Parrelation där en eller båda har ADHD

Hej!

Jag försökte hitta en redan befintlig tråd kring mitt dilemma, men det var inte så lätt. Därför kommer nu en ny tråd kring att ha en parrelation där någon eller båda har ADHD.

Min och min sambos relation tog slut för ett tag sedan efter nästan 20 år tillsammans och två barn. Vi har haft en periodvis, helt fantastisk relation, om än ganska stormig. När det har varit bra, så har det varit JÄTTEBRA och när det har varit dåligt så har det varit JÄTTEDÅLIGT.

Min sambo har ADHD hyperaktiv/kombinerad form med inslag av aggressionsproblematik. Själv fick jag en ADHD-diagnos för ett år sedan och äter idag medicin som hjälper bra.

Till problemet och min frågeställning:

Min sambo har aldrig velat göra något åt sin aggressionsproblematik. Den har mestadels alltid gått ut över mig och han har "hållt ihop" det inför andra. När han har blivit väldigt arg och aggressiv, var han extremt elak och ibland så arg att jag blev rädd. Dessa tillfällen slutade alltid med att han bröt ned mig så att jag låg gråtandes i fosterställning. Jag har såklart också bidragit med min del i dessa bråk, mest i respons till hans beteende och ett sätt för mig att stå upp för mig själv. Sen har det gått alltifrån timmar till dagar, innan allt var som vanligt igen. Tills det hände igen...och igen. Däremellan var han underbar på många sätt!
Är det någon som känner igen sig i den här aggressionsproblematiken? Och hur den, trots de underbara veckorna/månaderna däremellan, bröt ned dig successivt och gjorde att dina känslor svalnade? Vad i detta är ADHD och vad är "vanliga" relationsproblem?

HerrLugn

Thu 18 Sep 2025 13:08

#1

LillyV skrev 2025-09-18 12:51:27 följande:

Parrelation där en eller båda har ADHD

Hej!

Jag försökte hitta en redan befintlig tråd kring mitt dilemma, men det var inte så lätt. Därför kommer nu en ny tråd kring att ha en parrelation där någon eller båda har ADHD.

Min och min sambos relation tog slut för ett tag sedan efter nästan 20 år tillsammans och två barn. Vi har haft en periodvis, helt fantastisk relation, om än ganska stormig. När det har varit bra, så har det varit JÄTTEBRA och när det har varit dåligt så har det varit JÄTTEDÅLIGT.

Min sambo har ADHD hyperaktiv/kombinerad form med inslag av aggressionsproblematik. Själv fick jag en ADHD-diagnos för ett år sedan och äter idag medicin som hjälper bra.

Till problemet och min frågeställning:

Min sambo har aldrig velat göra något åt sin aggressionsproblematik. Den har mestadels alltid gått ut över mig och han har "hållt ihop" det inför andra. När han har blivit väldigt arg och aggressiv, var han extremt elak och ibland så arg att jag blev rädd. Dessa tillfällen slutade alltid med att han bröt ned mig så att jag låg gråtandes i fosterställning. Jag har såklart också bidragit med min del i dessa bråk, mest i respons till hans beteende och ett sätt för mig att stå upp för mig själv. Sen har det gått alltifrån timmar till dagar, innan allt var som vanligt igen. Tills det hände igen...och igen. Däremellan var han underbar på många sätt!
Är det någon som känner igen sig i den här aggressionsproblematiken? Och hur den, trots de underbara veckorna/månaderna däremellan, bröt ned dig successivt och gjorde att dina känslor svalnade? Vad i detta är ADHD och vad är "vanliga" relationsproblem?

Jag känner igen mig i det du beskriver. Har själv adhd, och fick diagnosen för ett år sen.
Den där från ingenstans bubblande aggressionen som bara väller ur en. Som en vulkanisk eruption, omöjlig att stoppa...efteråt förvåning och skuldkänslor. När jag var yngre kunde det ställa till mycket oreda.
Men jag insåg ganska snart att vid minsta tecken på det, behövde jag avlägsna mig.
Till din fråga.
Adhdn är nog inte hela orsaken, men säkert övervägande.

"Att lyssna är viktigt, men att se någon är avgörande."

