Jag vet väl om att jag är värdelös

Vad har du varit med om som gjort att du känner att du absolut inte får vara en belastning för någon någonsin? 

Att det förekommer prioritering inom vården förstår jag med anledning av de begränsade resurserna (tråkigt nog), men just det där att du behöver maka på dig är ju också en sak som skapas väldigt mycket i ditt eget huvud - Jag är själv likadan, att jag tycker andra är viktigare. Fast i mitt fall är det inget jag mår dåligt över, vilket det låter som att du gör och man kan liksom inte jämföra lidande, mår du dåligt så gör du ju. Det blir ju inte bättre eller mindre jobbigt bara för att det finns andra som har det värre.

Det är sant att det kan kosta en hel del att gå privat, beroende på var man bor och vad man söker. Tror att St Lukas har ganska okej priser om de finns där du bor. Tänk på att det är minst lika viktigt som din fysiska hälsa....många gånger kan det vara en bättre investering än att gå på massage med jämna mellanrum och dyra gymkort.

Vad har du varit med om som gjort att du känner att du absolut inte får vara en belastning för någon någonsin? 

Du har naturligtvis ett värde för din familj alldeles oavsett vad du uträttar. Du är du, och viktig för dem.

Ja det är ett bra steg om du tänker att jag klär mig fint för jag är värdefull, jag visar själv medkänsla, jag tar hand om mig själv. 
Jag unnar mig en fin bil, om din budget tillåter det. För jag är värd en fin bil.
Absolut det är ett steg till självkänsla.
Tänk att detta är en process, det kommer att ta tid, var snäll emot dig själv och heja på dig själv.....det är många som har det som dig....

Jag jobbar också med min självkänsla. Svårt och tro att jag duger som jag är.
Värderar lätt mig själv efter min prestation och är hård emot mig själv.
Verkar tro att piska är bättre än morot i mitt undermedvetna jag.
Tror lite på själv, sätter höga krav och får då lätt prestationsångest och det låser sig lätt ofta  och blir fel och då känner jag mig misslyckad och tänker att det är något fel på mig som person. Att alla andra kan men inte jag.... Inte sant men det är min automatiska tanke som jag i stunden tror på.... 

Jag har gått till psykolog och kurator i omgångar och efter 6-10 gånger anses man klar....och då är det inte värt att gå till samma igen. Så har haft uppehåll och sen bokat in på nytt... Jag känner inte att jag är klar men har kommit en lång bit på vägen, men vem blir egentligen helt klar..... Kommer boka in tid igen framöver.
Jag har blivit bättre på att vara öppen och säga som det är och söka tröst och råd och stöd hos vänner också, när det är jobbigt med prestationsångest t.ex. Höll så mycket inom mig förut.... 

Lite väl hårt så klart.
Jag är en bra arbetare. God skattebetalare. Försörjer familjen.
Hjälper tanter över vägen.

Men det är också allt jag är.
Jag är ingens vän direkt. Håller alltid någon slags vänlig distans till min omgivning.

Jag belastar aldrig någon med mina problem. Jag gör allt själv. Ber aldrig om hjälp.

Jag undviker med andra ord att vara en belastning för någon.

Inbillar väl mig att jag inte har något värde rent relationsmässigt.

Jag har en del ledtrådar till var det här kommer ifrån men det kan kvitta nu. Det är historia. 

Jag vet faktiskt inte hur jag ska ta mig ur det här. Jag har sabbat alla mina vänskapsrelationer eftersom jag antar att ingen vill träffa mig och som följd låter bli att höra av mig eller bjuda hem folk.

Tycker tvärtom, är riktigt skönt att slippa människor  
Och undviker dom numera. Finns bara människor med själviska motiv kvar. Och du blir snarare dömd för materiell status och annat. Går inte lita på någon i dagens samhälle.

Tycket du att samhället viser på att vi har goda människor idag? Eller är det mer egoism, hat, polarisering och människor som är självupptagna.

Det enda skälet numera till att folk vill "umgås" är mer för att slippa känna sig ensamma. Eller för att det finns något motiv bakom. Folk bryr sig inte på ett genuint plan.

Beklagar att det är ofrivilligt i ditt sammanhang.  Dessutom är Sverige ett av dom högst rankade länderna i världen. Där det är svårast att få vänner i vuxen ålder. Undrar varför? ( egentligen inte, nej)

Satsa på dig själv istället och ditt välmående, hitta hobbies du tycker om. Finns massvis med roliga aktiviteter utan människor.