Anonym (?) skrev 2025-09-18 15:18:56 följande:
Ellerhur. Egenansvar, vad är det? 😆
Och OM man inte lärt sig betala räkningar på hemkunskapen tex så kan man ju fråga något om hjälp, antingen förändrar eller vänner eller någon på banken. Eller som sagt, GOOGLA.
Eller alls som tycker att det är Arbetsförmedlingen fel att de inte har några jobb, som att det är deras jobb att plocka fram ett jobb som enbart ska vara till just den personen.
Det är ju ens eget ansvar att söka jobb. I ch lediga jobb kan man hitta på Arbetsförmedlingen, och om man behöver hjälp med CV och personligt brev osv. Men det är onekligen fortfarande ens eget ansvar att söka jobben och att be om hjälp när man behöver.
Eller varför inte någon berättat att det är si eller så, när det faktiskt är man själv som borde kollat upp det?
Tycker det känns som det med egenansvar försvunnit på något sätt. Att man själv faktiskt har ett ansvar att upplysa sig och ta reda på saker själv?
Det gör mig faktiskt sjukt frustrerad.
Sen kanske detta egentligen är en parantes till denna tråden, men kunde låta bli att fortsätta på det du sa.
Nu vill jag inte anklaga TS för att vara totalt ansvarslös för det vet jag ju faktiskt ingenting om, men fenomenet i sig är alldeles för vanligt.
Det är inte bara i Lyxfällan man ser par där mannen är den spontana, "sköna killen" som blåser pengar på allt från spel och alkohol till tevespel och fräna prylar, och kvinnan är helt uppgiven och trött på att leva i skuld på grund av mannen. De hade ju ofta kunnat ha en ganska bra ekonomi om det inte vore för att ena parten var totalt egoistisk och bara tänkte på att tillfredställa sina egna shoppingbehov, medan den andra går på knäna för att inte hamna djupare i skiten. Såna par har jag tyvärr också sett i verkligheten.
Det finns så många som tror att "bara jag hittar kärleken så kommer alla mina problem försvinna". Sen hittar de kärleken och ingenting blir annorlunda. Problemen handlade inte om brist på kärlek eller sex, utan något om satt djupare än så.
Man måste också göra skillnad på medvetet oansvarigt beteende och genuint missbruk. Om man till exempel vet att man har ont om pengar en månad men ändå väljer att köpa onödiga prylar bara för att det är så tråkigt att spara, då har man endast sig själv att skylla. Om pengarna däremot spenderas för att man verkligen inte kan leva en dag utan att shoppa/spela/dricka alkohol/röka, då har man ett missbruksbeteende, och detta behöver man hjälp att gå till botten med.
Om personen ifråga inte kan hålla sig från att köpa dyra kläder för att hen känner sig ful och fattig i sina gamla kläder, då kanske man kan jobba med självkänslan och för att förstå att människovärde inte sitter i prislappen på ens prylar. Om personen inte kan hålla sig från att köpa en massa tevespel för att spelandet är enda glädjeämnet personen har i livet, då behöver personen hjälp att hitta en givande hobby som inte kräver en massa pengar. Om personen inte kan hålla sig från att gå ut varje helg för att hen är rädd att gå miste om något, och känner sig tråkig och utstött om hen inte går ut, eller är rädd att göra vännerna besvikna om hen inte följer med ut, då kan det också vara en idé att hitta en hobby och att skapa en kommunikation med vännerna om att man faktiskt inte har möjlighet att gå ut jämt, men att man gärna umgås hemma istället.
Att ha en flickvän att skylla på att man inte får gå ut är kanske praktiskt men inte en hållbar lösning. Det ser man hos män som skyller på "regeringen" istället för att rakryggat säga "nej, jag kan inte gå ut ikväll". Då blir flickvännen boven i dramat och det är inte kul att vara illa omtyckt av sin partners vänner.