LillyV

Fri 19 Sep 2025 11:15

#2

Tack för att du tog dig tid att svara!
Har den ilskan du känt, som inte gått att hejda, gått ut över ex. partner i ett förhållande eller någon annan du stått nära? Vad gjorde du i så fall för att det aldrig skulle hända igen?

Vi försökte med det du beskriver, om att han skulle avlägsna sig och gå undan ett tag för att lugna ned sig vid de tillfällen när diskussioner började urarta. Vi kom överens om att jag skulle säga till honom när jag märkte att han började bli sådär extremt arg. Men det fungerade bara vid ett tillfälle...efter det sa han alltid emot och att "jag överreagerade och att han absoliut inte var påväg att bli sådär extremt arg"...

Det är så svårt att veta vad som går att "skylla" på ADHD och bristande impulskontroll och vad som faktiskt är en del av ett beteende/personlighet.

HerrLugn

Fri 19 Sep 2025 13:06

#3

LillyV skrev 2025-09-19 11:15:15 följande:

Tack för att du tog dig tid att svara!
Har den ilskan du känt, som inte gått att hejda, gått ut över ex. partner i ett förhållande eller någon annan du stått nära? Vad gjorde du i så fall för att det aldrig skulle hända igen?

Vi försökte med det du beskriver, om att han skulle avlägsna sig och gå undan ett tag för att lugna ned sig vid de tillfällen när diskussioner började urarta. Vi kom överens om att jag skulle säga till honom när jag märkte att han började bli sådär extremt arg. Men det fungerade bara vid ett tillfälle...efter det sa han alltid emot och att "jag överreagerade och att han absoliut inte var påväg att bli sådär extremt arg"...

Det är så svårt att veta vad som går att "skylla" på ADHD och bristande impulskontroll och vad som faktiskt är en del av ett beteende/personlighet.

Ja, de som står en närmast är ju de som är i skottlinjen. Så givetvis har de fått ta emot väldigt mycket. Inget våld i relation överhuvudtaget, men diverse möbler och väggar. Rättare sagt inget våld gentemot partner, bara mot "döda" ting. Vilket i sig uppfattas som hotfullt.

Att bli "tillsagd" att avlägsna sig under en diskussion av det hetare slaget. Är nog inget att rekommendera. Insikten måste komma från din partner. Han måste lära sig att känna igen känslan när det byggs upp. Ofta kan det hänga på dags humöret med.
Underliggande depression kan vara ytterligare en faktor.

Jag fick min diagnos sent i livet, för ett år sen knappt. Hela tiden fram tills dess levde jag med en "mask" för att passa in. På utsidan verkade jag kanske "normal" (även om många kanske inte håller med ;) ), men invändigt var det ett ständigt kaos. Det är fortfarande så, men nu vet jag varför.

När jag svarade "Adhdn är nog inte hela orsaken, men säkert övervägande.". Så var det kanske lite missledande. För vi med adhd, är adhd. Det är så vi är kopplade.
Men tex depression kan förstärka utbrott ytterligare, en redan "aggressiv" miljö (heta diskussioner) och dagsform likaså.

Adhd är ju bland annat bristande impulskontroll.

Du säger att du äter medicin. Gör han det?
Men jag tror att han måste gå djupt in i sig själv, för att försöka förstå och förhindra, dessa utbrott....iaf mildra de. Gissar att han inte mår så bra efteråt heller, när insikten slår till.

Jag kan bara svara enligt mina egna erfarenheter, för djupare och säkert bättre svar krävs en vårdenhet.

Jag kan säkert dela med mig av mer personliga erfarenheter, men inte i ett öppet forum.

"Att lyssna är viktigt, men att se någon är avgörande."

Anonym (Flinga)

Sat 20 Sep 2025 08:00

#4

Jo jag känner igen det. Min fru har EIPS men antagligen är det mer ADHD och autism. Det är svårdiagnosticerat men det verkar som att diagnoserna hänger ihop.

Jag känner igen det där med att ligga i fosterställning på golvet. Tyvärr har det hänt några gånger. Hon kan bli väldigt elak och skrika och argumentera i timmar. Det har brutit ner mig.

Kan det vara så att din sambo har fler diagnoser som tex autism eller EIPS?

Parrelation där en eller båda har ADHD

INNEHÅLL