktiskt skilsmässan ett kvitto på att jag gjorde rätt val.  Turbulensen som följde liksom förstärkte dom bitar jag redan hade som anledning att skilja mig.  
Barnen mådde mycket bättre när dom fick en fast pynkt utan tjafs och yngsta mådde ännu bättre av att efter en tid slippa varannan vecka och bara ses helger som också med tiden fasades ut och blev några timmar här och där och nån enstaka natt i halvåret.  Pappan är ingen olämplig förälder han är bara inte så kul att hänga med av olika skäl och yngsta mådde inte alls bra av det.  

Idag är det 8 år sedan skilsmässan och exet har gift om sig och jag lever också i en ny relation. 

Utvärdering så långt: Barn mår oftat inte bra av pappor.

Spännande eftersom det var likadant för mig- ta bort en elak pappa bara så blev livet underbart.

Barn mår bra av bra pappor. För våra barn skulle det vara traumatiskt om deras pappa plötsligt rycktes ifrån dem.

Därför begriper jag mig inte på pappor som överger sina barn efter skilsmässa, eller när de träffar en ny. Men de är väl inga bra pappor. Då gör man inte så.

Jag är inte skild, men växte upp med skilda föräldrar. Livet blev bättre efter skilsmässan. Inga bråk, ingen sönderstressad mamma längre. Jag vill inte gå in på för mycket detaljer, men pappa blev sjuk och personlighetsförändrad. Inte våldsam, men paranoid, humörsvängningar mm. Mamma flyttade med oss och vi träffade inte pappa på ett år, men hade kontakt via telefon och brev. När han mådde bättre började vi hälsa på. Det var aldrig några problem, så vi hela uppväxten var vi hos pappa ibland, även om vi bodde hos mamma.

Jag kommer inte ihåg allt kring skilsmässan, jag var ganska liten. Men jag minns att det var jobbigt. Först i vuxen ålder har jag fått veta hur illa det var. Hur dåligt mamma mådde. Hon hade inte orkat länge till. Att stanna var alltså inte ett alternativ. I vårt fall var skilsmässa inte bara det bästa, utan det enda alternativet. Annars hade mamma brutit ihop jag och min syster hade kanske fått flytta till släktingar eller hamnat i fosterhem.

Skilsmässan räddade oss från det ödet.